OnlyStorysByMe

Jag kom upp i rummet och där stod Ellen påklädd och fräsch för att gå ut.

Jag log mot henne och tog hennes hand. Jag kysste henne på kinden och viskade:

- Min favorit tjej.

I was born to stand high.

Det var vad min mamma alltid sagt att jag skulle tänka mig. Och det var sant nu. Men hon sa alltid att det inte skulle bero på hur känd jag var, hur jag såg ut, hur populär jag var eller hur bra jag var på att dansa. Jag har alltid försökt fundera ut vad det var och nu vet jag.

Jag har hittat kärleken och min kärlek älskar mig. Mig av alla.

Jag tittade på Ellen som beställde en stor kebab pannkaka med sirap. Jag beställde en med nutella. Jag vet, det låter äckligt men det är som enorma pannkakor med någon gegga på. Jag visste faktiskt inte vad det hette men dom rullade ihop den som en kebab så, kebab pannkaka.

Vi satt på en bänk och åt dom. Om och om igen rann det sirap ner på hennes haka och den blev alldeles kladdig. Ellen blev sur men jag bara skrattade och torkade bort det åt henne.

Dagen började underbart och slutade lika så.

På kvällen låg vi bara nära varandra. Jag höll om henne och hon slappnade av vilket fick mig att känna att hon var trygg i mina armar. Det fick mig att le. Varenda tecken på att hon var lycklig med mig var det finaste, bästa i världen.

- Ellen.

- Ja? Sa hon och kollade på mig med sina blåa ögon.

- Jag. Eller. Du får lova att inte bli rädd nu eller något.

- Det kan jag inte lova. Sa hon och skrattade.

- Nej men det är det att.

- Vadå?

- Jag vill vara med dig för alltid. Ett liv med någon annan är inte mitt liv. Jag kommer aldrig vara lika speciell som jag är med dig.

Hennes ögon glänste och hon la huvudet mot mitt bröst.

- Liam. Jag skulle aldrig ens tänka på ett liv utan dig. Det funkar inte. Jag är hel med dig.

Jag kysste henne på huvudet och andades i hennes hår som luktade hallon från hennes schampo antar jag. Hon var helt fantastiskt. Jag älskade henne verkligen. Hon var det finaste i mitt liv och det skulle hon alltid vara. Min älskling. Mitt allt. Mitt liv. Det var hon.

*Morgon*

Jag vaknade klockan 8 på morgonen. I tid. Jag var inte alls trött. Jag var väldigt glad och det kändes som om inget kunde få mig på dåligt humör. Jag lät Ellen sova och skrev en lapp innan jag gick.

Jag hade en sådan konstig tanke i mitt huvudet. Det kändes jobbigt att tänka på det men tanken gjorde mig glad. Jag ville gifta mig med Ellen, skaffa barn med henne, skapa familj och tillslut ett helt släktträd. Jag ville leva med henne.

Jag kom ner i lobbyn 10 i 9. Där stod pappa.

- Sa vi inte 9? Frågade jag.

- Du är ju här tidigt ellerhur?

Jag förstod mig inte på honom. Han la handen på min rygg och gav mig en liten knuff framåt. Vi satte oss i bilen och hans chaufför körde järnet mot inspelningen.

Vi skulle spela in i 2 veckor nu sen var de klart och då skulle vi bara mixa lite med filmen vilket jag inte ens behövde vara med på men dom ville ha mig här tills allt var helt klart ifall att dom skulle stöta på problem. 4 veckor i Frankrike nu. Helt underbart.

- Jag skulle gärna vilja bjuda ut dig och Ellen på middag ikväll.

När vi äntligen kom till hotellet gick vi till våra rum direkt. Det var helt fantastiskt. Vi hade eget kök, dusch, jaquzzi, tv och sovrummet var det bästa. Det var stort och framförallt, sängen var enorm. Jag längtade bara efter att få sova i den bredvid Ellen.

"Ellens perspektiv"

Vårt hotellrum var helt fantastisk. Eller rättare sagt lägenhet! Jag ville bo här. Och det skulle jag i en månad nu. Jag kunde inte vänta på att få tillbringa all den här tiden med Liam. Det var som att jag ville att tiden skulle gå så snabbt så jag kunde få vara med Liam så mycket men ändå fick inte tiden ta slut. Jag skulle njuta av varje ögonblick här i paris.

- Jag tror jag tar en dusch. Sa jag och suckade på ett glatt sätt.

- Eller så hoppar vi i jaquzzin? Sa han och log mot mig.

Leendet gjorde mig knäsvag och orden gjorde att jag inte kunde sluta le. Jag nickade med det där dumma leendet i ansiktet. Om man nu kunde kalla det leende.

Jag gick in i badrummet och bytte om till bikini. Jag ställde mig i duschen för att skölja av mig, Liam kom in i badbyxor och log åt mig som stod i duschen.

- Får jag kommer in.

Jag nickade mållös. Hur länge skulle jag vara nykär? För alltid? På något sätt hoppades jag det. Eller vad säger jag? Jag vill alltid vara nykär!

Han klev in i duschen med mig och hans blöta kropp mot min gjorde mig alldeles varm i kroppen. Han kysste mig och drog sin hand över min rygg. Jag rös från tårna och upp till halsen. En bra rysning. Jag drog min hand uppför hans lår och jag skrattade när han stönade till så han var tvungen att sluta kyssa mig.

- Kanske att vi ska hoppa i jaquzzin nu? Sa han och log.

Han tog min hand och vi sprang droppande över golvet in i jaquzzin. Det var varmt och Liam satte igång bubblorna. Han la armen om mig och pustade ut. Jag var så glad att jag seriöst skulle kunna dö av att mitt hjärta gick för snabbt. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och log medan jag blundade. Han kysste mig på huvudet och andades in mitt hår. Min fantastiska pojkvän.

- Du är det finaste jag har. Sa jag och log större.

Han tog handen på min kind och vände mitt ansikte mot hans. Några centimeter från hans ansikte kunde jag se hur hans ögon glittrade. Dom där gyllen bruna guldiga ögonen. Han ljusbruna hår var blött och nu mörktbrunt.

Jag kunde inte stå emot att inte titta på hans perfekta läppar. Han släppte inte mina ögon.

Han kysste mig länge den här gången och började dra handen på min rygg. Jag lekte med hans nackhår och vi kysstes länge innan våra tungor möttes. Jag var lite halvt över honom. Gud vad jag älskade honom. Hans händer var varje sekund på ett nytt ställe på min kropp. Allt kändes så underbart. Tills...

- Liam.

En mörk röst harklade sig nära oss.

Herregud! Vi vände oss om och där stod Liams pappa. Inne i vårt hotellrum.

- Kom ner till lobbyn när du är klar.

Han gick ut och nu var jag verkligen påväg att dö. Mitt hjärta slog så snabbt och magen, den gjorde ont.

Jag kollade på Liam som hade lagt ansiktet i händerna. Jag skämdes verkligen.

"Liams perspektiv"

Fan, hur kunde han komma in?

Jag tittade på Ellen som hade axlarna uppe vid öronen och blicken rakt fram i ingenstans. Jag ville inte oroa henne på något sätt så jag tog hennes hand och log lite.

- Jag går ner. Sitt kvar du och ta det lugnt.

- Nej, jag tror jag går upp och vilar lite.

- Okej, men när jag kommer tillbaka, ska vi gå ut i Paris då?

Jag log lyckligt och hon besvarade frågan med leendet jag älskade.

Egentligen var det inte så farligt att pappa kom in, det bara kändes så i sekunden. Inget kunde få mig på dåligt humör nu. Inte när jag visste att Ellen älskade mig.

Jag gick ner till lobbyn där pappa satt vid ett bord med en kopp kaffe.

Jag satte mig mittemot honom och han kollade inte ens på mig. Han bara drack sitt kaffe.

Servitrisen kom och frågade vad jag ville ha och jag svarade.

- En coca cola tack. Sa jag och log mot henne.

- Nej, en kaffe. Med mjölk. Inget socker.

Jag hann inte ens öppna munnen innan han skjutsat iväg servitrisen för att hämta mitt kaffe.

Jag tyckte verkligen inte om Kaffe. Det var det värsta jag visste. Fan, jag går i 9an. Eller jag skulle gå 9an. Jag är 15 år!

- Du måste växa upp Liam. Du beter dig som en barnunge och jag har glömt det där uppe men du sliter int epå dina krafter med någon tjej. Varje kraft ska sättas på filmen. Liam, du är i kändislivet nu och du ska gå på en massa intervjuer och kändisfester. Ellen kan inte följa med på det. Det är därför du ska ha en tjej i din egen branch. Som Ebba men henne sumpade du tydligen. Men Johanna, hon är perfekt. Försök komma lite närmare henne.

- Är du klar?

- Nej, du ska vara här nere klar imorgon klockan 9.

- Var det allt?

- Ja. Sköt dig nu.

Jag gick därifrån och sket i det där jävla kaffet. Jag mådde illa av honom. Hans hjärtlösa kropp skulle fan ruttna av hans dåliga samvete om han ens hade något. Om han hade det skulle han brutit ihop för år sedan. Han hade inte kärlek i sig. Vad hade hänt honom? Han brukade vara en underbar pappa men det tog slut för snart 10 år sedan.

Jag kom upp i rummet och där stod Ellen påklädd och fräsch för att gå ut.

Jag log mot henne och tog hennes hand. Jag kysste henne på kinden och viskade:

- Min favorit tjej.

Tror nästa kapitel kommer väldigt sent ikväll :) <3 Kommentera!!

- Jag förstår att ni menar allvar med varandra men så länge ni inte går in för seriöst i varandra så får du följa med.

- Försent! Sa Ellen och skrattade medan hon tittade på mig.

- Ellen!

- Förlåt mamma! Jag lovar och jag älskar dig mest på hela världen!

Hans armar omfamnade mig ordentligt. Det var som om han tänkt stå så för alltid och aldrig släppa mig men på sätt och vis var det sant. Vi var gjorda för varandra.

Jag brydde mig inte om att mamma stod och kollade på. Jag kysste honom länge och passionerat. Jag hade saknat honom så mycket. Jag ville bara glömma allt om Ebba och jag hade släppt det nu. Liam och jag kunde inte leva med någon annan här på jorden. Vi älskade varandra.

Jag låg i Liams säng och han höll om mig. Mamma ville att jag skulle sova hemma vilket gjorde mig förbannad men hon väntade nere i köket med Olivia så att jag kunde få lite tid med honom.

- Jag är så ledsen att jag gjorde så.

- Liam. Jag har glömt det nu.

- Men jag vill att du ska veta att det var det värsta jag gjort och jag ångrar det av hela mitt hjärta.

- Jag vet.

- Jag älskar dig så mycket.

- Jag älskar dig också.

Han kysste mig och precis när han började rulla lite över mig ropade mamma. Aaah! Sa jag med min gnälliga ton och vi gick ner till köket.

- Vad skönt att allt är utrett nu. Sa Olivia och log. Vi älskar att ha er båda i familjen.

Hon var så gullig. Jag älskade verkligen Liams mamma. Hur gammal var hon egentligen?

- Liam, du kanske vill sova hos oss imorn och några dagar framåt? Sa mamma.

- Ja, absolut. Svarade Liam och la armen om mig.

Äntligen fattade hon. Det var allvar mellan mig och Liam och det får hon ta.

Jag åkte hem och somnade tidigt den kvällen. Jag ringde Hanna och hon var gladast av alla. Men hon var bara glad för min skull. Imorgon skulle jag och Liam ut på stan. Det brukade inte vara mycket folk då så det verkade som en bra dag. Vi skulle luncha och sen äta middag med mamma hemma.

*Nästa dag*

Jag vaknade av mig själv idag. Jag hade ställt klockan på 10 för att jag skulle möta Liam vid 1. Jag måste vaknat innan klockan. Jag var pigg och glad så jag gick upp och in i köket. Jag kollade runt lite. Man kände att det höll på att bli vinter. Jag kollade på klockan för att se när jag hade gått upp. HALV 1!!!!!!!

Jag blev klar till 1 men hann inte äta frukost vilket inte spelade någon roll eftersom det alldeles snart var lunch.

Liam kom med  bilen och hämtade mig. Jag var inte så orolig över att åka fast men han riskerar ju att få böter på hans blivande körkort vilken vi inte ville skulle hända så vi sa att det här var sista gången tills han får sitt körkort i vår. Han hade ju ändå egen chaufför nu så det var ju ingen fara. Jag älskade att varken jag eller Liam var bortskämda. Han var den finaste människan på jorden.

Vi satte oss och åt. Det var en mysig liten resturang och ingen stirrade på oss. Skönt. Det var bara vuxna där så det var underbart.

- Ellen. Jag måste prata med dig om en sak.

- Vad är det älskling?

Jag blev lite orolig, vad var det nu?

- Jo, filmen utspelas ju lite i frankrike.

- Ja? Men ni spelar ju in den i usa.

- Ja, men nu ska jag åka till frankrike i 3-5 veckor. Beronde på hur lång tid det tar.

En månad utan Liam. Hur fan skulle jag klara det. Vi hade varit utan varandra i 3. Och nu 5 till. Han såg så ledsen ut. Mina tårar var påväg mot ögonen. Jag kände det. Jag var verkligen i en känslig period nu och det här var inte rätt tillfälle att få veta att Liam skulle åka. Det fanns inget bra tillfälle att berätta det på. Allt bara föll samman.

- Men jag vill att du följer med. Du och jag lär oss båda av min privat lärare och vi bor på hotell. Du behöver inte bekymrade dig om något förutom om du får följa med.

Hans ansikte lyste upp men inte lika mycket som mitt. Jag skrek nästan. Jag kunde inte hålla skrattet inne. Jag kände mig bara så glad.

- Det är självklart att jag följer med Liam!

"Liams perspektiv"

Mitt hjärta lättnade sig. Jag hade inte klarat dom veckorna utan henne. Vi skulle prata med hennes mamma ikväll och isåfall var vi på väg redan på torsdag. Vi gick ut hand i hand från resturangen och log mot varandra hela tiden. Jag kysste henne. Hon skrattade hela tiden när jag höll om henne. Hon var underbar.

Men det var något som inte riktigt stämde. Paparazzis var påväg hitåt självklart men nu var jag skyldig mina fans att berätta hur det låg till.

5 stycken paparazzis fotade oss och ställde en massa frågor.

- Är ni tillsammans?

- Hur länge har ni dejtat?

- Är det inget mellan dig och Ebba Heiler längre?

- Är det du Ellen som gäller?

- Vad känner du för Liam?

Jag kunde se hur förvirrad hon var så jag tog hennes hand och drog henne lite bakom mig.

- Ja, vi är tillsammans. Sa jag och drog fram henne igen för att kyssa henne på kinden.

*Kväll, hemma hos Ellen*

Vi satt och åt den godaste maten jag ätit runt bordet. Vi skrattade och pratade konstant. Men nu var det dags för att berätta. Ellen såg livrädd ut men jag kunde se på henne att hon inte accepterade ett nej.

- Jo mamma?

- Ja gumman?

- Liams film spelas ju in i frankrike lite.

- Jaha gör den? Vad roligt, ska ni dit och spela in Liam?

- Faktiskt så ska han dit i 5 veckor. Avbröt Ellen och kollade Louise i ögonen.

- 5 veckor? Det var lång tid.

- Ja och jag vill inte vara utan Liam så jag tänker följa med mamma.

Hon tittade Ellen i ögonen som såg bestämd men rädd ut. Jag var helt inställd på ett nej. Ellen var nog mer inställd på en lång konversation som slutade med att hon sprang ledsen från matbordet.

Hennes mamma suckade.

- Ja, okej.

- Va?!

- Ellen! Är det så svårt att tro?

- Ja.

- Jag förstår att ni menar allvar med varandra men så länge ni inte går in för seriöst i varandra så får du följa med.

- Försent! Sa Ellen och skrattade medan hon tittade på mig.

- Ellen!

- Förlåt mamma! Jag lovar och jag älskar dig mest på hela världen!

Jaha, så nu bär det av till frankrike! MYS! Kommentera <3

Fick en fråga av en läsare och ja, jag kommer på historien när jag skriver ner den i bloggen så har inte redan skrivit färdigt den någon annanstans men jag har däremot historien i huvudet så jag har bestämt lite vad som ska hända i storyn :) <3 Det är superkul att ni ställer frågor :) Kram!

Jag kysste Ebba länge och om och om igen. Jag kände mig så dålig men jag kunde inte sluta. Det kändes som om jag ville det här men det var fel. Så fel.

Dörren öppnades till rummet och jag kollade in i dom blåa ögonen som plågandes forsade av tårar. Ellen.

Ellen sprang ut för huset. Jag sprang efter och sket fullständigt i Ebba. Jag tog tag i hennes arm för att vända henne om. Hon slog bort min arm och kollade in i mina ögon. Dom var alldeles röda av hennes tårar. Hon andades tungt.

- Fyfan! Jag vill aldrig mer se dig!

- Ellen snälla! Förlåt, jag vet inte vad som hände.

- Du såg ut att ha läget under kontroll Liam. Det har du väl haft i dagar nu eller?

Hon sprang iväg. Vad hade jag gjort. Jag hade förlorat det jag brydde mig mest om. Jag visste inte vad jag skulle göra. Paniken bara steg. Vad hade jag gjort. Jag hade sårat henne så djupt. Det var verkligen inte värt det. Mina tårar började forsa ner för mina kinder och jag satte mig i bilen. Jag satte händerna och huvudet på ratten när mobilen plingade till. Sms från Ebba. Vad ville hon nu då?

"Förlåt... Ses ikväll?"

Hjärtlösa fan! Jag slängde mobilen hårt någonstans i bilen och körde iväg.

"Ellens perspektiv"

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Det gjorde så ont överallt. Jag sprang hem till Hanna så fort jag kunde. Mina ben var helt skakiga när jag kom fram. Jag kunde inte sluta gråta. Jag knackade på och hoppades att det var Hanna som skulle öppna. Och det var det. Jag antar att jag hade slut på otur.

- Ellen! Vad är det som har hänt!?

Vi gick upp till hennes rum. Jag berättade allt. Eller det jag klarade av iallafall. Hanna blev så sur ut att hon nästan bröt pennan hon höll i. Hon tröstade mig hela kvällen och jag sov här.

*3 veckor senare*

Nu hade jag äntligen flyttat hem. Jag satte på tvn när jag kom hem och ett intervju program kom upp. Jag älskade såna så jag satte mig bekvämt i soffan. Jag blev inte lika glad när det var Liam som klev in där. Direkt sänt också. Jag tog fjärrkontrollen för att byta kanal men det gick inte. Jag kunde inte. Jag ville inte.

Istället tryckte jag på spela in programmet.

"Liams perspektiv"

Jag hade totalt tappat allt. Dom senaste veckorna hade jag fått ta ledigt. Jag kunde inte spela någon roll och nu riskerade jag att förlora den om jag inte sköter mig inom 2 veckor. Allt som var i mina tankar var Ellen. Ingenting spelade någon roll utan henne. Jag var så nervös inför den här talkshowen. Det brukade jag aldrig vara men det var jag nu.

- Liam, hur går det på inspelningarna för din nya film?

- Det går alldeles utmärkt.

- Du har ju blivit känd väldigt snabbt och du är alla unga tjejers dröm. Har du något du skulle vilja säga till dom.

- Ja, jag är väldigt lyckligt lottad. Och jag vill tacka alla där ute som stöttar mig genom allt. Jag vill också säga att man ska ta vara på det man har. Är man inte rädd om dom man älskar så förlorar man dom.

- Wow. Det var verkligen starkt sagt Liam. Tack.

- Jag måste säga att du är oförutsägbar och väldigt klurig.

- Ja. Skrattade jag.

- Nu ska du få reda ut något som är förvirrande för oss alla. Vi har hört så mycket om Ebba Heiler och Ellen Wilson. Vem är kärleken egentligen?

Det drog till innanför bröstet. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det var ju Ellen.

- Jag kommer alltid bara ha en kärlek i mitt liv och det är Ellen.

- Så du bekräftar att ni är tillsammans?

- Nej, vi är inte tillsammans men jag älskar henne och utan henne är mycket helt meningslöst. Hon är en av dom stora anledningarna till att jag går upp och möter dagen. Jag vill inte leva utan henne.

- Oj, du låter väldigt kär!

"Ellens perspektiv"

Gud vad jag saknade honom. Han var verkligen underbar men jag var fortfarande chockad över att han kunde gör så. Kyssa Ebba. Det hade ju hänt tidigare också men nu när han inte hade mig träffade han inte henne heller. Jag älskade honom verkligen. Jag vill inte spendera mitt liv med någon annan. Bara honom. Även fast jag bara gick i 8an så visste jag att han. Han var för alltid. Jag kunde inte leva utan honom.

Nej, jag ville inte leva en sekund till utan honom.

Jag sprang ut ur dörren och mötte mamma i bilen precis utanför huset.

- Ellen, vart ska du?

- Jag ska till Liam! Mamma, jag vill inte vara utan honom längre.

Hon log så stort att jag trodde hon skulle spricka av glädje.

- Jag kör dig gumman.

När vi kom fram vågade jag inte gå ut ur bilen. Ville jag verkligen det här? Ja, det gjorde jag men vågade jag?

Nej, inte alls. Men jag ville våga och gör jag inte det här nu kommer jag aldrig våga något annat igen.

Jag knackade på dörren och Olivia öppnade.

- Ellen gumman! Hur mår du?

- Bra. Sa jag och log snett.

- Jag är så ledsen för allt. Alla här har varit så ledsna. Speciellt Sara. Hon har inte pratat med Liam sen vi fick reda på det.

- Är Liam här?

- Hans bil kommer där. Sa hon och pekade på bilen som kom inrullande upp bredvid mammas bil.

Han klev ur bilen och tog av sig solglasögonen som han faktiskt haft på intervjun. Hans ögon var helt röda. Vad hade hänt med honom. Han såg helt förstörd ut. Jag kunde knappt kolla på honom. Han var verkligen ledsen. Och det gjorde ont. Jag gick mot honom kollade in i hans ögon. Dom såg fortfarande lika ledsna ut.

- Ellen. Jag är så ledsen.

Jag tittade på honom och kände hur mina tårkanaler aktiverades. Det föll ett par tårar ner för mina kinder.

Jag gick fram till honom och ställde mig så när honom att jag kunde känna vilka tunga andetag han tog.

Tillslut log jag och kramade om honom.

- Jag älskar dig också. Jag vill inte leva utan dig. Viskade jag i hans öra.

Hans armar omfamnade mig ordentligt. Det var som om han tänkt stå så för alltid och aldrig släppa mig men på sätt och vis var det sant. Vi var gjorda för varandra.

Skönt att dom e sams. Jag ville verkligen inte att dom skulle bråka under en massa kapitel så det fick bli 1 :) Kommentera! <3

Efter gick vi upp till hennes rum. Klockan var redan halv 8 men jag tänkte inte på tiden. Våra blickar möttes när vi satt tätt intill varandra i hennes säng. Hon tittade in i mina ögon men hennes ögon rullade ner mot hennes läppar. Mina gjorde likadant. Våra ansikten var bara några centimeter från varandra. Efter någon sekund var våra läppar mot varandras. Tillslut låg jag över henne och vi kysstes. Det var då jag kom och tänka på Ellen. Jag reste mig upp snabbt.

- Jag är ledsen Ebba. Jag. Jag ringer dig ikväll. Sa jag och kysste henne på pannan innan jag sprang ut.

Hur kunde jag vara så dum!? Annorlunda! Det var ju Ellen som fick mig att känna mig annorlunda och speciell. Vad hade jag gjort. Jag kände mig så usel och kände att jag behövde berätta för Ellen. Och hur kunde jag säga så där till Ebba i slutet och kyssa henne på pannan. Jag skulle sagt att det var fel och gått. Jag hade gjort det värsta som jag kunde göra i mitt liv. Jag hade svikit Ellen.

Jag gick in genom dörren och gick direkt in på toaletten. Jag borstade tänderna och sköljde munnen. Jag kollade mig i spegeln men kunde knappt kolla på mig själv.

Det knep till i hjärtat när jag kom in till köket. Bordet var dukat med ljus, röda rosblad och allt annat. Ellen stod i köket och rörde runt i woken som stod på spisen. Min favorit. Thaimat.

Hon log när hon såg mig och jag vet inte om jag klarade av att le tillbaka.

- Din mamma hjälpte mig med maten.

- Ellen. Har du gjort allt det här?

- Nästan men som jag sa, din mamma gjorde mycket.

Hon skrattade och gick fram till mig. Hon kysste mig medan höll händerna runt om min nacke och lekte lite med mitt nackhår. Hon var så vacker. Jag älskade ju henne och inte Ebba. Jag kunde inte få ut det ur huvudet. Att jag hade gjort illa henne. När hon fick reda på det skulle hon bli krossad. Behöver hon verkligen veta tänkte jag. Jo, det behöver hon. Det är jag skyldig henne nu. Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv annars heller. Men först var jag tvungen att prata med Ebba.

Vi satte oss och åt. Jag försökte skratta med och som bra skådespelare funkade det men det var för tungt för att hon inte skulle märka. Jag kunde inte gömma det här.

- Liam, är det något? Sa hon och tog min hand.

- Nej, jag är bara lite trött. Det är allt.

Jag log mot henne och hon log lite snett tillbaka. Jag sov med henne tätt intill mig hela kvällen och njöt av varje sekund med henne nära mig. Jag kysste henne nästan inte alls. Det kändes fel mot henne efter det jag hade gjort. Jag kysste henne på hjässan lite då och då för att visa henne på något sätt att jag älskade henne.

*Morgon*

Jag hatade söndag morgnar. Speciellt den här. Jag skickade ett sms till Ebba att jag var påväg dit. Jag tog bilen. Och lämnade en lapp till Ellen.

"Jag är tillbaka snart, vi måste prata. Jag älskar dig över allt annat."

Jag lämnade lappen och åkte mot Ebba. Jag gick in i hennes hus och upp till hennes rum.

Hon tittade på mig och log lite. Jag kunde inte stå emot att le lite tillbaka. Vad gjorde jag. Sluta le tänkte jag men min hjärna lyssnade inte på mitt hjärta eller var det tvärtom? Jag visste ingenting. Tyckte jag om Ebba. Efter ett tag låg vi där tätt intill varandra och kysstes.

"Ellens perspektiv"

Jag vaknade och vred mig om lite i sängen. Jag var ensam. På Liams kudde låg en lapp. Jag läste den och blev lite orolig. Prata om vad? Vart var han hela tiden. Jag ringde Hanna av en reflex som jag alltid gjorde när jag hade problem. Jag frågade om hon visste vart Liam var?

- Hos Ebba kanske? Sa hon med en dryg röst.

- Va!? Varför skulle han vara där?

- Han var ju där igår i nästan 2 timmar.

- Men va? Vart bor hon nu igen?

- Vid Wilma.

Jag la på och var glad för att min bästa kompis var min personliga adressbok och uppdatering sida men det hann jag inte tänka på nu. Jag sprang dit. Vad höll jag på med egentligen? Han skulle inte vara där och jag skulle känna mig dum och löjlig i slutändan. Jag tog det lite lugnare och gick mot hennes hus.

När jag kom dit kollade jag runt lite. Vilket hus skulle det vara då? Jag tänkte precis vända innan jag såg Liams bil. Jag var tvungen att kolla in i bilen och visst var det hans bil.

"Liams perspektiv"

Jag kysste Ebba länge och om och om igen. Jag kände mig så dålig men jag kunde inte sluta. Det kändes som om jag ville det här men det var fel. Så fel.

Dörren öppnades till rummet och jag kollade in i dom blåa ögonen som plågandes forsade av tårar. Ellen.

Nästa kapitel kommer imorn. Kommentera!! <3 :)

Jag fick en fråga om hur många läsare jag har. Det är runt 15. Det är jätte kul med många läsare men det vore super kul med många mer så om ni tycker att min story är tillräckligt bra får ni gärna tipsa om den. Juste! Tack för suuper gulliga kommentarer på det senaste kapitlerna! :D

Han kysste mig och vi la oss i sängen. Jag somnade snabbt fast inte snabbare än han. Han var så trött. Jag däremot sov inte länge. Jag vaknade vid 3 på natten och kunde inte somna om. Jag gick upp och satte på datorn. Jag gick in på facebook och uppdaterade även en skvaller sida om Liam för att hänga med i alla lögner dom hittar på. Jag kände för ett gott skratt men jag måste säga att när jag såg bilderna på Ebba och Liam visste jag inte om jag skulle skratta åt det här skämtet eller gråta till vad som kanske var sanningen.

Vad var det mellan dom egentligen? Och varför umgås dom så mycket?

Jag skulle vaknat 1 nästa dag men jag hade en orolig känsla i magen så jag vaknade 10. Liam hade redan gått upp. Dom skulle filma idag. Jag gick ner till köket. Det var bara vi 2 där. Han stod och bredde mackor åt oss båda.

- God morgon älskling! Sovit gott?

- Inte jätte. Sa jag och gäspade. Dudå?

- Jätte bra nu när jag haft dig bredvid mig hela natten.

Han skrattade och kysste mig på hjässan.

Jag litade på Liam men det var det att han höll det hemligt. Jag tänkte se efter lite.

- Vad gjorde du igår då?

- Jag träffade William.

- Och Ebba?

Han tittade mot mig.

- Aa, Ebba var med.

- Okej.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Nu verkade det verkligen som om jag bara inbillat mig. Han satte sig bredvid mig och tog tag i mina händer.

- Ellen, du behöver inte vara orolig. Det vet du väl?

- Ja, men jag är bara trött och ni har umgåtts rätt så mycket den sista tiden men förlåt. Jag blev bara så upprörd på något sätt.

- Gå upp och lägg dig sen så har vi mysig kväll.

- Juste, när kommer du hem?

- Jag börjar vid 11 och slutar vid 8 så det blir rätt så långt.

- Okej, skynda dig hem sen bara.

När han gick la jag mig igen men jag kunde inte sova. Det var något som bekymrade mig. Inte Ebba. Något annat. Som inte ens handlade om Liam. Det var om Erik.

Jag tog upp mobilen och skickade ett meddelande till honom.

"Hade du tänkt att hata mig föralltid?"

Mina naglar trippade på iphoneskalet i väntan på svar som jag fick 20 sekunder efter att jag skickat.

"Jag hatar inte dig."

"Kan vi ses?"

"Ellen jag vet inte om jag kan träffa dig mer."

Det knep till i magen och den där jobbiga känslan man kunde ha i hela kroppen kom tillbaka. Jag svarade inte. Det visste jag att jag inte behövde. Han skulle ju skicka en förklaring. Om det nu fanns en jag nöjde mig med.

"Det gör för ont att se dig med någon annan. Jag vill att vi ska vara med varandra men det funkar inte när du älskar Liam. Jag är ledsen. Det var aldrig meningen att det skulle bli så här. Förlåt."

Jag behövde verkligen Erik. Alltid. Han skulle inte få lämna mig så där. Vi skulle fixa det men just nu kändes allt omöjligt så jag la dom positiva tankarna åt sidan för att inte dränka dom i mina negativa som kom fram nu.

"Liams perspektiv"

Inspelningen slutade vid 6. Och det visste jag. Jag ljög för Ellen. Jag fattar inte varför. Det blir ju bara värre om hon inte vet att jag träffar Ebba. Jag tog mina saker och gick till pappa som ropade på mig.

- Ja?

- Jo Liam. Nu när det går bättre för dig att spela in så kan du ju ta bort dina grejer hemma hos mig.

Han log mot mig och gick. Hur hade han blivit så elak. Inte konstigt att mamma tröttnade. Han var en sådan underbar pappa innan. Det gjorde ont i hjärtat. Jag ville bara springa hem till Ellen men det var det. Ebba var så iskall att man inte kände något när man var med henne. Alla känslor fanns inte. Jag vågade inte prata med Ellen om det här. Jag visste att jag kunde men jag skämdes. Man kunde inte skämmas för Ebba. Det var enklare där men det var självklart inte hela anledningen till att jag var med henne. Jag hade kul. Jag kände mig annorlunda.

- Liam.

Ebba kastade sig i mina armar när jag kom in till henne.

- Hej Ebba. Sa jag och kramade om henne.

- Har du med dig badkläderna?

- Ja.

- Gå och byt om då!

Hon sprang till deras enorma inomhuspool och jag kollade på hur hon slängde av sig kläderna med sin bikini under. Jag granskade hennes kropp som var otroligt fin.

Jag gick och bytte om och hoppade inte i långt efter.

Hon kom simmande mot mig. Jag la automatiskt händerna runt hennes midja och drog henne försiktigt runt i vattnet medan hon hade händerna runt mig. Vi skrattade och kom så nära varandra som möjligt. Hon kysste mig runt halsen som jag var helt galen i lite då och då. Det kändes inte konstigt och Ellen poppade inte upp i mitt huvudet en ända gång.

Det jobbiga var att mitt hjärta dunkade snabbt hela tiden. Hade jag känslor för henne? Nej. Nej, det hade jag inte.

Efter gick vi upp till hennes rum. Klockan var redan halv 8 men jag tänkte inte på tiden. Våra blickar möttes när vi satt tätt intill varandra i hennes säng. Hon tittade in i mina ögon men hennes ögon rullade ner mot hennes läppar. Mina gjorde likadant. Våra ansikten var bara några centimeter från varandra. Efter någon sekund var våra läppar mot varandras. Tillslut låg jag över henne och vi kysstes. Det var då jag kom och tänka på Ellen. Jag reste mig upp snabbt.

- Jag är ledsen Ebba. Jag. Jag ringer dig ikväll. Sa jag och kysste henne på pannan innan jag sprang ut.

Så Liam har känslor för Ebba? Det får ni veta i nästa kapitel! Kommentera gärna! <3 :)

William var sen. Men det var inte allt. Han kom gående med Ebba som tydligen nu skulle vara med. Hon kramade om mig hårt och jag besvarade det. Det var kul att se henne men jag hatade att hon skulle vara på hela tiden. Hon var så falsk ibland och det märkte man verkligen.

Vi satte oss och åt lunch. Ebba beställde in en sallad. Utan kolhydrater och fett skulle det vara hade hon sagt.

- Man vill ju inte bli fet. Jag är så fet redan så jag måste gå ner i vikt.

- Nej, det behöver du inte Ebba. Sa jag när hon väntade på våra reaktioner.

Löjligt. Hon var mycket smalare än Ellen och Ellen hade en mycket finare kropp. Jag var så glad att inte Ellen var så. Hon var nöjd och stolt över sig själv även fast hon inte alltid visade det. Ebba däremot var osäker.

- Så Liam, hur går det med filmen?

- Jo det går bra. Vi började spela igår och jag har en väldigt rolig motspelare.

- Aa, Johanna Kaller va?

- Aa, hur visste du det? Skrattade jag.

- Eh, det står ju överallt typ! Sa hon drygt och kollade bort medan hon himlade med ögonen.

- Ja det är klart. Sa jag och log.

Vi skrattade nästan bara. William och Ebba skrattade åt allt vi sa men jag skrattade bara åt Ebba. Ja, det är lite elakt men hon kunde verkligen inte skratta. Hon var en tjej utan humor men hon försökte verkligen och det var det jag skrattade åt. Det gick ju inte särskilt bra.

"Ellens perspektiv"

När jag äntligen var klar var vi sena. Mamma var så nervös och stressad att jag blev arg. Ta det lugnt hade jag nästan skrikit till henne. Hur skulle det här se ut? Liams familj var helt lugn medan min mamma inte ens kunde prata. Jag la handen på pannan och förklarade för mamma än en gång hur bra det skulle gå.

När vi äntligen var påväg blev jag också nervös. Perfekt!

Vi gick in i bowling hallen och jag höll mammas arm för att få henne att sluta skaka.

Jag ville inte släppa henne. Inte förrän jag såg Liam iallafall. Jag släppte mamma och sprang fram till honom. Han kysste mig mjukt som han brukade göra och kramade om mig. Han tog mig i handen och gick fram till mamma som såg nervös ut men hon försökte behärska mig och det hjälpte.

- Hej Liam! Jag är Louise. Jag har hört så mycket om dig, det är jätte kul att äntligen få träffa dig.

- Desamma Lollo! Ellen har pratat jätte mycket om dig och att det skulle ta så lång tid innan vi fick träffas.

Jag älskade att Liam var så självsäker. Han gjorde verkligen gott intryck hos mamma. Kanske att jag måste gömma honom för att inte hon ska bli kär i honom? Nej, hon blev förälskad i någon annan. Liams mamma. Dom pratade hela kvällen och glömde nästan bort bowlingen. Men ingen av dom var särskilt bra ändå. Jag var lite chockad själv faktiskt. Liam hade 240 poäng vid kvällens slut, Jake hade 235, Jakes flickvän Rebecka hade 260 och Sara hade 255. Dom vuxnas poäng ville jag inte ens räkna. Helt uselt. Jag däremot hade 285 poäng. Hur kunde jag vara så duktig?

- Du har det i dig Ellen! Sa Liam när han kysste mig och sa att jag fick mitt pris senare ikväll.

Jag viskade att jag knappt kunde vänta till honom.

Vi gick hem till dom efter. Jake och Rebecka gick upp till Jake medans föräldrarna satt och kvällsfikade där nere. Jag gick in till Sara och sa till Liam att vi fick "ses" senare. Han verkade gilla att jag och Sara var nära.

Jag och Sara pratade om allt möjligt. Vi pratade om Hanna och om mig och Liam. Vi pratade bara om mig. Jag kom på det efter ett tag och började fråga henne.

- Hur är det för dig i skolan då?

- Bra.

- Det är lite jobbigt faktiskt för folk man inte ens kände innan älskar en plötsligt. Men du måste ju hantera det bra som är van vid Liam. Sa jag och flinade.

- Faktiskt så gör ingen så.

- Inte? Jag vill börja i din skola! Sa jag och skrattade.

Jag såg på henne att något var fel. Hon såg nere ut. Jag la ifrån mig min Ben & Jerry glass och satte mig i sängen bredvid henne.

- Sara, vad är det?

Hennes tårar började rinna försiktigt ner för hennes kinder. Jag hörde först inte vad hon sa men hennes snyftningar gick över och hon tog ett par djupa andetag innan hon berättade om.

- Jag har inga vänner. Alla älskar Liam och utnyttjar mig för det. Jag vill inte bli utnyttjad så jag har skitit i dom och varit med mina äkta vänner men sen började dom också. Jag hatar att Liam är känd även fast jag är så stolt över honom och så glad för hans skull men med mig? Jag fattar inte hur folk kan göra så.

Jag blev så arg. Hur kunde folk. Liam var lika mycket människa som Sara!

- Gumman!

- Förlåt Ellen men.

- Du behöver inte säga förlåt. Jag finns här för dig. Vi är ju systrar nu.

Hon skrattade. Det här var perfekt. Jag älskar Sara. Hon var en sådan underbar person som man ville ha runt sig hela livet. Vi var i samma ålder och bodde praktiskt taget under samma tak. Vi skrattade rejält den kvällen. Mamma kom in och avbröt efter ett tag och vi sa hejdå. Efter det gick jag in till Liam.

- Hej älskling. Sa jag och kramade om honom bakifrån när han satt på stolen vid skrivbordet.

- Hej gorgeous!

Han kysste mig och vi la oss i sängen. Jag somnade snabbt fast inte snabbare än han. Han var så trött. Jag däremot sov inte länge. Jag vaknade vid 3 på natten och kunde inte somna om. Jag gick upp och satte på datorn. Jag gick in på facebook och uppdaterade även en skvaller sida om Liam för att hänga med i alla lögner dom hittar på. Jag kände för ett gott skratt men jag måste säga att när jag såg bilderna på Ebba och Liam visste jag inte om jag skulle skratta åt det här skämtet eller gråta till vad som kanske var sanningen.

Vad var det mellan dom egentligen? Och varför umgås dom så mycket?

Har inte fått några kommentarer på 5 kapitel... :( vore kul med lite respons :) <3 Kommentera!

- Är du säker på det här?

Jag ville inte göra något som hon skulle ångra men hon verkade säker och bekräftade det för mig.

Våra tungor lekte med varandra och jag stönade till när hennes hand gled vid mitt innerlår.

Hon var verkligen rätt person. Det kändes helt fantastiskt bara att det var hon som låg där. Det blev perfekt.

Ellen somnade före mig. Jag låg och höll om henne. Jag hörde Mamma och Karl komma in genom dörren där nere. Jag kollade på klockan. 14:47. Dom tittade in och jag sa hej så tyst jag kunde även fast Ellen inte var någon lätt väckt person. Men hon var det viktigaste och jag ville inte väcka henne. Hon andades tungt och rörde på sig ganska mycket. Jag tog bort hårslingorna som hamnade i hennes ansikte och skrattade stolt när jag såg hur hon egentligen sov. Hon var naturlig. Hon var äkta. Och jag älskar henne.

*Fredag morgon*

Ellen hade sovit här i flera dagar och jag älskade det. Men jag kände att hon var nere ofta och det var helt klart något som bekymrade henne. Hon sa att allt var bra men nej, det var det inte. Det visste jag. Men jag litar på att hon hanterar det. Om hon inte skulle kunnat det hade hon berättat för mig. Så jag behövde bara låta henne vara ifred. Ikväll var det fredag och vi skulle ut och bowla med familjen. Ellens mamma skulle med också så våra mammor fick lära känna varandra. Sara var helt exalterad om det eftersom hon älskade bowling. Speciellt på disco kvällar. Ellen var glad för att vi gjorde något tillsammans men hon var igång om att hon inte kunde spela bowling. Jag trodde inte på det. Hon sa att hon var jätte duktig när hon var yngre men sen gick det ur. Jag tror inte att det kan gå ur. Man har det i sig och det hade Ellen.

Idag var jag ledig. Ellen skulle till skolan idag och efter det träffa någon kompis. Vi skulle inte ses förrän 6 då vi skulle äta och efter det bowla. Jag ringde upp William och bestämde att vi skulle ses vid en pizza bar.

"Ellens perspektiv"

Jag hade inte träffat Erik på flera dagar. Idag skulle jag äntligen till skolan. Jag hade längtat så mycket. Jag bestämde mig för att prata med honom men ställde inte in mig på något eftersom jag hur lätt som helst kunde fega ur. Det var inte jätte svårt heller i min situation. Jag sa till Liam att jag skulle träffa en kompis. Det skulle jag inte. Eller om nu Erik vill träffa mig och om jag vågar så vill jag vara med honom men jag vet inte.

- Ellen, du är här! Jag har saknat dig jätte mycket.

- Jag har saknat dig med Hanna!

Jag kände att jag kunde hantera att folk kommer stirra. Jag skulle inte bry mig om det. Liam var en riktig kändis nu. Tjejer i skolan som jag inte ens kände, som jag aldrig sett förut gick fram och frågade om jag kunde fixa Liams autograf, om dom kunde få träffa honom. Till och med frågade dom om min autograf. Jag svarade på någon enkel fråga och ska se vad jag ska göra.

Om det fortsätter så här kan jag ju bara börja ta betalt för att få prata med mig och få in lite extra pengar.

Erik tittade inte på mig i skolan. Även fast jag tittade på honom och han märkte det vände han inte ens huvudet. Hans ögon rullade inte ens mot mig. Dom var inte i närheten av mig. Varför skulle det bli så här. Jag hade ont i magen konstant på grund av det här. Släpp det Ellen. Sa jag för mig själv varje gång jag såg honom men det gick inte. Jag satt kvar efter sista lektionen och kollade bort mot Eriks plats. Hans anteckningsbok låg kvar på bordet. Perfekt. Jag tog den och gick mot dörren. Jag gick snabbt och kollade ner i golvet. I dörröppningen kom Erik som gjorde samma sak. Tittade ner i marken och gick snabbt. Vi krockade i dörröppningen och äntligen hade vi ögonkontakt. Det höll kvar men varade ändå inte länge. Jag stack fram handen med hans bok i.

- Jag har din bok. Sa jag och log lite.

- Se dig för.

Han gick där ifrån. Det var 3 ord men dom borrades ändå ner i hjärtat. Han var verkligen ledsen och det var mitt fel. Jag stod och kramade om mina böcker och tårarna låg som en suddig och smutsig lins över mina ögon. Dom var kom. En för en. Jag gick hem till mig direkt efter att skolan slutat. Jag la mig i sängen och kände hur mycket jag saknat den. Jag kramade om kudden och tårarna bara kom. En massa. Min mascara var bara under mina ögon nu. Mamma kom in i rummet. Hon kramade om mig och gud vad jag älskade henne. Jag skulle inte klara mig utan henne.

- Älskling! Vad är det som har hänt? Skulle inte vi ses senare?

Jag berättade allt. Eller ja, så mycket jag klarade av att säga.

- Hjärtat. Vet du vad? Du har inte gjort något fel! Hör du det. Okej, Erik sa vad han kände och det var bra. Men han visste hur du kände och han var beredd på det. Du sa sanningen och det var allt du kunde. Han har ingen rätt att vara sur på dig. Han kommer fatta det och komma till dig så låt honom vara ett tag.

"Liams perspektiv"

William var sen. Men det var inte allt. Han kom gående med Ebba som tydligen nu skulle vara med. Hon kramade om mig hårt och jag besvarade det. Det var kul att se henne men jag hatade att hon skulle vara på hela tiden. Hon var så falsk ibland och det märkte man verkligen.

Vad som händer med Ebba och bowlingen får ni veta ikväll :) <3 Kommentera!

Jag avbröt henne. Jag kunde inte låta bli. Hon måste få veta. Jag kan inte hålla det inom mig längre. Det gjorde för ont. Jag älskade henne och min största önskan var att bli älskad tillbaka. Jag var rädd. Någonstans visste jag hur hon kände. Och det var inte samma sak som jag känner men hon måste veta.

- Ellen. Jag älskar dig.

"Ellens perspektiv"

Jag visste nu att vår vänskap aldrig skulle bli som förut. Jag kommer inte kunna umgås med honom och veta att han älskar mig när jag älskar Liam. Erik kommer inte kunna vara med mig med sina känslor för mig. Vår vänskap var på lägsta nivå nu och jag tror inte att den kommer bli som förut. Den kommer aldrig bli som förut.

Jag ville bara springa därifrån. Jag visste inte vad jag skulle säga. Han tittade mig rakt in i ögonen och jag vågade inte kolla bort. Jag stirrade rakt in i hans. Hans blick plågade mig. Det var som att han väntade på att bli sårad. Jag öppnade munnen för att säga något. Vad som helst men inget kom ut. Ingenting. Ett tag trodde jag inte ens att jag andades.

Det fanns så många tecken. Att jag inte märkte något. Jag tänkte tillbaka på allt och kände mig dum som aldrig fattat. Det måste ha hållit på ett tag och inte en ända gång har jag ens tänkt tanken på att Erik tycker om mig.

Jag kände hur paniken steg i min kropp. Paniken fick mig till att säga något jag inte skulle ha sagt. Iallafall inte som första ord även fast det var sant.

-Jag älskar dig Erik!

Vad är det jag säger!?

Han tittade på mig med den där blicken jag inte tyckte om. Det uttrycket som bara sa: Ska jag bli lycklig eller olycklig?

Ville han att jag skulle svara på det?

Jag blev lite sur på honom. Hur kunde han sätta mig i den här sitsen och att berätta det nu? Han har haft ett helt år på sig om han nu känt som han gör nu så länge men varför börja gilla mig när jag äntligen träffat Liam? Och varför berätta det nu? Jag älskar Liam och det vet han.

Jag blundade och suckade.

- Erik. Jag älskar dig som kompis. Jätte mycket. Men jag älskar Liam på det sättet du älskar mig.

Han ansikte bara sjönk. Det gjorde ont att se. Jag ville bara försvinna. Jag önskade så mycket att jag inte behövde såra honom. Vad som gjorde ondast var när jag såg en tår falla från hans kind. Erik var alltid glad och jag behöver honom. Han är min bästa vän.

Han reste sig och gick. Jag satt kvar på gungan ensam och orkade inte ens ställa mig upp.

"Liams perspektiv"

Det kändes fel att ljuga för Ellen. Först om att jag träffade Ebba men nu skulle hon bli glad. Innan inspelningen hade jag varit och köpt saker till ikväll. Mamma och Karl var borta så vi barn hade huset för oss själv nästan hela natten. Sara och Jake skulle hålla sig undan ikväll. Jag skulle be Ellen komma hem lite senare idag. Kanske att hon kunde vara hos Hanna? Jag tänkte köpa en film och fixa lite dipp och gurka som vi älskade. En myskväll med mig och Ellen lät bra.

*På inspelningen*

Jag sprang till statshuset där vi skulle spela in. Jag var sen. Min hjärta dunkade så snabbt att jag inte kunde andas. Det var självklart för att jag sprang men min rädsla för vad pappa skulle säga gjorde det bara värre.

Filmen var en roman. En ungdoms roman. Det handlade om en tjej och hennes kärlek till grannkillen som aldrig märker henne. Dåligt tyckte jag eftersom jag var mer för action och skräck men alla sa att den skulle bli stor och folk har redan börjat längta till premiären så jag antar att den blir bra. Jag skulle spela grannpojken. Idag var första inspelningen så idag skulle jag få träffa Johanna. Min mot spelare. I manuset skulle vi kyssas i slutet av filmen men vadå? En kyss. Det betyder inget och Ellen är ingen avundsjuk person. Det var jag otroligt glad för.

- Du är sen! Sa pappa högt och tittade inte ens på mig.

- Jag är ledsen, jag blev stoppade av några fans.

Jag ljög men vad skulle jag säga för att han inte skulle straffa mig för det resten av dagen.

- Det är ingen fara Liam. Vi hade ändå problem med ljuset. Sa regissören.

- Du ska ända alltid komma i tid Liam. Avbröt pappa mitt skratt.

Jag gick fram till film teamet och började prata om mitt manus.

- Juste du måste ju träffa Johanna! Sa dom och ropade på henne.

Det kom en lång blond tjej gåendes. Hon skrattade och hennes hår blåste i vinden. Hon var vacker. Men i jämförelse med Ellen syndes hon inte ens. Ellen var mitt allt och även fast jag bara mött på vackra tjejer sen jag träffade henne så har jag inte ens tänkt tanken att kunna vara ihop med dom istället för Ellen.

- Hej Liam. Det är jag som är Johanna.

- Hej Johanna. Det är kul att äntligen få träffa dig.

- Desamma. Skrattade hon.

- Okej, ungar! Ni kan ta en promenad medan vi fixar det sista med ljuset.

"Ellens perspektiv"

Äntligen hemma hos Liam. Jag öppnade dörren och klev in. Det var en lugn musik på.

- Hallå? Sa jag lite tyst men det hördes.

Det var inget svar. Jag gick upp för trappan. Jag hade med mig sov grejer och allt nu. Jag gick in på toaletten. Jag kollade mig i spegeln och försökte verkligen glömma det som hade hänt idag. Nu ville jag bara tänka på Liam. Min underbara pojkvän. Jag fräschade till mig lite och gick in i Liams rum. Jag blev så glad när jag såg Liam stå där mitt i rummet fullt med dipp och gurka på ett bord framför sängen. På tv skärmen visades menyn av Shutter. En urläskig skräckfilm jag hade hört talas om.

- Älskling. Har du gjort allt det här?

Han gick fram till mig och la händerna runt mig.

- Jag gör vad som helst för den jag älskar och det här är det minsta.

Han kysste mig och jag log på insidan. Det kanske är hårt sagt men jag hade redan glömt Erik.

Vi satte oss i sängen och höll om varandra. Jag fick hålla hans hand många gånger under filmen. Jag älskade skräckfilmer men dom skrämde mig fortfarande. Det kändes tryggt att ligga omfamnad av Liam. Han kysste mig många gånger under filmen och sa att han fanns hos mig hela tiden. Han var underbar.

Han dukade bort allt efter filmen. Han ville göra det fast jag erbjöd mig. Han ville bara att jag skulle ligga ner och tänka på honom. Det var allt han begärde. Och det var ju inget svårt krav. Jag tänker på honom hela tiden. Hade han velat att jag skulle få det svårt var det bara att säga-Tänk inte på mig.

"Liams perspektiv"

Jag gick upp till sovrummet och dämpade lampan lite så att det blev ett mysigt ljus. Jag la mig bredvid henne och började kyssa henne. Kyssarna blev seriösare för varje sekund och vi började rulla över varandra. Jag drog upp hennes tröja lite när min hand gled över hennes rygg. Hon drog av mig min tröja och jag kollade på henne.

- Är du säker på det här?

Jag ville inte göra något som hon skulle ångra men hon verkade säker och bekräftade det för mig.

Våra tungor lekte med varandra och jag stönade till när hennes hand gled vid mitt innerlår.

Hon var verkligen rätt person. Det kändes helt fantastiskt bara att det var hon som låg där. Det blev perfekt.

Förlåt för dålig uppdatering men mitt internet har varit lite pajj. Jag har inte fått kommentarer på några kapitel. Vore jätte kul om ni kommenterade vad ni tycker :) <3 nästa kommer imorn kväll!!

"Det har ryktas om att det är något mellan Liam Wendrellander och Ebba Heiler som höll hand för några dagar sedan men nu förvirrar drömkillen sina fans då han sågs ikväll kyssa skolflickan Ellen Wilson. Är det en ny romans på gång?"

Under var det en bild på Ellen och Liam kyssandes.

"Ellens perspektiv"

Jag vaknade av väckarklockan 20 över 7. Jag orkade inte gå upp. Jag ville bara ligga kvar i sängen. Skulle jag göra det? Nej, jag gick upp och ner till köket. Jag åt inte så mycket, jag tror att jag fortfarande var mätt från igår. Efter allt jag åt. Jag kände mig spy färdig när jag tänkte på det men det var ju så gott. Jag tror jag åt mer än Liam som äter 10 kilo mat per dag.

Jag sminkade mig och sen var det dags att välja kläder för idag. Jag stod framför garderoben när Hanna ringde.

- Hej Hanna, kan jag ringa dig snart?

- Ellen, du vill prata med mig nu!

- Vad har hänt?

- Uppdatera Liam på posh24 eller någon annan sida. Det finns överallt.

Jag öppnade datorn och sökte. Jag tittade på texten, bilden allt. Jag blev helt tyst. Nej! tänkte jag. Nu ville jag verkligen inte gå till skolan.

- Hanna! Jag kommer inte idag!

- Ät du galen? Du måste komma annars måste jag svara på alla frågor och du kan ju inte aldrig mer gå till skolan. Vi ses i skolan halv 9! Sa hon och la på.

Det var väl säkert inte så många som visste. Jag menar hur ofta uppdaterar man kändisar. Inte varje dag ju!

Nej, vad tänkte jag med. Det är klart alla visste.

Jag försökte se det från en positiv vinkel även fast det var svårt att hitta en. Men nu visste alla iallafall.

Jag gick lite tidigare till bussen och tack för det. På den korta vägen till bussen blev jag stoppad av 6 paparazzis som skulle fota och fråga massor om Liam. Hur länge vi hade dejtat? Om vi var tillsammans? Om vi var seriösa?

Jag gjorde som på film. La handen som att solen bländade mig och kollade rakt fram tyst medan jag gick.

När jag äntligen kom på bussen satt ingen Ebba där. Jag var lite rädd. Vad tänkte hon göra?

"Liams perspektiv"

Jag visste att Ellen var i skolan så jag ville inte ringa. Alla visste om bilden och jag såg det inte som ett stort problem. Det var bara att gå ut med att vi var tillsammans.

Det stod säkert 50 paparazzis på tomten hos mamma. Det var bara att vänta ut det. Jag hoppades på att ingen hade hoppat på Ellen.

"Hannas perspektiv"

Alla jag gick förbi på väg till Ellens skåp kollade och viskade. Tjejer jag inte ens kände gick fram och sa saker som "Är du bästa kompis med Ellen Wilson?", "Eftersom Ellen är ihop med Liam är ni typ dom populäraste här!" och en tjej hade till och med gått fram och frågat om både Ellens och mitt nummer.

Vi var ju samma personer men jag fattade om det här var en stor grej för alla men ändå. Liam är ju också människa.

Ellen stod vid sitt skåp. Hon hade en vit t-shirt under den svarta tjocktröjan. Luvan hade hon över huvudet. Jag la handen på hennes axel och hon hoppade till.

- Ellen, är du okej eller?

- Nej!? Alla är efter mig!

Hela dagen stirrade och pekade folk på oss. Diskreta alla var. Jag lämnade inte Ellen en ända gång idag. Vi hade inte träffat på Ebba så det var bra. Men vi visste ju inte vad som väntade.

Efter sista lektionen ringde Ellen Liam. Hon hade headset så vi både hörde.

- Ellen, är du okej?

- Ja, hyfsat. Jag slutar om en timme.

- Ska jag hämta dig?

- Nej, det kanske är bäst om vi ses senare ikväll. Dyker du upp här kommer folk bli galna.

- Okej, du har rätt.

Vi satt i ett fönster så jag kollade ut över skolgården medan dom pratade. Jag kollade på två svarta bilar med 5 män med kameror. Jag fattade ju direkt. Dom väntade på henne. Jag sa åt henne att vi inte kommer kunna ta oss härifrån själva.

- Liam? Sa hon i telefonen. Va här om en timme med bilen. Vi springer ut till dig då.

- Ellen, spring inte ut, gå lugnt. Annars kommer dom hitta på något av det. Va bara stabil.

Lektionen gick snabbare än man trodde och när vi tagit på oss våra grejer gick vi ut till skolgården. Paparazzisarna hade inte sett oss än. Vi kanske slapp undan men 5 meter från bilen blev vi stoppade av Ebba och hennes kill och tjej kompisar. När skulle det här ta slut!? Tänkte jag. Kan Ebba sluta vara en sån drama queen!

"Ellens perspektiv"

- Du tror verkligen att du kan låtsas som ingenting Ellen! Började hon.

- Ebba jag vill inte bråka, jag vill bara gå härifrån så snälla låt mig vara.

- Du tror att det är så enkelt va? Du kommer inte ha kvar Liam länge iallafall!

- Du Ebba! Det kommer jag visst! Och jag skiter i vad du tycker så sluta sprida så jävla mycket skit och drama runt dig!

Ebba tittade på mig med en kall blick och Hanna höll mig hårt i armen när jag tagit av mig luvan. Då kom paparazzisarna och Ebba log stort. Dom fotade mig och Hanna försökte dra in mig i bilen men min blick var fast i Ebbas ögon. Hon tog av locket av sin blåa blåbärs slurpee och sög ut det sista ur sugröret innan hon gick fram till mig. Hon kastade den blåa Slurpeen rakt på mig. Det kom i mitt hår, mitt ansikte och över hela min tröja. Hon skrattade och gick iväg när alla fortsatte fota mig. Jag sprang in i bilen och kände hur tårarna kom.

Vad kommer hända nu? Det får ni veta imorn :) Kommentera! <3 Vill tipsa om en blogg som jag läst lite. Hon skriver som jag. Storys. Det är: www.storiees.blogg.se Hon skriver jätte bra!!!!!

Kärlek. Alla kommer vara kära någon gång i livet. Men är man öppen för det så kommer kärleken snabbare än man tror. Jag var det. Öppen för kärleken. Men det var innan jag tappade hoppet och stängde in mig i mig själv. Jag vill tro att någon dag kommer mitt hjärta slå som aldrig förr och mina ögon kommer att se världen som jag aldrig sett den förut. Men jag är rädd. Rädd för att jag kommer känna så här för evigt.

Väckarklockan ringde vid 20 över 7. Skit, jag var sen. Jag slängde på mig kläderna, sminkade mig och slängde i mig en macka på vägen ut för dörren. Det var för kallt för att gå runt i skinnjacka. Det kändes som om det var minusgrader nu i oktober. Jag små sprang till bussen för att hålla värmen men mot slutet var mina fingrar som små skrynkliga korvar. Bussen var försenad också. Härligt, vad kommer härnäst tänkte jag. Jo, Ebba satt på bussen. Jag låtsades att inte se henne och satte mig på en annan plats. Jag satte hörlurarna i öronen och satte på radion. På varenda kanal hörde man alla dom där sångarna som alla var helt förälskade i. Folk tror verkligen att det finns sådant på riktigt. Det störde jag mig på. Att folk trodde på film kärlek. Att en kille bara ska poppa upp från ingenstans och vara värsta dröm killen. Och göra allt för dom, sätta deras krav före deras egna. Jag bytte till en larvig prat radio show som sändes från Beverly Hills. Dom pratade med någon jävla rik snubbe med namnet Wendrellander. Han var typ producenten för en jävla massa filmer. Nej, det där ville jag inte höra. Jag tog ur hörlurarna och titta vem som stod bredvid mitt säte. Ebba såklart.

- Ellen. Får man slå sig ned?

- Ja, absolut Ebba.

Jag titta ut genom fönstret och himlade med ögonen. Fan! Jag och Ebba umgicks inte ens med varandra längre. Faktum är att vi hatar varandra. Vi var vänner långt tillbaka. Min pappa jobbade på hennes pappas företag. Han är typ VD för USA:s apple produkter. Ebba har alltid varit rik och populär på så vis. Och nu när hon inte har någon att sitta med så sätter hon sig bredvid mig och skiter sen i mig. Vilken jävla inbjudare hon var.

- Jag hörde att din mamma håller på att få sparken från frisörsalongen.

- Nej Ebba. Det är nog bara vad du har hört. Hon klarar sig bra där.

Okej jag ljög men hon har ingen rätt alls att säga så när min familj har det svårt. Eller det lilla som är kvar av den. När Bussen var framme vid skolan gick hon bara. Hon sa ingenting. Jag kollade efter henne när hon gick till sina spinkiga kompisar med tröjan nere vid slutet av bh:n. Ebba hade allt på något sätt fast ändå tyckte man synd om henne. Hon var rik, populärast i hela skolan, alla vill vara vän med henne och hon har skolans utsedda snyggaste kille. Men inget av det där var äkta. Hennes kompisar hatar henne och hennes pojkvän strular med minst 3 andra tjejer varenda helg men det vägrar Ebba tro.

Jag gick till mitt skåp och la in min väska. Jag tog mina böcker och vände mig om.

- Ellen. Varför så sur? Du vet vilken dag det är idag! Vi ska ju vara glada.

- Hanna. Jag vet, förlåt men Ebba hoppade på mig på bussen.

- Skit i Ebba. Du vet att vi kommer ha kul ikväll.

- Jag det är klart. Grattis på 8 månaders dagen. Hanna föresten har jag sagt att det inte ens är en dag att fira? Egentligen, vi firar din och Marcus månadsdag varje månad!

- Ellen! Det är ju just det. Vi kan inte bara sluta nu. Ställ upp nu kom igen. Det är ju vår lilla tradition. Du, jag, Marcus och Erik är nästan aldrig med varandra på fridtiden längre.

- Okej! Jag kommer.

- Tack Ellen! Du är ju bara bäst.

Hanna, Marcus, Erik och jag har varit vänner ett bra tag nu och vi har firat Marcus och Hannas månadsdag sen i mitten av 7an nu. Dom kunde bara inte hålla sig ifrån varandra från början. Dom var verkligen tvungna att bli tillsammans vilken var jobbigt för mig och Erik men vi hanterade det bra och det är inget problem längre.

Jag gick till salongen efter skolan. Mamma stod med händerna i en tant hår som förklarade hur mycket hon ville få bort sina grå hårstrå n.

- Hej mamma.

- Ellen gumman. Är du snäll att skicka mig den där saxen.

- När slutar du.

- Jag ska bara bli färdig här så ska vi gå hem sen. Vill du gå och handla lite mat så länge?

Jag tog en hundra lapp och försökte få ihop mat satt det räckte till pengarna. Det kom 15 kronor över men det bjöd tanten i kassan på. Vi körde in på uppfarten till vår fina villa. Om man kollade på huset och BMV:n som var vår såg vi inte ut att ha det så svårt med pengar men kollade man i vårt kylskåp och i min garderob såg man det direkt. Vi klarade oss ju men det fanns inte mycket pengar kvar efter alla betalningar. Men mamma har lyckats samla ihop pengar så jag kan åka på det där inriktnings lägret i Phoenix. Efter att vi ätit satte vi oss i soffan.

- Mamma.

- Ja älskling?

- Varför säljer vi inte huset och bilen och köper något enklare?

- Varför skulle vi göra det? Hon skrattade.

Jag tvekade. Det kändes hårt men det var ju ingen hemlighet precis.

- Vi har ju inga pengar mamma!

- Ellen, jag..

- Mamma lyssna. Vi har inga pengar till något. Jag använder en fjärdedel av det i min garderob. Allt annat är fult, litet eller sönder. Och jag lever med det men det gör inte du. Du kämpar varje dag för att få bo kvar här medan vi skulle kunna göra det lättare för oss själva.

- Jag vill inte prata om det här just nu. Det har varit en tuff dag.

- Jag vet att du kanske får sparken! Jag skrek och när jag såg hennes plågande min ångrade jag mig.

- Ellen! Sa hon strängt med tårarna i ögonen. Vi klarar oss bra. Vi har tak över huvudet och mat i kylskåpet.

- Men vad är det med det andra då? Sa jag med gråten i halsen. Vad hände med att vi ska ha kul. Pappa hade inte velat det här.

- Pappa lämnade oss i det här!

Nu kände jag hur tårarna forsade ner för mina kinder.

- Ellen. Sa hon och kramade om mig. Jag försöker. Verkligen. Jag vill bara att vi ska vara lyckliga. Vi har varandra och så länge jag har dig så är jag lycklig. Men jag vill att du ska vara glad så nu ska du åka till lägret i Phoenix på fredag.

Jag kramade om henne och kollade på klockan. NEJ! Jag var sen igen.

Det var första kapitlet! Hoppas ni fick ett bra första intryck. Kommentera!!! Jag vill ju veta om det är någon som läser! Nästa kapitel kommer imoorn! :D <3