OnlyStorysByMe

William var sen. Men det var inte allt. Han kom gående med Ebba som tydligen nu skulle vara med. Hon kramade om mig hårt och jag besvarade det. Det var kul att se henne men jag hatade att hon skulle vara på hela tiden. Hon var så falsk ibland och det märkte man verkligen.

Vi satte oss och åt lunch. Ebba beställde in en sallad. Utan kolhydrater och fett skulle det vara hade hon sagt.

- Man vill ju inte bli fet. Jag är så fet redan så jag måste gå ner i vikt.

- Nej, det behöver du inte Ebba. Sa jag när hon väntade på våra reaktioner.

Löjligt. Hon var mycket smalare än Ellen och Ellen hade en mycket finare kropp. Jag var så glad att inte Ellen var så. Hon var nöjd och stolt över sig själv även fast hon inte alltid visade det. Ebba däremot var osäker.

- Så Liam, hur går det med filmen?

- Jo det går bra. Vi började spela igår och jag har en väldigt rolig motspelare.

- Aa, Johanna Kaller va?

- Aa, hur visste du det? Skrattade jag.

- Eh, det står ju överallt typ! Sa hon drygt och kollade bort medan hon himlade med ögonen.

- Ja det är klart. Sa jag och log.

Vi skrattade nästan bara. William och Ebba skrattade åt allt vi sa men jag skrattade bara åt Ebba. Ja, det är lite elakt men hon kunde verkligen inte skratta. Hon var en tjej utan humor men hon försökte verkligen och det var det jag skrattade åt. Det gick ju inte särskilt bra.

"Ellens perspektiv"

När jag äntligen var klar var vi sena. Mamma var så nervös och stressad att jag blev arg. Ta det lugnt hade jag nästan skrikit till henne. Hur skulle det här se ut? Liams familj var helt lugn medan min mamma inte ens kunde prata. Jag la handen på pannan och förklarade för mamma än en gång hur bra det skulle gå.

När vi äntligen var påväg blev jag också nervös. Perfekt!

Vi gick in i bowling hallen och jag höll mammas arm för att få henne att sluta skaka.

Jag ville inte släppa henne. Inte förrän jag såg Liam iallafall. Jag släppte mamma och sprang fram till honom. Han kysste mig mjukt som han brukade göra och kramade om mig. Han tog mig i handen och gick fram till mamma som såg nervös ut men hon försökte behärska mig och det hjälpte.

- Hej Liam! Jag är Louise. Jag har hört så mycket om dig, det är jätte kul att äntligen få träffa dig.

- Desamma Lollo! Ellen har pratat jätte mycket om dig och att det skulle ta så lång tid innan vi fick träffas.

Jag älskade att Liam var så självsäker. Han gjorde verkligen gott intryck hos mamma. Kanske att jag måste gömma honom för att inte hon ska bli kär i honom? Nej, hon blev förälskad i någon annan. Liams mamma. Dom pratade hela kvällen och glömde nästan bort bowlingen. Men ingen av dom var särskilt bra ändå. Jag var lite chockad själv faktiskt. Liam hade 240 poäng vid kvällens slut, Jake hade 235, Jakes flickvän Rebecka hade 260 och Sara hade 255. Dom vuxnas poäng ville jag inte ens räkna. Helt uselt. Jag däremot hade 285 poäng. Hur kunde jag vara så duktig?

- Du har det i dig Ellen! Sa Liam när han kysste mig och sa att jag fick mitt pris senare ikväll.

Jag viskade att jag knappt kunde vänta till honom.

Vi gick hem till dom efter. Jake och Rebecka gick upp till Jake medans föräldrarna satt och kvällsfikade där nere. Jag gick in till Sara och sa till Liam att vi fick "ses" senare. Han verkade gilla att jag och Sara var nära.

Jag och Sara pratade om allt möjligt. Vi pratade om Hanna och om mig och Liam. Vi pratade bara om mig. Jag kom på det efter ett tag och började fråga henne.

- Hur är det för dig i skolan då?

- Bra.

- Det är lite jobbigt faktiskt för folk man inte ens kände innan älskar en plötsligt. Men du måste ju hantera det bra som är van vid Liam. Sa jag och flinade.

- Faktiskt så gör ingen så.

- Inte? Jag vill börja i din skola! Sa jag och skrattade.

Jag såg på henne att något var fel. Hon såg nere ut. Jag la ifrån mig min Ben & Jerry glass och satte mig i sängen bredvid henne.

- Sara, vad är det?

Hennes tårar började rinna försiktigt ner för hennes kinder. Jag hörde först inte vad hon sa men hennes snyftningar gick över och hon tog ett par djupa andetag innan hon berättade om.

- Jag har inga vänner. Alla älskar Liam och utnyttjar mig för det. Jag vill inte bli utnyttjad så jag har skitit i dom och varit med mina äkta vänner men sen började dom också. Jag hatar att Liam är känd även fast jag är så stolt över honom och så glad för hans skull men med mig? Jag fattar inte hur folk kan göra så.

Jag blev så arg. Hur kunde folk. Liam var lika mycket människa som Sara!

- Gumman!

- Förlåt Ellen men.

- Du behöver inte säga förlåt. Jag finns här för dig. Vi är ju systrar nu.

Hon skrattade. Det här var perfekt. Jag älskar Sara. Hon var en sådan underbar person som man ville ha runt sig hela livet. Vi var i samma ålder och bodde praktiskt taget under samma tak. Vi skrattade rejält den kvällen. Mamma kom in och avbröt efter ett tag och vi sa hejdå. Efter det gick jag in till Liam.

- Hej älskling. Sa jag och kramade om honom bakifrån när han satt på stolen vid skrivbordet.

- Hej gorgeous!

Han kysste mig och vi la oss i sängen. Jag somnade snabbt fast inte snabbare än han. Han var så trött. Jag däremot sov inte länge. Jag vaknade vid 3 på natten och kunde inte somna om. Jag gick upp och satte på datorn. Jag gick in på facebook och uppdaterade även en skvaller sida om Liam för att hänga med i alla lögner dom hittar på. Jag kände för ett gott skratt men jag måste säga att när jag såg bilderna på Ebba och Liam visste jag inte om jag skulle skratta åt det här skämtet eller gråta till vad som kanske var sanningen.

Vad var det mellan dom egentligen? Och varför umgås dom så mycket?

Har inte fått några kommentarer på 5 kapitel... :( vore kul med lite respons :) <3 Kommentera!