She will be loved-Kapitel 25

Efter gick vi upp till hennes rum. Klockan var redan halv 8 men jag tänkte inte på tiden. Våra blickar möttes när vi satt tätt intill varandra i hennes säng. Hon tittade in i mina ögon men hennes ögon rullade ner mot hennes läppar. Mina gjorde likadant. Våra ansikten var bara några centimeter från varandra. Efter någon sekund var våra läppar mot varandras. Tillslut låg jag över henne och vi kysstes. Det var då jag kom och tänka på Ellen. Jag reste mig upp snabbt.

- Jag är ledsen Ebba. Jag. Jag ringer dig ikväll. Sa jag och kysste henne på pannan innan jag sprang ut.


Hur kunde jag vara så dum!? Annorlunda! Det var ju Ellen som fick mig att känna mig annorlunda och speciell. Vad hade jag gjort. Jag kände mig så usel och kände att jag behövde berätta för Ellen. Och hur kunde jag säga så där till Ebba i slutet och kyssa henne på pannan. Jag skulle sagt att det var fel och gått. Jag hade gjort det värsta som jag kunde göra i mitt liv. Jag hade svikit Ellen.

 

Jag gick in genom dörren och gick direkt in på toaletten. Jag borstade tänderna och sköljde munnen. Jag kollade mig i spegeln men kunde knappt kolla på mig själv.

Det knep till i hjärtat när jag kom in till köket. Bordet var dukat med ljus, röda rosblad och allt annat. Ellen stod i köket och rörde runt i woken som stod på spisen. Min favorit. Thaimat.

Hon log när hon såg mig och jag vet inte om jag klarade av att le tillbaka.

 

- Din mamma hjälpte mig med maten.

- Ellen. Har du gjort allt det här?

- Nästan men som jag sa, din mamma gjorde mycket.

 

Hon skrattade och gick fram till mig. Hon kysste mig medan höll händerna runt om min nacke och lekte lite med mitt nackhår. Hon var så vacker. Jag älskade ju henne och inte Ebba. Jag kunde inte få ut det ur huvudet. Att jag hade gjort illa henne. När hon fick reda på det skulle hon bli krossad. Behöver hon verkligen veta tänkte jag. Jo, det behöver hon. Det är jag skyldig henne nu. Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv annars heller. Men först var jag tvungen att prata med Ebba.

Vi satte oss och åt. Jag försökte skratta med och som bra skådespelare funkade det men det var för tungt för att hon inte skulle märka. Jag kunde inte gömma det här.

 

- Liam, är det något? Sa hon och tog min hand.

- Nej, jag är bara lite trött. Det är allt.

 

Jag log mot henne och hon log lite snett tillbaka. Jag sov med henne tätt intill mig hela kvällen och njöt av varje sekund med henne nära mig. Jag kysste henne nästan inte alls. Det kändes fel mot henne efter det jag hade gjort. Jag kysste henne på hjässan lite då och då för att visa henne på något sätt att jag älskade henne.

 

*Morgon*


Jag hatade söndag morgnar. Speciellt den här. Jag skickade ett sms till Ebba att jag var påväg dit. Jag tog bilen. Och lämnade en lapp till Ellen.

 

"Jag är tillbaka snart, vi måste prata. Jag älskar dig över allt annat."


Jag lämnade lappen och åkte mot Ebba. Jag gick in i hennes hus och upp till hennes rum.

Hon tittade på mig och log lite. Jag kunde inte stå emot att le lite tillbaka. Vad gjorde jag. Sluta le tänkte jag men min hjärna lyssnade inte på mitt hjärta eller var det tvärtom? Jag visste ingenting. Tyckte jag om Ebba. Efter ett tag låg vi där tätt intill varandra och kysstes.

 

"Ellens perspektiv"


Jag vaknade och vred mig om lite i sängen. Jag var ensam. På Liams kudde låg en lapp. Jag läste den och blev lite orolig. Prata om vad? Vart var han hela tiden. Jag ringde Hanna av en reflex som jag alltid gjorde när jag hade problem. Jag frågade om hon visste vart Liam var?

 

- Hos Ebba kanske? Sa hon med en dryg röst.

- Va!? Varför skulle han vara där?

- Han var ju där igår i nästan 2 timmar.

- Men va? Vart bor hon nu igen?

- Vid Wilma.

 

Jag la på och var glad för att min bästa kompis var min personliga adressbok och uppdatering sida men det hann jag inte tänka på nu. Jag sprang dit. Vad höll jag på med egentligen? Han skulle inte vara där och jag skulle känna mig dum och löjlig i slutändan. Jag tog det lite lugnare och gick mot hennes hus.

När jag kom dit kollade jag runt lite. Vilket hus skulle det vara då? Jag tänkte precis vända innan jag såg Liams bil. Jag var tvungen att kolla in i bilen och visst var det hans bil.

 

"Liams perspektiv"


Jag kysste Ebba länge och om och om igen. Jag kände mig så dålig men jag kunde inte sluta. Det kändes som om jag ville det här men det var fel. Så fel.

Dörren öppnades till rummet och jag kollade in i dom blåa ögonen som plågandes forsade av tårar. Ellen.

 

Nästa kapitel kommer imorn. Kommentera!! <3 :)

Jag fick en fråga om hur många läsare jag har. Det är runt 15. Det är jätte kul med många läsare men det vore super kul med många mer så om ni tycker att min story är tillräckligt bra får ni gärna tipsa om den. Juste! Tack för suuper gulliga kommentarer på det senaste kapitlerna! :D

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0