OnlyStorysByMe

Jag gick runt i mitt rum. Skulle jag ringa eller inte? Jag kunde inte bestämma mig. Hon hade inte messat något sen imorse. Utan att tänka slog jag in numret.

- Hallå?

- Hej. Det är jag.

- Jaha. Hej.

Det blev helt tyst. Jag visste inte vad jag skulle säga.

- Hur mår du?

- Bra. Sa jag tyst. Hur mår du?

Jag bet mig i underläppen och fick panik av tystnaden.

- Inte så bra.

- Hanna. Jag är så ledsen! Jag visste inte vad jag höll på med men jag tänkte berätta men för varje dag som gick hade jag mindre anledning till att berätta. Jag vågade inte. Förlåt!

- Ellen. Det som gjorde ont var att du tvekade från början. Du skulle berättat direkt.

- Jag vet men vi har besämt oss för att gå ut med det nu. Jag är bara så lycklig att jag glömde hur du skulle känna. Förlåt.

- Jag är så glad att du är lycklig och jag älskar dig mest. Men du kan inte göra så.

- Jag vet Hanna! Jag älskar dig så mycket och ingenting är värt något om jag inte har dig.

- Jag vill inte förlora dig heller. Jag tycker att vi skiter i det här.

- Ja! Tack Hanna! Jag ska aldrig göra så mot dig igen! Jag lovar.

- Bäst för dig! Sa hon och vi skrattade.

Det kändes så skönt att få prata med henne. Egentligen. Inget skulle spela någon roll utan Hanna. Hon var alltid där. Men vänner är ömtåliga och det behövde jag tänka på. Jag skulle berätta för Marcus och Erik imorn.

Nu skulle jag jag träffa Liam och vi skulle prata med hans pappa.

Han hämtade upp mig med bilen.

- Vi kommer åka fast någon gång. Skrattade jag.

- Det blir inte idag iallafall. Sa han och fyllde i mitt skratt.

Vi var båda glada hela vägen. Men när vi kom dit så ändrades Liams beteende till ett oroligt och han var rädd.

- Ellen, ser jag bra ut? Och du måste lova att om du vill ut så får du säga det till mig så drar vi direkt.

- Liam! Sa jag och la handen på hans kind. Det kommer gå bra! Jag lovar.

Jag kysste honom och gick in. Okej, jag var också nervös. Visste han ens att vi skulle komma. Jag vågade inte fråga Liam. Han var nervös så det räckte. Liam hade alltid allt under kontroll men nu var det min tur.

Vi knackade på dörren och Liams pappa öppnade dörren med telefonen i örat. Han tog upp pekfingret mot oss som ett vänte tecken medan han avslutade samtalet.

Vi gick in och satte oss runt mat bordet med hans pappa.

- Så Liam. Var det något du ville berätta?

- Ja.

Han var så nervös. Hans röst darrade nästan. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bara spontant tog fram handen mot Liams pappa.

- Jag är Ellen.

- Charlie. Är du en kompis till Liam?

Nu fick jag panik. Vad skulle jag svara. Liam sa inget. Det var tyst ett tag och jag försökte spela som att jag inte förstått frågan. Jag såg att Charlie blev irriterad på det. Liam såg det också.

- Nej pappa. Det är hon inte.

- Nehe? En kollega kanske?

Han trodde verkligen inte att jag var så dum att jag valde Ellen till min flickvän. Men det är bättre en någon av hans val. Hon är äkta och jag älskar henne. Jag skulle göra allt för henne och nu skulle jag stå upp mot min pappa. Jag såg hur nervös hon var. Hon visste inte vad hon skulle göra så hon tittade mig rätt i ögonen och log varmt. "Jag älskar dig också" tänkte jag. Hon var det bästa jag hade och jag skulle aldrig förlora henne.

- Nej. Sa jag och tog ett stort andetag. Hon är min flickvän.

Jag log mot Ellen och kände mig så glad att jag sagt det men jag slutade le när jag kollade på pappa.

- Liam. Vi har redan pratat om det här. Om du ska ha en flickvän som kan den här branchen.

- Du har fel pappa. Om jag ska ha en flickvän ska hon vara äkta.

- Förstår du inte att hon bara utnyttjar dig.

- Nej! Skrek jag och reste mig upp. Är du helt jävla hjärtlös. Du är min pappa och hade du brytt dig om mig så skulle du blivit överlycklig att jag var lycklig. Men allt du bryr dig om är kändis livet och status. Men vet du vad. Jag bryr mig inte. Hela världen ska få veta om mig och Ellen. Sen får pressen säga vad fan dom vill.

Kom Ellen.

Jag tog hennes hand och pappa satt tyst vid mat bordet.

- Kom inte sent imorn. Vi ska spela in film. Och Liam, jag vet att du inte gör något dumt nu.

Jag kollade bak på honom. Han log. Jag kände mig helt sönder. När vi kom ut släppte jag Ellen och gick fram till bilen. Jag satt händerna på bilrutan och kollade mig själv i fönstret. Jag slog till bilen med händerna.

- Liam!

Ellen sprang fram till mig och tog mina händer. Jag vände henne. Nu stod hon lutad mot bilen och jag hade händerna på bilrutan runt henne. Hon stod med huvudet mellan mina händer. Mitt ansikte var bara några millimeter från hennes ansikte och jag kysste henne. Hon tog ner mina händer och puttade bort mig.

- Hoppa in i bilen nu! Sa hon och satte sig i framsätet.

- Jag släpper av dig hemma.

- Nej, släpp av mig hos Hanna istället.