OnlyStorysByMe

Jag vaknade i Liams säng klockan halv 8. Ensam. Jag tänkte inte gå till skolan idag, det kändes jobbigt även fast jag klarade av det. Hans mobil låg på nattduksbordet bredvid min. Jag tog upp den och kollade igenom hans itunes låtar. Jag låg och lyssnade på musiken och halv sov.

Jag hörde någon öppna dörren till rummet och jag öppnade ögonen. Liam kom in med skor, jacka, solglasögon. Helt fixad. Han tittade inte på mig. Han tog fram den lilla kalendern som låg på hans skrivbord. Antagligen för att kolla när han skulle vara i studion.

Äntligen tittade han på mig. Han såg att jag var vaken men han log inte så mitt ansikte var fortfarande i den avslappnade trötta ställningen. Kanske inte så avslappnad, jag var ganska stel. Man kände att luften mellan oss var obekväm.

- Vart har du varit?

- Ute. Jag måste gå snart. Men jag kommer om ett par timmar.

Han gick fram och kysste mig på pannan och gick bara ut sen. Han sa inget mer.

Vad var det med honom?

Jag var själv hemma nu och hade det varit igår hade det inte känts obehagligt och pinsamt men det gjorde det idag. Det var som att något hade förändrats över natten. Jag gick upp och satte på mig en tjocktröja som jag tog ut från Liams garderob. Liam tog med sin mobil så nu fanns ingen musik eftersom jag är så oteknisk att jag inte kan ladda över musik. Jag satte mig vid skrivbordet och kollade igenom kalendern. Det var svårt att läsa Liams slarviga handstil. Han som kunde skriva så fint.

Klockan 2? Men klockan var ju bara halv 9. Varför gick han så tidigt? Han skulle väl säkert planera med någon innan. Något skulle han ju göra. Jag tänkte inte mer på det och gick sen ner för att äta frukost när min mobil plingade till.

Det var från Erik. Jag svarade och vi skulle ses om en timme. Jag tog på mig går dagens kläder eftersom jag inte hade något annat. Jag tog med mig alla grejer och vek in Liams i hans garderob. Jag sög på att vika och bädda men jag gjorde så gott jag kunde och när jag var klar gick jag nöjd därifrån. Nyckeln låg i den vita krukan vid ytterdörren så jag låste och la dit den igen.

Jag stod och väntade vid igelparken. Hon kom gåendes mot mig. Hennes hår blåste i luften. Hon hade den gråsvarta t-shirten med en USA flagga på och ett par ljusa jeans med hål i. Hon såg ut att frysa i skinnjackan men hon log mot mig och kramade mig när vi möttes.

- Varför är du inte i skolan idag? Skrattade hon.

- Varför är inte du?

- Orkade inte.

- Inte jag heller.

Hon skrattade och jag blev knäsvag när hennes ögon glittrade i solen.

Vi satte oss på två gungor. Hon älskade att gunga. Det hade hon alltid gjort. Så länge jag känt henne.

- Hur mår Liam då?

- Han mår väl bra?

- Har det hänt något?

- Nej, han är bara så frånvarande.

- Det är säkert inget.

Jag kollade på henne och kunde inte låta bli att fråga.

- Är han för alltid tror du?

- JAg trodde det men jag vet inte. Jag vill ju det men.

Jag avbröt henne. Jag kunde inte låta bli. Hon måste få veta. Jag kan inte hålla det inom mig längre. Det gjorde för ont. Jag älskade henne och min största önskan var att bli älskad tillbaka. Jag var rädd. Någonstans visste jag hur hon kände. Och det var inte samma sak som jag känner men hon måste veta.

- Ellen. Jag älskar dig.