She will be loved-Kapitel 8
- Ellen, vad har hänt?
- Jag, jag.. Snyftade hon. Jag klarar mig inte utan honom.
Honom? Hade hon redan en kille hon saknade?
Även fast jag var rädd för det jag tänkte på höll jag om henne. Jag visste det. Hon älskade någon annan. Det knep lite i hjärtat när jag tänkte på det. Men det gjorde ännu ondare att se henne gråta.
- Berätta för mig?
- Jag vill inte leva utan honom.
Jag hörde knappt vad hon sa när hon grät.
- Utan vem Ellen? Sa jag och kramade henne ännu hårdare.
- Utan pappa.
Jag behövde inte fråga mer än så. Hon somnade efter ett tag och i flera timmar låg jag och höll om henne. Min mobil vibrerade flera gånger på skrivbordet men jag ville inte gå upp och hämta den. Jag ville bara ligga och hålla om henne. Jag andades in hennes hår ett flertal gånger och det luktade gott. Det pirrade i magen varje gång hon rörde på sig. Jag lyssnade på hennes andetag. Hennes djupa suckar som kom ibland gjorde att det rös i hela kroppen. Bara ett ljud från henne, ett ljud som bekräftade att hon låg nära mig gjorde mig skakig.
När hon vaknade började hon berätta vad som hänt.
- Det var en varm dag i maj. Mamma, pappa och jag åkte till vårt sommarhus över en helg. Vi skulle grilla men hade glömt att köpa bearnaisesås. Så vi tog bilen ner till affären. Vi var så lyckliga. Vi sjöng. Det sista jag hörde var att sången gick över till bromsljud och ett skrik. Jag vaknade upp morgonen efter på sjukhuset och mamma satt bredvid mig men inte pappa.
Hon grät nu. Jag vände henne mot mig. Jag torkade hennes tårar. Det gjorde ont att se henne så ledsen. Jag kollade in i hennes vackra ögon och hon kollade in i mina. Nästa sekund var våra läppar emot varandra. Våra tungor möttes. Vi låg där och kysstes. Jag la handen på hennes midja och hon la sin på mitt bröst. Hela jag rös. Jag kunde känna hennes hjärta slå. Det gick i 180° men mitt gick antagligen snabbare.
Hon drog bort huvudet och kollade in i mina ögon. Mobilen som låg på skrivbordet vibrerade till men jag släppte inte hennes blick.
- Jag kanske borde svara det där.
- Det kanske du borde. Sa hon och log.
Jag reste mig upp och gick ut ur rummet.
"Ellens perspektiv"
Kysstes vi? Hade jag drömt? Nej, det var verkligt. Jag kunde inte sluta tänka på det. Han var så perfekt. På det sättet han höll om mig, kysste mig. Allt. Jag låg ner och hela jag skakade. Jag reste mig upp för att gå ut men jag kunde knappt stå. Jag tog upp mobilen istället och tänka smsa Hanna men det verkade inte som en smart ide. Jag kunde dessutom inte skriva. Min hjärna var tydligen upptagen. Mitt hjärta slog så snabbt att jag tänkte att jag kanske behövde hjälp. Det gick rysningar i hela kroppen. Bra rysningar. Jag var verkligen lycklig.
Ojojoj! Ni händer det grejer! Men vad kommer hända nu? KOMMENTERA! <3
Kommentarer
Trackback