OnlyStorysByMe

Dagarna gick här. Liam och jag hade inte gjort något annat. Vi hade bara lett mot varandra varje gång vi setts. Men vi hade inte sagt något. Men jag antar att han kände som jag. Varför ska jag säga något om han inte gör det? Jag satt på mitt rum en regnig dag. Min rumskompis var hos hennes nya kompis som inte heller sa mycket. Jag satt vid skrivbordet och kollade ut genom fönstret.

Jag kollade på mobilen.

5 minuter! Jag tog på mig lite smink för att se lite fräsch ut. Jag bytte till ett par ljusblåa jeans och behöll den stora tjocktröjan som egentligen var pappas. Jag behöll tofsen i mitt hår. När jag kom dit var ingen där. Jag kollade runt lite. Jag gick längre ner till sjön.

- Hej lovely!

Jag hade ett par händer runt midjan. Han höll om mig bakifrån.

- Liam!

Jag vred mitt huvud och vi kysstes.

- Gud vad jag har saknat det där! Sa han.

- Jag med. Sa jag och gjorde det en gång till.

- Kom! Sa han och tog mig i handen.

Han tog mig till en liten inhägnad plats där det låg en filt. Vi la oss på filten. Det började mörkna så det blev mysigare och mysigare med den lilla bärbara lampan som stod bredvid. Han tog upp mobilen och satte på lite musik. Det var lågt ljud så det var som bakrunds musik. Han la armen om mig och jag la min hand på hans bröst.

- Jag tycker verkligen om dig. Sa han.

Jag besvarade honom med en kyss som sa mer en tusen ord. Vi låg där och bara höll om varandra. Vi sa inte ett ord. Men vi tänkte båda samma tanke.

- Vi åker hem imorgon. Sa jag.

- Tänk inte på det. Sa han men hans leende försvann.

- Men vi kommer väl fortsätta ses?

- Ellen. Jag kommer aldrig lämna dig. Du har fått mig att känna på ett sätt jag aldrig känt förut.

Jag kramade honom ännu hårdare.

- Jag bor i Beverly Hills och du i Hollywood. Vi är bara 8 kilometer ifrån varandra. Det är en kvart. Sa han.

- Det är inte långt.

- Och jag lovar dig Ellen. Varje dag när jag är klar med inspelningen så ska jag inte tveka att åka till dig.

När jag kom in till mitt rum började jag packa. Jag log hela tiden och mina tankar var verkligen överallt. Jag kunde inte tänka klart men jag älskade känslan. Jag var kär.

Det vibrerade till i mobilen och på displayen stod det Liam.

Han var så härlig. Jag skulle precis svara men det knackade på dörren. Kom in skrek jag men när jag såg vem som kom ångrade jag mig.

- Hej Ellen.

- Vad gör du här?

- Tänkte att vi kunde prata lite?

- Ebba. När har vi velat prata med varandra?

- Jag vill be om ursäkt.

Jag fick verkligen en chock när jag hörde orden.

- Jaha?

- Ja, jag har inte varit särskilt snäll mot dig på sistone och nu hoppas jag att allt kan bli som förut.

- Ja. Men Ebba det är lugnt.

- Bra. Sa hon och tog tag i min hand.

Men herregud vad höll jag på med? Jag drog mig ur hennes grepp och insåg att hon fejkade.

- Nej vet du vad Ebba? Det är inte okej. Du har behandlat mig som skit. Vi brukade vara bästa vänner. Vi gjorde allt för varandra men du valde bort mig mot att hänga med dom populära tjejerna. Det är inget man gör. Du är inte min vän och du vill inte be om ursäkt. DU är bara falsk!

- Okej Ellen. Det ser ut som att du gjort ditt val. Liam kommer aldrig stå ut med dig och honom kommer du inte ha kvar länge. Speciellt inte när det är min pappa som sponsrar deras film!