OnlyStorysByMe

Jag vaknade vid halv 1. Jag var så trött. Jag ville bara ligga kvar i sängen men jag skulle träffa Liam vid 5 och innan det skulle jag fika med Hanna. Jag gick upp och ner till köket. Jag tog något att äta. Det blev en macka. Jag var inte alls hungrig. Jag gick upp och sminkade mig och klädde på mig. Det blev jeans och tröja. Det vanliga. Tiden gick så snabbt hela tiden. Tillslut var klockan 2 och jag var sen.

- Ellen! Skrek Hanna när hon fick syn på mig.

Jag kramade om henne hårt. Jag hade verkligen saknat henne. Världens bästa kompis. Det var verkligen Hanna.

Vi satte oss ner och pratade om allt. Men inte om Liam...

- Hände det något speciellt då? Sa hon när hon blinkade med ena ögat och log. Jag skrattade.

- Jag vet inte?

- Vet inte? Ellen!

- Nej, det hände inget. Jag gjorde det jag kom dit för att göra.

- Och Ebba?

- Märkte henne knappt. Sa jag och kollade runt lite medan jag bet mig i underläppen.

Vad höll jag på med? Varför berättade jag inte? Jag tänkte precis säga sanningen till henne men det var något som höll mig tillbaka. Jag försökte intala mig själv att hon tillslut skulle få reda på det och då skulle jag ångra mig en nej, jag kunde inte. Jag kunde inte berätta. Stackars Hanna. Hon berättar allt för mig men jag kan inte berätta om en sak som är en jäte grej mellan oss. Men det kanske var just det. Jag ville inte att det skulle bli en stor grej.

- Okej, det var allt för idag! Jätte bra jobb Liam, vi tar dom sista scenerna på torsdag så får du lite ledigt efter allt du slitit med. Sa Helena (Regissören).

- Liam, jag vill att du ska träffa någon. Sa pappa och la handen på min rygg medan han puffade iväg mig.

- Vem?

- Dom som sponsrar oss så va trevlig.

Den långa mannen och den unga blonda flickan hälsade på pappa. Den långa mannen tog i min hand. Den blonda flickan slängde sig i mina armar innan jag ens hann se vem hon var.

- Liam! Skrek hon nästan.

- Ebba, hej. Sa jag när jag såg vem hon var.

- Ni ser ut att redan känna varandra ser jag. Skrattade pappa, han lät trevlig och glad.

- Du gör ett utmärkt jobb Liam. Vi beundrar dig verkligen. Sa Ebbas pappa.

- Tack så mycket. Det här är en av det roligaste grejerna som jag någonsin gjort.

- Den roligaste tror jag nog ellerhur Liam? Sa pappa och kollade på mig.

- Ja, det är klart. Svarade jag och log mot Ebbas pappa.

- Du är verkligen en natur begåvning. Sa Ebbas pappa.

- Äh, det finns fortfarande mycket han behöver lära sig. Det här är bara början av hans karriär och han är bara nybörjare. Sa pappa besviket innan jag hann öppna munnen.

- Jag tror inte att Liam kan bli bättre! Sa Ebba och tog tag i min hand.

Jag log stelt och försökte skratta men det gick inte. Pappa uppskattade verkligen inte mig. Ibland undrade jag för vem jag gör det här. Han eller mig? Mamma hade bett mig bo hos henne och det skulle jag göra så fort inspelningarna var klara.

Men nu skulle jag möta Ellen. Jag skickade ett sms.

Jag fick ett sms tillbaka knappt 30 sekunder efter jag skickat mitt.

Jag log och åkte dit. Richard skjutsade mig. En av mina motspelare i filmen. Han skulle ändå åt det hållet.

När jag kom dit fanns ingen Ellen. Det var tomt. Men det är klart att en skolgård är tom på en söndag.

- Liam! Sa en röst bakom mig och när jag vände mig om hann jag inte se mycket. Mitt ansikte var i det mörkbruna härliga håret och jag andades in det. Jag kysste hennes läppar mjukt. Hon log och bet sig lite i läppen medan hon tittade på mina läppar.

- Ellen. Vi måste prata.

- Vad är det älskling?

Jag log.

- Det är inget dåligt eller jo men inget jätte farligt.

- Okej. Sa hon och försökte le lite.

Vi satte oss på varsin gunga och tittade på varandra. Hon log. Jag visste inte riktigt hur jag skulle säga det här. Jag gjorde det bara för pappas skull. Men jag var tvungen att berätta. Jag visste bara inte hur jag skulle börja.

- Har du berättat för någon om oss?

- Nej, faktiskt inte. Sa hon och flinade lite.

- Okej. Men du vi kanske skulle. Eller. Bli inte ledsen men. Eller asso. Vi borde kanske. Jag menar min pappa och filmen och allt. Tills allt är klart bara. Självklart efter för det vill jag verkligen men. Vi borde kanske.

- Liam! Sa hon och kollade in i mina ögon och log lite. Vi kan vänta med att berätta om oss tills filmen är klar och så.

Jag kollade in i hennes ögon och reste mig upp. Jag ställde mig framför henne, tog tag i hennes händer och reste henne upp. Jag la en hand på hennes midja och tryckte henne tätt intill mig. Hon la händerna runt min hals och jag la andra handen vid hennes hals. Jag kollade in i hennes ögon.

- Du är det underbaraste som har hänt mig.

Jag kysste henne. Våra läppar nuddade varandra och våra tungor möttes.