OnlyStorysByMe

Gud vad jag skämdes. Hade jag legat här medan alla kollade. Och i Liams knä låg jag också. Jag kollade på Liam som skrattade lite med mig. Vem brydde sig egentligen? Men pinsamt var det.

- Jaha. Så nu vaknar du?

Ebba satt mitt emot mig. Hennes blick var iskall och man såg hur sur hon var. Det gjorde mig rätt så glad. Jag log lite mot henne och svarade inte.

Vi gick mot huset och satte oss för frukost. Jag satte mig bredvid Lauren och dom. Allt dom pratade om var Liam. Varför? Såg det ut att vara något mer? Hoppas inte det. Tänk om han märkte att jag gillade honom?

Efter frukosten var det dags för aktiviteter. Det var mulet och regnigt ute så vi skulle paddla i poolen som låg drygt en mil härifrån. Skådespelar gruppen skulle över gång. Det skulle dom göra i hallen bredvid bassängen. Vi åkte dit i 4 stora bilar. Var vi så få?

När vi kom dit gick vi in och bytte om. Jag hade ett par korta bad shorts på mig och en magtröja över min bikini. Jag brukade alltid åka båt i det under sommaren. Det var bara att slänga sig i vattnet med allt på utan att behöva ta av något eller bara gå runt i bikini vilket jag tyckte var rätt obehagligt ibland. Jag tyckte om att segla. Min barndomsvän Hannes seglade. Han brukade ta med mig ut på vattnet på en vattenskoter. Jag älskade vattnet. Att bara sitta och doppa fötterna i vattnet. Sommaren var den bästa tiden på sommaren. Jag och pappa brukade segla och åka båt. Mamma blev lätt åk sjuk så det var pappas och min grej. Gud vad jag saknade honom.

Jag åkte bara runt. Vi fick göra lite hur vi ville när vi hört instruktionerna. Jag tänkte på sommaren och såg tillbaka på somrarna innan. Den sommaren som precis varit hade varit den värsta någonsin. Mamma och jag hade bara varit hemma. Hon tillbringade dagarna på salongen och jag på en gunga. Somrarna innan hade varit som härligaste. Bara jag, mamma och pappa. I skärgården i vårt sommarhus. I vattnet. I solen. Jag var verkligen lycklig. Jag tappade fokus när jag hörde Lina (ledaren) ropa mitt namn och att vi skulle upp. Jag vände mig hastigt om i kanoten och den välte. Jag tog snabbt ut benen ur kanoten och simmade ner till botten för att komma ut helt. Jag blundade och blåste ut luften ur mina lungor för att känna fridfullheten under vattnet. Jag tänkte tillbaka en bit. Mamma, pappa och jag grillade. Vi hade glömt att handla bearnaisesås. Vi åkte i väg för att handla det. Jag kunde höra kraschen och mammas skrik i huvudet. Det spelades upp om och om igen. En fridfull tanke gick över till den värsta mardrömmen. Jag öppnade ögonen och insåg vad jag höll på med. Jag simmade mot ytan och andades ett stort andetag. Jag gick upp och förklarade att jag var okej för både sport och skådespelargruppen som stod där.

Hon gick upp för stegen och sa att hon var okej. Hon vände sig om för hastigt bara hade hon sagt. Jag granskade hennes kropp. Hennes nu genom våta kropp. Hennes långa hår var vått och droppade ner på hennes rygg. Hennes mage var helt perfekt. Hon var inte lika smal som Ebba till exempel. Hon var helt normal byggd. Hon var vacker. Otroligt vacker.

När vi kom till stugorna var klockan redan 5. På maten satt jag bara och kollade på henne. Jag lyssnade inte ett ord på vad Ebba och William sa. Ellen satt och petade i maten men hon åt inget. Hon såg förstörd ut. Var det något som hade hänt? Efter middagen gick hon bara direkt till sitt rum.

Jag gick till samlingsrummet. Hennes rumskompis var där. Jag tyckte själv att jag skulle gå och prata med henne. Men kanske att hon ville vara ensam. Eller så behövde hon någon att prata med? Gick jag på för mycket nu? Ebba ropade på mig och för att undkomma henne så sprang jag upp till Ellens rum. Jag inbillade mig att jag gick upp hit för att komma undan Ebba men det fanns ingen annan anledning än att jag ville vara med Ellen. Jag knackade på dörren men ingen öppnade. Jag knackade igen. Ingen öppnade. Jag tog i handtaget och kollade in. Hon låg där i sängen med ett mjukis kläder. "Där är du!" sa jag och log. Hon svarade inte. Jag gick fram till henne och la handen på hennes arm. Hon skakade.

- Ellen! Hur mår du?

- Bra. Sa hon.

Hon var hes. Höll hon på att bli sjuk. Jag kände på hennes händer. Dom var iskalla. Jag hjälpte henne upp och lyfte på täcket hon innan legat på. Hon la sig i sängen och jag bäddade in henne under täcket och satte mig bredvid henne. Jag kollade på hennes ansikte. Hon såg inte ut att må bra. Hon började fälla tårar. Som instinkt la jag mig bakom henne och höll om henne.

- Ellen, vad har hänt?

- Jag, jag.. Snyftade hon. Jag klarar mig inte utan honom.

Honom? Hade hon redan en kille hon saknade?