She will be loved-Kapitel 27
Hans armar omfamnade mig ordentligt. Det var som om han tänkt stå så för alltid och aldrig släppa mig men på sätt och vis var det sant. Vi var gjorda för varandra.
Jag brydde mig inte om att mamma stod och kollade på. Jag kysste honom länge och passionerat. Jag hade saknat honom så mycket. Jag ville bara glömma allt om Ebba och jag hade släppt det nu. Liam och jag kunde inte leva med någon annan här på jorden. Vi älskade varandra.
Jag låg i Liams säng och han höll om mig. Mamma ville att jag skulle sova hemma vilket gjorde mig förbannad men hon väntade nere i köket med Olivia så att jag kunde få lite tid med honom.
- Jag är så ledsen att jag gjorde så.
- Liam. Jag har glömt det nu.
- Men jag vill att du ska veta att det var det värsta jag gjort och jag ångrar det av hela mitt hjärta.
- Jag vet.
- Jag älskar dig så mycket.
- Jag älskar dig också.
Han kysste mig och precis när han började rulla lite över mig ropade mamma. Aaah! Sa jag med min gnälliga ton och vi gick ner till köket.
- Vad skönt att allt är utrett nu. Sa Olivia och log. Vi älskar att ha er båda i familjen.
Hon var så gullig. Jag älskade verkligen Liams mamma. Hur gammal var hon egentligen?
- Liam, du kanske vill sova hos oss imorn och några dagar framåt? Sa mamma.
- Ja, absolut. Svarade Liam och la armen om mig.
Äntligen fattade hon. Det var allvar mellan mig och Liam och det får hon ta.
Jag åkte hem och somnade tidigt den kvällen. Jag ringde Hanna och hon var gladast av alla. Men hon var bara glad för min skull. Imorgon skulle jag och Liam ut på stan. Det brukade inte vara mycket folk då så det verkade som en bra dag. Vi skulle luncha och sen äta middag med mamma hemma.
*Nästa dag*
Jag vaknade av mig själv idag. Jag hade ställt klockan på 10 för att jag skulle möta Liam vid 1. Jag måste vaknat innan klockan. Jag var pigg och glad så jag gick upp och in i köket. Jag kollade runt lite. Man kände att det höll på att bli vinter. Jag kollade på klockan för att se när jag hade gått upp. HALV 1!!!!!!!
Jag blev klar till 1 men hann inte äta frukost vilket inte spelade någon roll eftersom det alldeles snart var lunch.
Liam kom med bilen och hämtade mig. Jag var inte så orolig över att åka fast men han riskerar ju att få böter på hans blivande körkort vilken vi inte ville skulle hända så vi sa att det här var sista gången tills han får sitt körkort i vår. Han hade ju ändå egen chaufför nu så det var ju ingen fara. Jag älskade att varken jag eller Liam var bortskämda. Han var den finaste människan på jorden.
Vi satte oss och åt. Det var en mysig liten resturang och ingen stirrade på oss. Skönt. Det var bara vuxna där så det var underbart.
- Ellen. Jag måste prata med dig om en sak.
- Vad är det älskling?
Jag blev lite orolig, vad var det nu?
- Jo, filmen utspelas ju lite i frankrike.
- Ja? Men ni spelar ju in den i usa.
- Ja, men nu ska jag åka till frankrike i 3-5 veckor. Beronde på hur lång tid det tar.
En månad utan Liam. Hur fan skulle jag klara det. Vi hade varit utan varandra i 3. Och nu 5 till. Han såg så ledsen ut. Mina tårar var påväg mot ögonen. Jag kände det. Jag var verkligen i en känslig period nu och det här var inte rätt tillfälle att få veta att Liam skulle åka. Det fanns inget bra tillfälle att berätta det på. Allt bara föll samman.
- Men jag vill att du följer med. Du och jag lär oss båda av min privat lärare och vi bor på hotell. Du behöver inte bekymrade dig om något förutom om du får följa med.
Hans ansikte lyste upp men inte lika mycket som mitt. Jag skrek nästan. Jag kunde inte hålla skrattet inne. Jag kände mig bara så glad.
- Det är självklart att jag följer med Liam!
"Liams perspektiv"
Mitt hjärta lättnade sig. Jag hade inte klarat dom veckorna utan henne. Vi skulle prata med hennes mamma ikväll och isåfall var vi på väg redan på torsdag. Vi gick ut hand i hand från resturangen och log mot varandra hela tiden. Jag kysste henne. Hon skrattade hela tiden när jag höll om henne. Hon var underbar.
Men det var något som inte riktigt stämde. Paparazzis var påväg hitåt självklart men nu var jag skyldig mina fans att berätta hur det låg till.
5 stycken paparazzis fotade oss och ställde en massa frågor.
- Är ni tillsammans?
- Hur länge har ni dejtat?
- Är det inget mellan dig och Ebba Heiler längre?
- Är det du Ellen som gäller?
- Vad känner du för Liam?
Jag kunde se hur förvirrad hon var så jag tog hennes hand och drog henne lite bakom mig.
- Ja, vi är tillsammans. Sa jag och drog fram henne igen för att kyssa henne på kinden.
*Kväll, hemma hos Ellen*
Vi satt och åt den godaste maten jag ätit runt bordet. Vi skrattade och pratade konstant. Men nu var det dags för att berätta. Ellen såg livrädd ut men jag kunde se på henne att hon inte accepterade ett nej.
- Jo mamma?
- Ja gumman?
- Liams film spelas ju in i frankrike lite.
- Jaha gör den? Vad roligt, ska ni dit och spela in Liam?
- Faktiskt så ska han dit i 5 veckor. Avbröt Ellen och kollade Louise i ögonen.
- 5 veckor? Det var lång tid.
- Ja och jag vill inte vara utan Liam så jag tänker följa med mamma.
Hon tittade Ellen i ögonen som såg bestämd men rädd ut. Jag var helt inställd på ett nej. Ellen var nog mer inställd på en lång konversation som slutade med att hon sprang ledsen från matbordet.
Hennes mamma suckade.
- Ja, okej.
- Va?!
- Ellen! Är det så svårt att tro?
- Ja.
- Jag förstår att ni menar allvar med varandra men så länge ni inte går in för seriöst i varandra så får du följa med.
- Försent! Sa Ellen och skrattade medan hon tittade på mig.
- Ellen!
- Förlåt mamma! Jag lovar och jag älskar dig mest på hela världen!
Jaha, så nu bär det av till frankrike! MYS! Kommentera <3
Fick en fråga av en läsare och ja, jag kommer på historien när jag skriver ner den i bloggen så har inte redan skrivit färdigt den någon annanstans men jag har däremot historien i huvudet så jag har bestämt lite vad som ska hända i storyn :) <3 Det är superkul att ni ställer frågor :) Kram!
fortsääättt!!!!! <33