She will be loved-Kapitel 1

 

 

Kärlek. Alla kommer vara kära någon gång i livet. Men är man öppen för det så kommer kärleken snabbare än man tror. Jag var det. Öppen för kärleken. Men det var innan jag tappade hoppet och stängde in mig i mig själv. Jag vill tro att någon dag kommer mitt hjärta slå som aldrig förr och mina ögon kommer att se världen som jag aldrig sett den förut. Men jag är rädd. Rädd för att jag kommer känna så här för evigt.

 

Väckarklockan ringde vid 20 över 7. Skit, jag var sen. Jag slängde på mig kläderna, sminkade mig och slängde i mig en macka på vägen ut för dörren. Det var för kallt för att gå runt i skinnjacka. Det kändes som om det var minusgrader nu i oktober. Jag små sprang till bussen för att hålla värmen men mot slutet var mina fingrar som små skrynkliga korvar. Bussen var försenad också. Härligt, vad kommer härnäst tänkte jag. Jo, Ebba satt på bussen. Jag låtsades att inte se henne och satte mig på en annan plats. Jag satte hörlurarna i öronen och satte på radion. På varenda kanal hörde man alla dom där sångarna som alla var helt förälskade i. Folk tror verkligen att det finns sådant på riktigt. Det störde jag mig på. Att folk trodde på film kärlek. Att en kille bara ska poppa upp från ingenstans och vara värsta dröm killen. Och göra allt för dom, sätta deras krav före deras egna. Jag bytte till en larvig prat radio show som sändes från Beverly Hills. Dom pratade med någon jävla rik snubbe med namnet Wendrellander. Han var typ producenten för en jävla massa filmer. Nej, det där ville jag inte höra. Jag tog ur hörlurarna och titta vem som stod bredvid mitt säte. Ebba såklart.

 

- Ellen. Får man slå sig ned?

- Ja, absolut Ebba.

 

Jag titta ut genom fönstret och himlade med ögonen. Fan! Jag och Ebba umgicks inte ens med varandra längre. Faktum är att vi hatar varandra. Vi var vänner långt tillbaka. Min pappa jobbade på hennes pappas företag. Han är typ VD för USA:s apple produkter. Ebba har alltid varit rik och populär på så vis. Och nu när hon inte har någon att sitta med så sätter hon sig bredvid mig och skiter sen i mig. Vilken jävla inbjudare hon var.

 

- Jag hörde att din mamma håller på att få sparken från frisörsalongen.

- Nej Ebba. Det är nog bara vad du har hört. Hon klarar sig bra där.

 

Okej jag ljög men hon har ingen rätt alls att säga så när min familj har det svårt. Eller det lilla som är kvar av den. När Bussen var framme vid skolan gick hon bara. Hon sa ingenting. Jag kollade efter henne när hon gick till sina spinkiga kompisar med tröjan nere vid slutet av bh:n. Ebba hade allt på något sätt fast ändå tyckte man synd om henne. Hon var rik, populärast i hela skolan, alla vill vara vän med henne och hon har skolans utsedda snyggaste kille. Men inget av det där var äkta. Hennes kompisar hatar henne och hennes pojkvän strular med minst 3 andra tjejer varenda helg men det vägrar Ebba tro.

 

Jag gick till mitt skåp och la in min väska. Jag tog mina böcker och vände mig om.

 

- Ellen. Varför så sur? Du vet vilken dag det är idag! Vi ska ju vara glada.

- Hanna. Jag vet, förlåt men Ebba hoppade på mig på bussen.

- Skit i Ebba. Du vet att vi kommer ha kul ikväll.

- Jag det är klart. Grattis på 8 månaders dagen. Hanna föresten har jag sagt att det inte ens är en dag att fira? Egentligen, vi firar din och Marcus månadsdag varje månad!

- Ellen! Det är ju just det. Vi kan inte bara sluta nu. Ställ upp nu kom igen. Det är ju vår lilla tradition. Du, jag, Marcus och Erik är nästan aldrig med varandra på fridtiden längre.

- Okej! Jag kommer.

- Tack Ellen! Du är ju bara bäst.

 

Hanna, Marcus, Erik och jag har varit vänner ett bra tag nu och vi har firat Marcus och Hannas månadsdag sen i mitten av 7an nu. Dom kunde bara inte hålla sig ifrån varandra från början. Dom var verkligen tvungna att bli tillsammans vilken var jobbigt för mig och Erik men vi hanterade det bra och det är inget problem längre.

 

Jag gick till salongen efter skolan. Mamma stod med händerna i en tant hår som förklarade hur mycket hon ville få bort sina grå hårstrå n.

 

- Hej mamma.

- Ellen gumman. Är du snäll att skicka mig den där saxen.

- När slutar du.

- Jag ska bara bli färdig här så ska vi gå hem sen. Vill du gå och handla lite mat så länge?

 

Jag tog en hundra lapp och försökte få ihop mat satt det räckte till pengarna. Det kom 15 kronor över men det bjöd tanten i kassan på. Vi körde in på uppfarten till vår fina villa. Om man kollade på huset och BMV:n som var vår såg vi inte ut att ha det så svårt med pengar men kollade man i vårt kylskåp och i min garderob såg man det direkt. Vi klarade oss ju men det fanns inte mycket pengar kvar efter alla betalningar. Men mamma har lyckats samla ihop pengar så jag kan åka på det där inriktnings lägret i Phoenix. Efter att vi ätit satte vi oss i soffan.

 

- Mamma.

- Ja älskling?

- Varför säljer vi inte huset och bilen och köper något enklare?

- Varför skulle vi göra det? Hon skrattade.

 

Jag tvekade. Det kändes hårt men det var ju ingen hemlighet precis.

 

- Vi har ju inga pengar mamma!

- Ellen, jag..

- Mamma lyssna. Vi har inga pengar till något. Jag använder en fjärdedel av det i min garderob. Allt annat är fult, litet eller sönder. Och jag lever med det men det gör inte du. Du kämpar varje dag för att få bo kvar här medan vi skulle kunna göra det lättare för oss själva.

- Jag vill inte prata om det här just nu. Det har varit en tuff dag.

- Jag vet att du kanske får sparken! Jag skrek och när jag såg hennes plågande min ångrade jag mig.

- Ellen! Sa hon strängt med tårarna i ögonen. Vi klarar oss bra. Vi har tak över huvudet och mat i kylskåpet.

- Men vad är det med det andra då? Sa jag med gråten i halsen. Vad hände med att vi ska ha kul. Pappa hade inte velat det här.

- Pappa lämnade oss i det här!

 

Nu kände jag hur tårarna forsade ner för mina kinder.

 

- Ellen. Sa hon och kramade om mig. Jag försöker. Verkligen. Jag vill bara att vi ska vara lyckliga. Vi har varandra och så länge jag har dig så är jag lycklig. Men jag vill att du ska vara glad så nu ska du åka till lägret i Phoenix på fredag.

 

Jag kramade om henne och kollade på klockan. NEJ! Jag var sen igen.

 

 

Det var första kapitlet! Hoppas ni fick ett bra första intryck. Kommentera!!! Jag vill ju veta om det är någon som läser! Nästa kapitel kommer imoorn! :D <3

 


Kommentarer
Postat av: fia weingarten

Feeeeeeeett braaaaaaaaaaaaaa :D

2011-03-06 @ 23:15:34
URL: http://fiaweingarten.blogg.se/
Postat av: Anonym

Gud va braaaaaa!! :D <33

2011-03-08 @ 15:51:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0