OnlyStorysByMe

- Ellen! Vi åker nu!

Jag packade ner det sista i väskan och ställde mig i dörr ingången till mitt rum. Jag log och kollade igenom rummet. Jag hade med mig allt. Kanske lite för mycket till och med. Nu åker jag tänkte jag och släckte lampan. Jag sprang ner och ut till bilen. Mamma satte sig i förarsätet och jag bredvid.

- Har du med dig allt nu? Sa hon och verkade lika nervös och glad som jag.

- Japp!

Bil resan till flygplatsen var 1,5 timme lång. Jag försökte sova lite men det gick inte till en början. Jag hade för mycket energi i kroppen. Jag fick verkligen en kick av det här. Efter ett tag somnade jag äntligen. Mamma var lite orolig över att jag skulle ta natt flyget. "Du är ju bara 14!" hade hon sagt. Men inte alls mamma. Jag fyller 15 snart.

Jag skulle aldrig sovit i bilen. Klockan var 3 på natten och jag hade inte sovit en blund. Men det var en del av att vara jag. Jag kan inte sova på plan. Eller det har jag åtminstone aldrig gjort. Jag längtade så till att komma fram. Även fast jag älskade att flyga så ville jag inget annat än att komma fram. Till slut somnade jag. Men vaknade redan vid 5 igen. Solen höll på att gå upp och det var vackert att kolla på hur solen långsamt kom längre och längre upp. Jag satte hörlurarna i öronen och titta ut genom fönstret. Jag gillade att göra det. Lyssna på musik och bara stirra. På någonting man aldrig tröttnar på. Falla in i en egens värld och bara tänka på det som väntade.

- Ursäkta?

Jag kollade upp på flygvärdinnan. Att dom alltid skulle se så unga och friska ut. Det störde mig. Tillbringa tiden på jorden istället för i luften när ni ser ut sådär.

- Va? Sa jag och försökte låta så trött och förvirrad som jag kunde.

- Vi måste be dig spänna fast dig för landing.

Äntligen! Nu skulle vi landa. Det var en extrem turbulans i nedfarten och jag fick lock för öronen. Jag hatade det. Men när vi äntligen landade gick jag för att hämta mina väskor som med min otur kom ut sist. Vid allt folk stod en kvinna i gröna pås byxor och en brun tröja. Nästan som en magtröja. Hon hade en bit kartong där det stod, "Phoenix inriktning läger!" med en slarvig stil. Jag gick dit och följde med ut till dom två stora bilarna. Jag lastade in mina grejer i en och hamnade i samma vagn som ett par trevliga tjejer. Ingen Ebba här inte. Kanske var hon redan där eller så åkte hon första klass... När vi kom fram gick jag ut ur bilen och kollade på dom otroligt fina stugorna.

- Okej! Skrek än av ledarna för att få vår uppmärksamhet. I det blåa huset sover konst och vandrings teamen och i den röda sover skådespelar och sport inriktningen. Det gula huset är vårt samlingshus. Ni får själva välja rumskamrater och rum. Alla rum ser likadana ut så slåss inte om dom!

Men så klart sprang alla in i huset direkt för få det bästa rummet. Som alltid finns även fast dom ser likadana ut. Jag släpade ut min väska. Jag kände hur jag snubblade på mig själv om och om igen så jag kollade ner på mina fötter och såg ett oknutet skosnöre på mina korta vita Converse. Jag släppte väskorna, böjde mig ner och knöt dom. När jag reste mig upp kände jag bara en smäll i huvudet av en bandy klubba och föll ner på rumpan. Fan sa jag och la handen på pannan.

- Shit! Är du okej.

Ett par gråblå jeans och en snygg t-shirt på en snygg kropp satt framför mig på huk.

- Jag mår bra. Sa jag riktigt surt.

Jag tog bort handen från pannan och kollade på ansiktet och drunknade direkt. Jag sjönk verkligen ner i dom bruna glänsande varma ögonen som tittade in i mina blå.