OnlyStorysByMe

Pappa, jag och min manager skulle på möte idag med några från film industrin. Dom skulle prata om mig och min framtid. Jag tyckte att det var lite jobbigt. Filmen hade ju kommit ut och det fanns inget mer för mig att göra. Jag ville bara bo hos mamma nu.

Vi satte oss i ett stort rum och fick vatten och en massa mat att välja mellan. Jag nöjde mig med vattnet.

- Liam, trevligt att du kom hit. Vi ska prata lite om din framtid som stjärna. Premiären på Remember var stor och om du inte redan märkt det så har du fått många fans redan.

- Jo, det har jag märkt. Skrattade jag.

- Vi tror att du kan bli mycket stor och därför vill vi ha med dig i 3 reklamer och en ny film.

Det här var jag inte beredd på. Jag var inte säker på vad jag skulle svara men det bestämde såklart pappa.

- Det är klart att vi ställer upp! Sa han.

- Nej vänta. Vad innebär det här?

- Att du kommer bli stor.

- Liam. Det är klart du ska ställa upp. Sa pappa och tittade på mig.

Jag ville ju självklart ställa upp. Skådespel var en del av mig och jag älskade det. Men innebor det här att jag inte skulle få något privatliv?

- Okej, det är klart jag ställer upp!

- Fantastiskt! Då ska vi bara fixa en chaufför och en livvakt åt dig.

- Vänta, allt det behöver jag väl inte?

- Jodå. När du går på kändis fester och konserter behöver du en livvakt. Alla kommer vara som galna runt dig. Men självklart inte när du är ledig och så.

- Okej. Bra.

- Då behöver du bara skriva på ett kontrakt.

Jag skrev på kontraktet och jag skulle börja redan om 2 dagar med reklamerna sen om 2 veckor startade filmen igång. Jag skulle spela en motspelare till någon tjej jag aldrig hört talas om förut.

Jag ringde Ellen och bad henne möta upp mig. Jag berättade nyheterna men hon såg inte ut att bli särskilt lycklig.

- Är du inte glad? Frågade jag och la handen på hennes kind.

- Jo, det är klart men det är bara det att då får jag mindre tid med dig och om du nu ska bli storstjärna så är jag inte så stor länge liksom.

Man hörde att hon skämdes lite när hon sa det. Jag skämdes lite också. Hur kunde jag få henne att tro att det skulle hända. Hon är ju det bästa i mitt liv. Det som betyder mest.

- Ellen. Sa jag och la händerna runt hennes midja. Du kommer alltid att vara det största i mitt liv.

Jag kysste henne och hon besvarade kyssen. Hon var verkligen det vackraste jag sett. Hennes ögon, hår, allt! Och att hon var min. Hon var bara min.

Kändis. En kändis hade valt mig. Jag tänkte tanken några gånger. Det kändes inte särskilt speciellt. Jag ändrade tankarna till. Liam. Liam hade valt mig. Mig och ingen annan. Rysningarna spred sig i hela kroppen av den tanken. Tusen tjejer ville ha honom nu men han ville ha mig. Bara mig. Mig och ingen annan. Jag var så glad. Det var som att allt hade blivit bättre. Det gick bättre för mamma på jobbet och Ebba störde mig inte längre. Kanske var det för att hon inte visste om Liam men ändå. Jag nöjde mig med det. Det ändå som kändes jobbigt var att jag ljög. När mamma frågade vart jag skulle så sa jag att jag skulle vara med Hanna och när Hanna frågade skulle jag vara någonstans med mamma. Hur länge skulle dom gå på det och hur skulle det bli när dom fick reda på sanningen. Hur skulle Hanna reagera? Någon gång skulle hon få reda på det. Men inte än hoppas jag.

Mobilen vibrerade.

- Hej Hanna.

- Ellen, kan vi träffas?

- Okej.

- Va hos mig om 20.

Jag knackade på dörren och hon öppnade. Vi gick upp till hennes rum och pratade. Bara pratade.

- Jag är så glad för din skull!

- Vadå? Varför, är det något speciellt? Sa jag och inbillade mig att hon fått reda på det.

- Ja det är klart! Du är lycklig.

- Jaha, det är för att du alltid funnits där för mig! Sa jag och flinade.

- Ellen! Du gör mig alldeles rörd. Sluta! Sa hon och flinade tillbaka.

- Är det okej om jag sover här?

- Ja, det är klart! Det var ju evigheter sedan! Du får låna kläder och en av våra extra tamborstar.

Gud vad jag älskade Hanna!

Jag var så glad för Ellens skull. Hon hade varit lite frånvarande och hemlig men hon var lycklig så vad spelade det för roll. Senare på kvällen skulle vi se på film. Vi hade coca cola och ostbollar vilket var vår favorit. Vi satte på Orphan. Vi älskade skräckfilmer. Det var det bästa som fanns. En kväll med ostbollar, läsk, skräckfilm och Ellen. Vi var så rädda ibland att vi inte ens vågade gå upp och tända lampan.

- Jag tror jag går på toaletten innan så jag inte kissar på mig. Sa hon och skattade.

Jag satte mig i min säng och började äta på ostbollarna. Hennes mobil klingade till och jag gick upp för att se vem det var ifrån. LIAM stod det på displayen. Vem var det? Jag skulle ropa på Ellen men vi hade ju alltid fått kolla på varandras sms och vi hade ju absolut inga hemligheter för varandra så jag öppnade det.

Jag flinade till, var det här ett skämt, men mitt ansikte gick till en seriösare min när jag kollade igenom alla sms från Liam. Vad var det här?

När Ellen klev in genom dörren gömde jag mobilen under kudden och försökte le.

- Vad är det? Varför har du den där minen mot mig Hanna? Sa hon och skrattade.

- Vad ska du göra imorn?

- Jag ska luncha med mamma och sen ska vi shoppa lite. Sa hon och log.

Så det var hennes ursäkt. Nu förstod jag. Att jag inte fattade. Hur mycket tid tillbringar man med ens mamma egentligen? Jag kände mig så dum. Men jag antar att jag bara litade på henne. För mycket.

Jag kände hur jag hade tårar i ögonen när jag höll upp mobilen och såg hennes min.

- Vem är då Liam?