She will be loved-Kapitel 33
När vi åt efterrätten tog hann mina händer.
- Ellen, jag måste prata med dig.
Han log så jag antar att det inte varit något dåligt. Jag skulle precis öppna munnen när det plingade till i mobilen.
Jag tog upp mobilen och gav honom en förlåt, du får säga snart min. Det var från Erik och jag öppnade det.
"Jag saknar dig så himla mycket, kan du inte komma hem nu!!! Vill bara krama dig."
Seriöst nu gick han för långt!
Jag tryckte bort meddelandet och tittade på honom. Jag var verkligen inte glad nu och om han hade bra nyheter ville jag inte höra. Han såg ju såklart att det var något, som alltid. Jag gav honom bara mobilen och hans min ändrades. Han såg faktiskt sur ut. Jag tror aldrig att jag sett honom sur.
- Seriöst! Vad är det med den här killen?
- Jag vet inte. Han tycker ju om mig men.
- Men han fattar ju att han inte kan göra såhär.
Det blev tyst och jag tittade ner snett mot marken. Han gav mig mobilen.
- Jag tror jag måste ringa honom.
Liam nickade. Han hade inte så mycket att säga. Han såg väldigt frustrerad ut så jag gick iväg och pratade för att ge honom några minuter att lugna sig.
- Hallå?
- Hej, Erik. Det är Ellen.
- Hej!
Hans röst sken upp. Vad fan skulle jag säga!?
- Jo, du.
- Ja?
- Jag är ledsen men du måste sluta.
- Sluta med vad? Skrattade han.
- Med dom där smsen. Vi är BARA kompisar Erik. Vi är bästa kompisar men vi tycker inte om varandra på det sättet.
- JAg tycker om dig på det sättet.
- Men kan du sluta vara så krånglig. Jag har pojkvän Erik. En pojkvän som vet allt om oss! Du får nöja dig med att vi bara är kompisar och så kommer det alltid vara.
.
Det blev tyst en lång stund. Jag kunde nästan höra hans andetag. Dom var tunga och djupa. Hade jag precis sagt såhär?
- Erik jag är ledsen men... Aja hejdå.
- Nej Ellen vänta! Förlåt. Jag vill bara visa på något sätt hur mycket du betyder för mig. Och jag vet att jag har visat det på fel sätt men jag är ledsen.
.
Han var ju hur fin som helst. Jag var hur glad som helst för att han var min bästa vän. Och för att han älskade mig.
Jag gick tillbaka till Liam som såg glad ut nu. Han log mot mig och jag gick förbi och kysste honom innan jag satte mig på min stol.
- Hur gick det?
- Det gick bra, han förstår nu.
- Jag kan berätta imorn istället. Uppe i Eiffeltornet.
Han log och min hjärta dunkade som ingen annans.
Jag ville bara säga att han var helt fantastisk vilket han var men underbar, snygg, fantastisk. Inget av det räckte. Han var som ingen annan. Han var äkta.
.
Lite kort inlägg... Kommentera! <3 Ni får gärna kommentera om det är någon ni vill höra mer om osv. <3 Kram
Kommentarer
Postat av: Anonym
Postat av: Carolina
Jag e hos en kompis nu men förklarar på bloggen senare om skivinspelningen :) tack för den snälla kommentaren, blir jätteglad av sånt <33
Postat av: Alexander
checka min blogg :)
Alebalemale.blogg.se
Trackback
