OnlyStorysByMe

Jag låg och tänkte hela kvällen i sängen. På Liam. Jag ville bara skrika men jag var inte ensam. Jag hade fått en rumskompis ändå. Hon sa nästan ingenting. Jag hade fjärilar i magen nu och jag kunde höra mitt hjärta dunka. Han stod upp mot Ebba för min skull. Han var verkligen äkta. Jag tror jag höll på att falla för honom. Nej, tänkte jag. Jag ska ju försöka bli lycklig. Inte olyckligt kär. Men jag kunde inte se det som olyckligt kär. Det här var en känsla jag aldrig haft förut. Jag var så glad. Jag skulle prata med honom imorgon. Men det är ju då jag blir olyckligt kär. När han berättar att han inte känner likadant. Nej, det här fick vara hemligt.

Jag låg och lyssnade på Williams djupa andetag och lätte snarkningar. Fan, jag kunde verkligen inte somna. Jag hade en härlig känsla i kroppen men den fick mig att få ont överallt och mitt hjärta gick i 180°. Allt som poppade upp i hjärnan vad hennes ansikte. När jag såg henne framför mig kändes det som om hjärtat gick ännu fortare och det knep till i magen. Hennes små lätte lockar på det mörk bruna håret och hennes klarblå ögon. Hennes kropp. Jag kunde inte sluta tänka på den. Jag tänkte prata med henne. Eller vågade jag det? Ryck upp dig. Tänkte jag. Jag har alltid varit självsäker när det kommer till sånt här. Eller nej, inte alltid. Jag har aldrig känt så här förut. Det var en ganska jobbig känsla men ändå skön. Det jobbigaste var att inte veta hur hon kände. Tänk om hon inte kände samma sak. Hela jag svettades. Det var som en bastu här inne. Jag gick upp ur sängen och öppnade fönstret. Jag stack ut huvudet och andades in den friska luften.

Jag vaknade tidigt. Redan vid halv 8. Ledarna skulle väcka oss vid 10 sa dom. Jag hade ont i hela nacken. Jag hade inte sovit en blund i natt. Jag tog på mig ett par mjukis byxor och sket i tröjan. Jag gick ner och satte mig i samlingsrummet. Jag la mig ner i soffan och blundade. Jag sjönk ner i mig själv och eftersom jag inte kom ihåg något mer på en halv timme måste jag ha somnat.

- Liam? Vaknade jag av.

Jag öppnade ögonen och log av vad jag såg. Ellen.

- God morgon. Sa jag och sträckte mig.

- God morgon. Skrattade hon. Vad gör du uppe klockan 8?

- Kunde inte sova, du då? Sa jag och log mitt sneda leende.

- Inte jag heller.

Jag satte mig upp lite i soffan och hon satte sig bredvid mig. Hon satt och tittade rakt fram. Jag kollade på henne. Hennes hår rufsigt och hennes förstora pyjamasbyxor såg helt enkelt bara förstora ut. Hon hade ett linne på sig och en kofta över det. Hon såg trött ut. Till slut la hon sig ner lite mer.

- Trött? Frågade jag.

- Gissa? Skrattade hon.

- Försök att sova lite. Sa jag och märkte hur fel det lät men hon log och släckte ögonen.

Hon sjönk mer och mer och nu låg hon med huvudet i mitt knä. Det kändes bra. Jag la ena handen på hennes huvud och den andra lekte med hennes hår. Hon rörde på sig lite ibland och ofta tog hon djupa andetag nästan som om hon suckade i sömnen. Efter 40 minuter skulle jag säga? Kom William ner. Han kom bakifrån så han såg bara mitt huvud som vände sig om.

- Liam, va fan är du uppe så tidigt?

- Sänk volymen lite. Sa jag och tittade ner på Ellen när han stod framför mig.

- Jävlar Liam, har du gått och skaffat något eller?

- Nej, hon var trött.

- Säger du det så. Sa han och flinade.

Jag tittade på henne hela tiden. Det började komma ner mer och mer folk. Men jag brydde mig inte. Allt jag brydde mig om just nu vad hon. Hennes ögonlock rörde lite på sig ibland. Det var tecken på att hon skulle vakna snart så jag lät bli att väcka henne. Ebba kom ner och satte sig bredvid William. Hon sa ingenting. Hon bara tittade på Ellen som om hon vore någon äcklig ohyra. Alla kollade på oss. Jag kollade bara på henne.

En ledare kom in för att hämta alla till det gula huset där vi skulle äta frukost. Jag väckte Ellen. Hon satte sig upp och tittade på alla som tittade på henne.