OnlyStorysByMe

Jag tittade in i dom glänsande bruna ögonen och smällte. Det bruna perfekta håret blåste lite lätt och jag kunde inte sluta titta. Men efter ett tag vaknade jag till och stängde munnen som var helt öppen.

- Är du säker? Sa han.

- Jodå, jag mår bra. Sa jag och nu log jag.

Han hjälpte mig upp och vi hade verkligen ögonkontakt. Det var som om han kände precis som jag.

- Jag är Liam. Sa han och log ett helt perfekt leende med dom vita tänderna.

- Ellen. Sa jag och log lika stort tillbaka.

Vi stod och bara titta på varandra med ett leende på läpparna. Aldrig hade jag fått sådan ögontakt med någon annan. Hans breda käk, hans läppar, hans hår, hans ögon, hans kropp, allt var perfekt.

Hade jag någonsin sett ett par vackrare ögon. Dom blåa glittrande ögonen som tittade in i mina. Hennes långa bruna hår fladdrade lite lätt i vinden och hon log. Hon rodnade och tittade ner i marken. Vi skrattade lite.

- Jag ska nog gå nu. Sa hon och log.

Jag böjde mig ner för att ta upp min bandy klubba när jag märkte armbandet med det lila pärlorna. Det måste vara hennes. Jag kollade upp för att ropa på henne men jag tvekade. Jag la ner det i fickan och gick in.

- Liam! Hur är det? Sa William medan han kom emot mig.

- William, det var inte igår! Kul att du kom.

Jag hade känt William sen förskolan men nu hade vi inte setts på ett tag. Han var här i sport inriktningen och vi bestämde oss för att vara rumskompisar eftersom jag inte kände någon annan här.

- Visst ja, Ebba! Ropade han när vi satt och snackade vis samlingsrummet i det röda huset.

- Hur många känner du här egentligen?

- Du ska få möta en skön tjej här. Våra föräldrar är nära.

En blond lång tjej kom emot oss. Hon ställde sig bredvid soffan och log mot William innan hennes ögon fastnade på mig.

- Hej, det måste vara du som är Liam?

- Det stämmer och du är Ebba.

- William har pratat mycket om dig och jag blev jätte glad när jag fick reda på att vi skulle gå samma inriktning. Vi kommer ha hur kul som helst.

Hon log och fortsatte prata. Men nu hade jag stängt ut hennes röst ur mitt huvud. Allt jag tänkte på var Ellen. Vi fick en sådan ögonkontakt. Jag tror att jag föll för henne genom bara en blick. När jag äntligen om ut ur mina tankar var sa Ebba hejdå. Hon blinkade med ögat mot mig och jag log.

- Så vad tycker du?

- Om Ebba?

- Ja, vem annars?

- Hon är helt okej.

- Helt okej!? Hon är ju skit het.

- Så varför satsar inte du på henne? Sa jag med ett flin.

- Vi har försökt men jag har kommit över det.

- Vad hände då? Sa jag och det lät inte som jag brydde mig, mina tankar var någon annanstans.

- Hon tyckte inte att jag passade henne.

Jag packade upp mina grejer. Ingen hade kommit än så länge. Kanske fick jag rummet för mig själv? Hoppas! Jag tog av mig tröjan för att sätta på mig något lite snyggare. Jag drog händerna över armarna för att värma dom. Jag tänkte på Liam men tankarna gick över till Ebba när jag kom på att sport och skådespeleri delade hus. Det var inte precis vad jag hade tänkt mig men sen tänkte jag på vad mamma sagt. Skit i henne. Jag var tvungen att spela upp hennes ord ett par gånger innan jag gick ner. Jag hade min gråa New Jersey tröja och ett par ljusblåa jeans med hål i knät. Jag kom ner till samlingsrummet där alla nu satt och lyssnade på en av lärarna. Hon sa att alla skulle vara i säng vid senast 12 och att middag var varje dag vid halv 7. Vad vi gjorde efter middagen var upp till oss.

- Ja, det var väl allt ni behöver veta, nu ska jag låta er lära känna varandra lite. Avslutade hon med innan hon gick.

Jag gick runt och såg tjejerna som jag träffade i bussen. Dom gick alla sport inriktning och vi satt och snackade.

- Har ni sett vem som är här? Viskade Lauren och satte en slinga av sitt guldfärgade hår bakom örat.

- Liam Wendrellander. Svarade Oliva.

- Jag vet! Varför är han här egentligen. Spelar inte han in en film? Frågade Lily.

- Vart är han? Frågade jag.

Alla pekade mot Liam. Liam!? Var han Liam Wendrellander?

- Är det Liam? Sa jag lite högre.

- Vadå, känner du honom? Frågade Lauren och himlade lite med ögonen.

- Nej, vi snackade lite förut bara.

- Jag hörde att hans pappa skickade hit honom. Sa Olivia och log lite snett.

- Varför skulle han göra det? Frågade jag.

- Vet du inte vem hans pappa är?

- Jo, den där producenten?

- Ja, han sparkar typ skådespelare som gör ett litet misstag. Och då menar jag på fridtiden också. Typ har dom något rykte efter sig så får dom sparken även fast det inte är hans jobb att sparka.

- Men hur kan han då sparka dom?

- Jag har hört att han hotar med att sluta själv och eftersom han är typ världs känd så får han oftast sin vilja igenom.

- Men är han typ kändis eller?

- Nej, inte än men folk tror att han kommer bli stor. Sen finns det folk som tror tvärtom. Att han inte kommer palla trycket och pressen av sin pappa.

- Vad tror ni kommer hända?

- Han är glömd när filmen har varit ute i några månader.

Jag kollade mot Liam. Det var säkert bara rykten. Varför skulle hans pappa sätta honom i en film om han inte tyckte att han dög? Jag trodde inte alls på den där skiten. Det fanns inga bevis plus att inte ens hälften av alla rykten om folk var sanna.

- Ellen, Ellen, Ellen.

Jag kände helt klart igen den där rösten. Jag vände mig om och vem stod där? Jo, Ebba.

- Ebba, hej.

- Jag visste inte att du skulle hit?

- Och jag visste inte att du skulle hit? Sa jag och log medan någon skrattade till.

- Oj, juste. Liam, det här är Ellen. Ellen det här är Liam. Sa hon och tog Liam i hande.

Okej, hur länge hade vi varit här? 2 timmar? Hur som helst, jag tänkte på att göra en lista på allt hon kommer förstöra dom här dagarna. Första saken var redan klar. Liam. Nu skulle han vara lika dryg mot mig som alla i skolan hon vänt emot mig. Det var väl bäst att inte säga något så jag sa bara hej och tittade ner lite i marken.

- Ja, Ebba. Sa han och drog sig ur hennes grepp. Vi har redan träffats. Jag och Ellen känner redan varandra. Fortsatte han och log det där breda leendet som gjorde mig knäsvag.

Jag kollade Liam och vi fick ögonkontakt. Igen. Ebba såg ut som om hon skulle spricka av ilska.

- Jaha. Sa hon. Men har du träffat min kompis William då? Han känner Liam och vi ska ha en massa kul tillsammans. Kanske att du får följa med någon gång eller något.

Jag kollade på William och log. Liam himlade med ögonen medan han skrattade lite.

- Juste jag glömde nästan. Jag hittade det här efter att du hade gått. Är det ditt?

Han höll upp mitt turarmband. Jag la handen på mig min handled och nickade medan jag log. Jag märkte själv att jag rodnade när han erbjöd sig att sätta på det. Han knäppte fast det och log mot mig.