OnlyStorysByMe

Jag hade sovit på sjukhuset i 3 nätter nu och jag ville sova där tills hon hade vaknat upp. Louise hade åkt hem igår. Hon klarade inte av det här men mamma och jag hade lovat att stanna tills... Ja eller det var det mamma och Louise sa, att vi skulle vänta tills hon dog men det tänkte jag inte göra. Jag tänkte vänta här tills hon vaknade. Jag satt varje dag, hela dagen och bad om att hon skulle överleva vid hennes sängkant. Jag sov bredvid henne i en säng personalen hade ställt in åt Louise men hon klarade inte att sova där. Vi skulle egentligen åka hem i övermorgon men så skulle det nog inte bli. Läkarna sa att den kraftiga blödningen hade läkt nu och att hon kunde överleva men som sagt hade det gått dagar i övertid nu. Jag hade inte sovit ordentligt på flera dagar och nu ville mamma skicka hem mig. Vi satt bredvid Ellens säng och jag kollade ner i marken för jag märkte hur hon kollade på mig.

- Liam, jag kan boka ett flyg hem så avslutar jag allt här.

- Vadå avslutar!?

- Liam.

Hon tog min hand och jag började andas tyngre. Jag ville inte höra orden hon tänkte säga.

- Jag tror att du kanske borde börja förbereda dig på att hon inte kommer klara sig. Åk i alla fall tillbaka till hotellet så kommer jag sen så åker vi hit imorn igen.

Jag lyssnade inte på henne. Jag satte mig istället närmare Ellen och höll hennes hand. Hon hade blivit så mycket bättre. Hennes blödning hade läkt. Hon hade inga slangar i sig. Det var som om hon låg och sov, nu behövde hon bara vakna och läkarna sa att det fanns en chans att hon gjorde det. Dom sa att det hade hänt förut så att ge upp med Ellen nu var det sista jag skulle göra.

Ellens väskor stod i rummet. Jag hade packat ihop dom och lagt dom här. Jag vet inte varför men det kändes som en bra sak att göra nu. Som att jag gjorde något i alla fall. Jag blev galen av att inte kunna göra någonting. Hade det varit en livshotande situation mot Ellen hade jag gjort allt jag kunnat för henne. Nu kunde jag inte göra något alls.

- Jag har ringt en taxi nu Liam. Packa ihop dina grejer och åk till hotellet.

- Nej mamma! Aldrig att jag sticker nu!

Hon tog tag i min arm. Inte hårt men allvarligt. Hon kollade in i mina ögon och jag kollade in i hennes plågande ögon. Det gjorde nog ont att se Ellen, måste jag behöva se mamma också?

- Det här krossar dig! Jag kan inte se dig förstöras. Lova mig att du kommer igenom det här?

- Jag lovar mamma men jag tänker inte ge upp på Ellen!

- Men åk till hotellet och sov lite. Du sover inte gott här. Snälla, för min skull?

- Okej. Jag åker.

Hon kysste mig på pannan och hjälpte mig att packa ihop mina saker medan jag gick fram till Ellen. Jag drog mina fingrar på hennes kind och tittade på henne. Hon såg fridfull ut på något sätt, det var som om hon log.

- Jag älskar dig! Sa jag och kysste hennes läppar.

.

Jag tittade ut genom fönstret i taxin. Vi var snart framme. Jag var så trött att jag kunde somna redan nu, det första jag skulle göra var att sova. Och slippa sova med den där lukten som bara påminde mig om att Ellen kanske inte var vid liv imorn.

Jag somnade till i bilen men min mobil väckte mig när jag var runt hörnet mot hotellet.

- Hallå?

- Liam, be taxin vända tillbaka till sjukuset, du måste.

- Mamma! Hallå?

Det bröts och jag bad taxi chauffören vända. Vad hade hänt? Jag förberedde mig på att hon hade blivit sämre och att mamma ville att jag skulle säga farväl eller något. Mitt hjärta slog så snabbt att det gjorde ont.

Jag sprang upp för trapporna till 5:e våningen och rusade in i väntrummet utanför hennes rum. Mamma kom mot mig och kramade mig.

- Vad har hänt!?

Hon la händerna på mina kinder och log vilket fick min kropp att stå upp lite bättre.

- Hon har vaknat.

.