She will be loved-Kapitel 30
Jag kom upp i rummet och där stod Ellen påklädd och fräsch för att gå ut.
Jag log mot henne och tog hennes hand. Jag kysste henne på kinden och viskade:
- Min favorit tjej.
I was born to stand high.
Det var vad min mamma alltid sagt att jag skulle tänka mig. Och det var sant nu. Men hon sa alltid att det inte skulle bero på hur känd jag var, hur jag såg ut, hur populär jag var eller hur bra jag var på att dansa. Jag har alltid försökt fundera ut vad det var och nu vet jag.
Jag har hittat kärleken och min kärlek älskar mig. Mig av alla.
Jag tittade på Ellen som beställde en stor kebab pannkaka med sirap. Jag beställde en med nutella. Jag vet, det låter äckligt men det är som enorma pannkakor med någon gegga på. Jag visste faktiskt inte vad det hette men dom rullade ihop den som en kebab så, kebab pannkaka.
Vi satt på en bänk och åt dom. Om och om igen rann det sirap ner på hennes haka och den blev alldeles kladdig. Ellen blev sur men jag bara skrattade och torkade bort det åt henne.
Dagen började underbart och slutade lika så.
På kvällen låg vi bara nära varandra. Jag höll om henne och hon slappnade av vilket fick mig att känna att hon var trygg i mina armar. Det fick mig att le. Varenda tecken på att hon var lycklig med mig var det finaste, bästa i världen.
- Ellen.
- Ja? Sa hon och kollade på mig med sina blåa ögon.
- Jag. Eller. Du får lova att inte bli rädd nu eller något.
- Det kan jag inte lova. Sa hon och skrattade.
- Nej men det är det att.
- Vadå?
- Jag vill vara med dig för alltid. Ett liv med någon annan är inte mitt liv. Jag kommer aldrig vara lika speciell som jag är med dig.
Hennes ögon glänste och hon la huvudet mot mitt bröst.
- Liam. Jag skulle aldrig ens tänka på ett liv utan dig. Det funkar inte. Jag är hel med dig.
Jag kysste henne på huvudet och andades i hennes hår som luktade hallon från hennes schampo antar jag. Hon var helt fantastiskt. Jag älskade henne verkligen. Hon var det finaste i mitt liv och det skulle hon alltid vara. Min älskling. Mitt allt. Mitt liv. Det var hon.
*Morgon*
Jag vaknade klockan 8 på morgonen. I tid. Jag var inte alls trött. Jag var väldigt glad och det kändes som om inget kunde få mig på dåligt humör. Jag lät Ellen sova och skrev en lapp innan jag gick.
Jag hade en sådan konstig tanke i mitt huvudet. Det kändes jobbigt att tänka på det men tanken gjorde mig glad. Jag ville gifta mig med Ellen, skaffa barn med henne, skapa familj och tillslut ett helt släktträd. Jag ville leva med henne.
Jag kom ner i lobbyn 10 i 9. Där stod pappa.
- Sa vi inte 9? Frågade jag.
- Du är ju här tidigt ellerhur?
Jag förstod mig inte på honom. Han la handen på min rygg och gav mig en liten knuff framåt. Vi satte oss i bilen och hans chaufför körde järnet mot inspelningen.
Vi skulle spela in i 2 veckor nu sen var de klart och då skulle vi bara mixa lite med filmen vilket jag inte ens behövde vara med på men dom ville ha mig här tills allt var helt klart ifall att dom skulle stöta på problem. 4 veckor i Frankrike nu. Helt underbart.
- Jag skulle gärna vilja bjuda ut dig och Ellen på middag ikväll.
