She will be loved-Kapitel 21
Jag avbröt henne. Jag kunde inte låta bli. Hon måste få veta. Jag kan inte hålla det inom mig längre. Det gjorde för ont. Jag älskade henne och min största önskan var att bli älskad tillbaka. Jag var rädd. Någonstans visste jag hur hon kände. Och det var inte samma sak som jag känner men hon måste veta.
- Ellen. Jag älskar dig.
"Ellens perspektiv"
Jag visste nu att vår vänskap aldrig skulle bli som förut. Jag kommer inte kunna umgås med honom och veta att han älskar mig när jag älskar Liam. Erik kommer inte kunna vara med mig med sina känslor för mig. Vår vänskap var på lägsta nivå nu och jag tror inte att den kommer bli som förut. Den kommer aldrig bli som förut.
Jag ville bara springa därifrån. Jag visste inte vad jag skulle säga. Han tittade mig rakt in i ögonen och jag vågade inte kolla bort. Jag stirrade rakt in i hans. Hans blick plågade mig. Det var som att han väntade på att bli sårad. Jag öppnade munnen för att säga något. Vad som helst men inget kom ut. Ingenting. Ett tag trodde jag inte ens att jag andades.
Det fanns så många tecken. Att jag inte märkte något. Jag tänkte tillbaka på allt och kände mig dum som aldrig fattat. Det måste ha hållit på ett tag och inte en ända gång har jag ens tänkt tanken på att Erik tycker om mig.
Jag kände hur paniken steg i min kropp. Paniken fick mig till att säga något jag inte skulle ha sagt. Iallafall inte som första ord även fast det var sant.
-Jag älskar dig Erik!
Vad är det jag säger!?
Han tittade på mig med den där blicken jag inte tyckte om. Det uttrycket som bara sa: Ska jag bli lycklig eller olycklig?
Ville han att jag skulle svara på det?
Jag blev lite sur på honom. Hur kunde han sätta mig i den här sitsen och att berätta det nu? Han har haft ett helt år på sig om han nu känt som han gör nu så länge men varför börja gilla mig när jag äntligen träffat Liam? Och varför berätta det nu? Jag älskar Liam och det vet han.
Jag blundade och suckade.
- Erik. Jag älskar dig som kompis. Jätte mycket. Men jag älskar Liam på det sättet du älskar mig.
Han ansikte bara sjönk. Det gjorde ont att se. Jag ville bara försvinna. Jag önskade så mycket att jag inte behövde såra honom. Vad som gjorde ondast var när jag såg en tår falla från hans kind. Erik var alltid glad och jag behöver honom. Han är min bästa vän.
Han reste sig och gick. Jag satt kvar på gungan ensam och orkade inte ens ställa mig upp.
"Liams perspektiv"
Det kändes fel att ljuga för Ellen. Först om att jag träffade Ebba men nu skulle hon bli glad. Innan inspelningen hade jag varit och köpt saker till ikväll. Mamma och Karl var borta så vi barn hade huset för oss själv nästan hela natten. Sara och Jake skulle hålla sig undan ikväll. Jag skulle be Ellen komma hem lite senare idag. Kanske att hon kunde vara hos Hanna? Jag tänkte köpa en film och fixa lite dipp och gurka som vi älskade. En myskväll med mig och Ellen lät bra.
*På inspelningen*
Jag sprang till statshuset där vi skulle spela in. Jag var sen. Min hjärta dunkade så snabbt att jag inte kunde andas. Det var självklart för att jag sprang men min rädsla för vad pappa skulle säga gjorde det bara värre.
Filmen var en roman. En ungdoms roman. Det handlade om en tjej och hennes kärlek till grannkillen som aldrig märker henne. Dåligt tyckte jag eftersom jag var mer för action och skräck men alla sa att den skulle bli stor och folk har redan börjat längta till premiären så jag antar att den blir bra. Jag skulle spela grannpojken. Idag var första inspelningen så idag skulle jag få träffa Johanna. Min mot spelare. I manuset skulle vi kyssas i slutet av filmen men vadå? En kyss. Det betyder inget och Ellen är ingen avundsjuk person. Det var jag otroligt glad för.
- Du är sen! Sa pappa högt och tittade inte ens på mig.
- Jag är ledsen, jag blev stoppade av några fans.
Jag ljög men vad skulle jag säga för att han inte skulle straffa mig för det resten av dagen.
- Det är ingen fara Liam. Vi hade ändå problem med ljuset. Sa regissören.
- Du ska ända alltid komma i tid Liam. Avbröt pappa mitt skratt.
Jag gick fram till film teamet och började prata om mitt manus.
- Juste du måste ju träffa Johanna! Sa dom och ropade på henne.
Det kom en lång blond tjej gåendes. Hon skrattade och hennes hår blåste i vinden. Hon var vacker. Men i jämförelse med Ellen syndes hon inte ens. Ellen var mitt allt och även fast jag bara mött på vackra tjejer sen jag träffade henne så har jag inte ens tänkt tanken att kunna vara ihop med dom istället för Ellen.
- Hej Liam. Det är jag som är Johanna.
- Hej Johanna. Det är kul att äntligen få träffa dig.
- Desamma. Skrattade hon.
- Okej, ungar! Ni kan ta en promenad medan vi fixar det sista med ljuset.
"Ellens perspektiv"
Äntligen hemma hos Liam. Jag öppnade dörren och klev in. Det var en lugn musik på.
- Hallå? Sa jag lite tyst men det hördes.
Det var inget svar. Jag gick upp för trappan. Jag hade med mig sov grejer och allt nu. Jag gick in på toaletten. Jag kollade mig i spegeln och försökte verkligen glömma det som hade hänt idag. Nu ville jag bara tänka på Liam. Min underbara pojkvän. Jag fräschade till mig lite och gick in i Liams rum. Jag blev så glad när jag såg Liam stå där mitt i rummet fullt med dipp och gurka på ett bord framför sängen. På tv skärmen visades menyn av Shutter. En urläskig skräckfilm jag hade hört talas om.
- Älskling. Har du gjort allt det här?
Han gick fram till mig och la händerna runt mig.
- Jag gör vad som helst för den jag älskar och det här är det minsta.
Han kysste mig och jag log på insidan. Det kanske är hårt sagt men jag hade redan glömt Erik.
Vi satte oss i sängen och höll om varandra. Jag fick hålla hans hand många gånger under filmen. Jag älskade skräckfilmer men dom skrämde mig fortfarande. Det kändes tryggt att ligga omfamnad av Liam. Han kysste mig många gånger under filmen och sa att han fanns hos mig hela tiden. Han var underbar.
Han dukade bort allt efter filmen. Han ville göra det fast jag erbjöd mig. Han ville bara att jag skulle ligga ner och tänka på honom. Det var allt han begärde. Och det var ju inget svårt krav. Jag tänker på honom hela tiden. Hade han velat att jag skulle få det svårt var det bara att säga-Tänk inte på mig.
"Liams perspektiv"
Jag gick upp till sovrummet och dämpade lampan lite så att det blev ett mysigt ljus. Jag la mig bredvid henne och började kyssa henne. Kyssarna blev seriösare för varje sekund och vi började rulla över varandra. Jag drog upp hennes tröja lite när min hand gled över hennes rygg. Hon drog av mig min tröja och jag kollade på henne.
- Är du säker på det här?
Jag ville inte göra något som hon skulle ångra men hon verkade säker och bekräftade det för mig.
Våra tungor lekte med varandra och jag stönade till när hennes hand gled vid mitt innerlår.
Hon var verkligen rätt person. Det kändes helt fantastiskt bara att det var hon som låg där. Det blev perfekt.
Förlåt för dålig uppdatering men mitt internet har varit lite pajj. Jag har inte fått kommentarer på några kapitel. Vore jätte kul om ni kommenterade vad ni tycker :) <3 nästa kommer imorn kväll!!
She will be loved-Kapitel 20
Jag kramade om henne stort. Det var en nära kram och det kändes bra. Jag tror att någonstans i Ebba fanns en fantastisk person och det var henne jag ville ta fram. Hon tittade på mig och log. Hennes leende var väldigt vackert.
"Ellens perspektiv"
Jag vaknade i Liams säng klockan halv 8. Ensam. Jag tänkte inte gå till skolan idag, det kändes jobbigt även fast jag klarade av det. Hans mobil låg på nattduksbordet bredvid min. Jag tog upp den och kollade igenom hans itunes låtar. Jag låg och lyssnade på musiken och halv sov.
Jag hörde någon öppna dörren till rummet och jag öppnade ögonen. Liam kom in med skor, jacka, solglasögon. Helt fixad. Han tittade inte på mig. Han tog fram den lilla kalendern som låg på hans skrivbord. Antagligen för att kolla när han skulle vara i studion.
Äntligen tittade han på mig. Han såg att jag var vaken men han log inte så mitt ansikte var fortfarande i den avslappnade trötta ställningen. Kanske inte så avslappnad, jag var ganska stel. Man kände att luften mellan oss var obekväm.
- Vart har du varit?
- Ute. Jag måste gå snart. Men jag kommer om ett par timmar.
Han gick fram och kysste mig på pannan och gick bara ut sen. Han sa inget mer.
Vad var det med honom?
Jag var själv hemma nu och hade det varit igår hade det inte känts obehagligt och pinsamt men det gjorde det idag. Det var som att något hade förändrats över natten. Jag gick upp och satte på mig en tjocktröja som jag tog ut från Liams garderob. Liam tog med sin mobil så nu fanns ingen musik eftersom jag är så oteknisk att jag inte kan ladda över musik. Jag satte mig vid skrivbordet och kollade igenom kalendern. Det var svårt att läsa Liams slarviga handstil. Han som kunde skriva så fint.
Filminspelning klockan 2
Klockan 2? Men klockan var ju bara halv 9. Varför gick han så tidigt? Han skulle väl säkert planera med någon innan. Något skulle han ju göra. Jag tänkte inte mer på det och gick sen ner för att äta frukost när min mobil plingade till.
"Ses?"
Det var från Erik. Jag svarade och vi skulle ses om en timme. Jag tog på mig går dagens kläder eftersom jag inte hade något annat. Jag tog med mig alla grejer och vek in Liams i hans garderob. Jag sög på att vika och bädda men jag gjorde så gott jag kunde och när jag var klar gick jag nöjd därifrån. Nyckeln låg i den vita krukan vid ytterdörren så jag låste och la dit den igen.
"Eriks perspektiv"
Jag stod och väntade vid igelparken. Hon kom gåendes mot mig. Hennes hår blåste i luften. Hon hade den gråsvarta t-shirten med en USA flagga på och ett par ljusa jeans med hål i. Hon såg ut att frysa i skinnjackan men hon log mot mig och kramade mig när vi möttes.
- Varför är du inte i skolan idag? Skrattade hon.
- Varför är inte du?
- Orkade inte.
- Inte jag heller.
Hon skrattade och jag blev knäsvag när hennes ögon glittrade i solen.
Vi satte oss på två gungor. Hon älskade att gunga. Det hade hon alltid gjort. Så länge jag känt henne.
- Hur mår Liam då?
- Han mår väl bra?
- Har det hänt något?
- Nej, han är bara så frånvarande.
- Det är säkert inget.
Jag kollade på henne och kunde inte låta bli att fråga.
- Är han för alltid tror du?
- JAg trodde det men jag vet inte. Jag vill ju det men.
Jag avbröt henne. Jag kunde inte låta bli. Hon måste få veta. Jag kan inte hålla det inom mig längre. Det gjorde för ont. Jag älskade henne och min största önskan var att bli älskad tillbaka. Jag var rädd. Någonstans visste jag hur hon kände. Och det var inte samma sak som jag känner men hon måste veta.
- Ellen. Jag älskar dig.
Förlåt för dålig uppdatering men har varit hos en kompis. Det kommer ett kapitel till idag. Kommentera! <3 :)
She will be loved-Kapitel 19
Hon tog av locket av sin blåa blåbärs slurpee och sög ut det sista ur sugröret innan hon gick fram till mig. Hon kastade den blåa Slurpeen rakt på mig. Det kom i mitt hår, mitt ansikte och över hela min tröja. Hon skrattade och gick iväg när alla fortsatte fota mig. Jag sprang in i bilen och kände hur tårarna kom.
Tårarna rann ner för kinderna. Jag kände mig så förnedrad. Liam körde hur fort som helst för att komma fram till hans mammas hus. Hanna höll om mig.
Att det fanns så elaka personer. Hur kunde hon bara gör så. Hennes skratt upprepades i huvudet. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville aldrig gå till skolan mer. Aldrig.
Jag gick in i duschen direkt och sköljde bort allt minst tre gånger. Jag fick låna en mycket förstor t-shirt och mjukisbyxor av Liam.
Alla ville att jag skulle gå och lägga mig men det var bra nu. Jag tog det bättre nu när jag tänkte på att Ebba inte hade det som jag har och det var därför hon kastade den på mig. Hanna därimot var så förbannad att jag inte ens vågade kolla på henne. Hon svor på vägen ut för dörren när hon skulle hem.
Nu när mamma visste allt om Liam kunde jag ringa och säga att jag sover här. Mamma tog det bra. Jag hörde på henne att hon var lite tveksam till en början för hon kände inte Liam men hon litade på mig hade hon sagt.
Jag åt middag med hela familjen och ingen drog upp Ebba tack och lov. Liams familj var så underbar och härlig. Alla skrattade och fanns där för varandra. Det annorlunda var att jag kände mig som en i familjen och kunde inte vänta tills jag var det. Den tanken fanns i mitt huvud hela kvällen. Jag och Liam. Föralltid.
"Liams perspektiv"
Jag visste att Ebba kände något för mig som Ellen absolut inte ville. Men Ellen kunde lita på mig. Jag tänkte prata med Ebba. Hon är ju en gullig tjej. Hennes ego har bara tagit över henne själv. Och hon kommer ju på inspelingarna ibland så varför inte umgås med henne då.
Jag var tvungen att prata med henne först. Om Ellen. Att hon gjorde så, så jävla elakt!
Men jag var inte arg på henne. Jag tyckte synd om henne men hon gör aldrig så mot Ellen igen och det ska jag se till.
Jag låg och tittade på Ellen när hon sov. Hon var världens vackraste.
"Ebbas perspektiv"
Jag hatade henne! Tror hon bara att hon kunde bli tillsammans med en kändis och bli populär sen. Det skulle inte hända och det finns ingen chans att Liam håller kvar henne.
Bilderna hade kommit ut på nätet och även fast jag kände mig lite taskig så skrattade jag.
- Ebba! Lian Wendrellander är här för att träffa dig. Skrek pappa nerifrån.
Nej! Inte nu, jag bytte tröja det snabbaste jag kunde och sminkade mig yttligare lite.
- Han kan komma upp!
"Liams perspekiv"
- Hej Ebba.
- Liam, vad gör du här?
- Jag ville prata lite.
- Okej. Sa hon och log.
- Det du gjorde mot Ellen var inte schyst.
Hon kollade ner i golvet.
- Jag vill ju att vi ska vara kompisar Ebba. Men det kan vi inte om du är elak mot Ellen.
- Jag trodde att du inte ville vara min kompis om du var tillsammans med Ellen så jag ville splittra er.
- Ebba, det skulle aldrig hända. Ellen bestämmer inte över vilka jag umgås med.
Jag kramade om henne stort. Det var en nära kram och det kändes bra. Jag tror att någonstans i Ebba fanns en fantastisk person och det var henne jag ville ta fram. Hon tittade på mig och log. Hennes leende var väldigt vackert.
Lite kort inlägg. Men vad är det Liam håller på med? Det får ni veta i dom kommande kapitlerna. Kommentera! <3 :)
She will be loved-Kapitel 18
"Det har ryktas om att det är något mellan Liam Wendrellander och Ebba Heiler som höll hand för några dagar sedan men nu förvirrar drömkillen sina fans då han sågs ikväll kyssa skolflickan Ellen Wilson. Är det en ny romans på gång?"
Under var det en bild på Ellen och Liam kyssandes.
"Ellens perspektiv"
Jag vaknade av väckarklockan 20 över 7. Jag orkade inte gå upp. Jag ville bara ligga kvar i sängen. Skulle jag göra det? Nej, jag gick upp och ner till köket. Jag åt inte så mycket, jag tror att jag fortfarande var mätt från igår. Efter allt jag åt. Jag kände mig spy färdig när jag tänkte på det men det var ju så gott. Jag tror jag åt mer än Liam som äter 10 kilo mat per dag.
Jag sminkade mig och sen var det dags att välja kläder för idag. Jag stod framför garderoben när Hanna ringde.
- Hej Hanna, kan jag ringa dig snart?
- Ellen, du vill prata med mig nu!
- Vad har hänt?
- Uppdatera Liam på posh24 eller någon annan sida. Det finns överallt.
Jag öppnade datorn och sökte. Jag tittade på texten, bilden allt. Jag blev helt tyst. Nej! tänkte jag. Nu ville jag verkligen inte gå till skolan.
- Hanna! Jag kommer inte idag!
- Ät du galen? Du måste komma annars måste jag svara på alla frågor och du kan ju inte aldrig mer gå till skolan. Vi ses i skolan halv 9! Sa hon och la på.
Det var väl säkert inte så många som visste. Jag menar hur ofta uppdaterar man kändisar. Inte varje dag ju!
Nej, vad tänkte jag med. Det är klart alla visste.
Jag försökte se det från en positiv vinkel även fast det var svårt att hitta en. Men nu visste alla iallafall.
Jag gick lite tidigare till bussen och tack för det. På den korta vägen till bussen blev jag stoppad av 6 paparazzis som skulle fota och fråga massor om Liam. Hur länge vi hade dejtat? Om vi var tillsammans? Om vi var seriösa?
Jag gjorde som på film. La handen som att solen bländade mig och kollade rakt fram tyst medan jag gick.
När jag äntligen kom på bussen satt ingen Ebba där. Jag var lite rädd. Vad tänkte hon göra?
"Liams perspektiv"
Jag visste att Ellen var i skolan så jag ville inte ringa. Alla visste om bilden och jag såg det inte som ett stort problem. Det var bara att gå ut med att vi var tillsammans.
Det stod säkert 50 paparazzis på tomten hos mamma. Det var bara att vänta ut det. Jag hoppades på att ingen hade hoppat på Ellen.
"Hannas perspektiv"
Alla jag gick förbi på väg till Ellens skåp kollade och viskade. Tjejer jag inte ens kände gick fram och sa saker som "Är du bästa kompis med Ellen Wilson?", "Eftersom Ellen är ihop med Liam är ni typ dom populäraste här!" och en tjej hade till och med gått fram och frågat om både Ellens och mitt nummer.
Vi var ju samma personer men jag fattade om det här var en stor grej för alla men ändå. Liam är ju också människa.
Ellen stod vid sitt skåp. Hon hade en vit t-shirt under den svarta tjocktröjan. Luvan hade hon över huvudet. Jag la handen på hennes axel och hon hoppade till.
- Ellen, är du okej eller?
- Nej!? Alla är efter mig!
Hela dagen stirrade och pekade folk på oss. Diskreta alla var. Jag lämnade inte Ellen en ända gång idag. Vi hade inte träffat på Ebba så det var bra. Men vi visste ju inte vad som väntade.
Efter sista lektionen ringde Ellen Liam. Hon hade headset så vi både hörde.
- Ellen, är du okej?
- Ja, hyfsat. Jag slutar om en timme.
- Ska jag hämta dig?
- Nej, det kanske är bäst om vi ses senare ikväll. Dyker du upp här kommer folk bli galna.
- Okej, du har rätt.
Vi satt i ett fönster så jag kollade ut över skolgården medan dom pratade. Jag kollade på två svarta bilar med 5 män med kameror. Jag fattade ju direkt. Dom väntade på henne. Jag sa åt henne att vi inte kommer kunna ta oss härifrån själva.
- Liam? Sa hon i telefonen. Va här om en timme med bilen. Vi springer ut till dig då.
- Ellen, spring inte ut, gå lugnt. Annars kommer dom hitta på något av det. Va bara stabil.
Lektionen gick snabbare än man trodde och när vi tagit på oss våra grejer gick vi ut till skolgården. Paparazzisarna hade inte sett oss än. Vi kanske slapp undan men 5 meter från bilen blev vi stoppade av Ebba och hennes kill och tjej kompisar. När skulle det här ta slut!? Tänkte jag. Kan Ebba sluta vara en sån drama queen!
"Ellens perspektiv"
- Du tror verkligen att du kan låtsas som ingenting Ellen! Började hon.
- Ebba jag vill inte bråka, jag vill bara gå härifrån så snälla låt mig vara.
- Du tror att det är så enkelt va? Du kommer inte ha kvar Liam länge iallafall!
- Du Ebba! Det kommer jag visst! Och jag skiter i vad du tycker så sluta sprida så jävla mycket skit och drama runt dig!
Ebba tittade på mig med en kall blick och Hanna höll mig hårt i armen när jag tagit av mig luvan. Då kom paparazzisarna och Ebba log stort. Dom fotade mig och Hanna försökte dra in mig i bilen men min blick var fast i Ebbas ögon. Hon tog av locket av sin blåa blåbärs slurpee och sög ut det sista ur sugröret innan hon gick fram till mig. Hon kastade den blåa Slurpeen rakt på mig. Det kom i mitt hår, mitt ansikte och över hela min tröja. Hon skrattade och gick iväg när alla fortsatte fota mig. Jag sprang in i bilen och kände hur tårarna kom.
Vad kommer hända nu? Det får ni veta imorn :) Kommentera! <3 Vill tipsa om en blogg som jag läst lite. Hon skriver som jag. Storys. Det är: www.storiees.blogg.se Hon skriver jätte bra!!!!!
She will be loved-Kapitel 17
Mitt ansikte var bara några millimeter från hennes ansikte och jag kysste henne. Hon tog ner mina händer och puttade bort mig.
- Hoppa in i bilen nu! Sa hon och satte sig i framsätet.
- Jag släpper av dig hemma.
- Nej, släpp av mig hos Hanna istället.
"Ellens perspektiv"
Liam släppte av mig hos Hanna. Jag klev in i huset och Hanna tog med mig upp till hennes rum. Där satt Erik och Marcus. Jag kollade på Hanna som puttade fram mig lite. Jag var ju tvungen att berätta allt. Marcus blev skit glad och frågade när man skulle få träffa Liam och mer. Erik därimot såg inte så glad ut.
- Ellen. Vi har tagit reda på allt om Liam.
- Nej, ni skojar! Skrattade jag. Hur har ni gjort det.
- Han är ju med i typ varenda tidning som finns.
- Vi hittade mest normala saker men jag var ute och köpte lite tidningar, jag hittade något där som du kanske vill se men det är nog inget men jag ville visa dig ändå.
Jag tog upp tidningen. Alla tre stod runt mig. På framsidan var det en bild av Tom Cruise och Kate. Hanna pekade på en liten bubbla bredvid. "Stjärnan Liam Wendrellander tycks ha skaffat en liten höst romans!" Vad var det här? Jag slog upp sidan. Det var en bild på Liam när han höll en blond tjejs hand. Jag tittade lite på texten.
"Liam sågs bara för några dagar sedan hålla Ebba Heilers hand. Ebba är dotter till Peter Heiler som sponsrade remember me."
- Ellen, det kanske inte ens är Liam?
- Jo det är han.
Jag bestämde mig för att inte tro på det. "Ni vet hur Ebba är" hade jag sagt och förnekade att jag var orolig, vilket jag var.
"Eriks perspektiv"
Hur länge hade det egentligen varit så här? Och hon berättade inget. Jag vet att jag borde vara glad men det är inte lätt när den man älskar älskar någon annan. Ja, det var sant. Jag älskade Ellen. Det gjorde ont av tanken. Jag kunde inte sluta kolla på henne. Det hade ju varit perfekt. Hanna och Marcus. Jag och Ellen. Vilket hade varit bättre men nu är vi där igen. Alla har någon förutom jag.
"Ellens perspektiv"
Jag sprang ut till Liam när jag kom ut ur Hannas hus. Han tog mig i ahns famn och snurrade runt mig.
När jag fötter landade på marken kysstes vi.
- Mår du bra nu?
- Jag har lugnat mig. Jag försöker att inte tänka så mycket på honom. Hur känner du dig?
- Det är okej. Dom vet nu. Satt du bara vet det.
- Bra.
- Men hur ska vi "gå ut med det här"?
- Vi låter resten av världen ta reda på det hur dom vill.
- Okej.
Han tog min hand och vi gick iväg. Vi skulle äta middag tillsammans. Jag hade ingen aning om vart vi skulle. Det ville han inte säga heller.
Han ställde sig framför en grå dörr. Det såg ut att leda till ett soprum. Jag skrattade lite när han frågade om jag var beredd. Han öppnade dörren och igenom en gång. Han höll mig i handen. Han öppnade en dörr till och när jag såg vad som fanns bakom blev jag tårögd. Det var ett bord för två. Det stod mat och ljus på bordet och det hängde ljus slingor över. Det bästa var att det var utomhus och när jag tittade upp såg jag stjärnorna. Det var helt underbart.
Liam kysste mig och drog ut stolen åt mig.
Vi hade en underbar kväll. Det var så fantastiskt. Liam var fantastisk. Jag hade världens bästa pojkvän. Bara tanken på att han älskade mig gjorde att jag inte kunde stå upp.
När vi var klara stod vi en lång stund och bara höll om varandra. Kysste varandra. Och sa hur mycket vi betydde för varandra.
Vi skrattade när vi gick ut ur dörren för att gå hem. Han kysste mig nästan medan jag skrattade och jag var tvungen att ta bort huvudet. Vi gick när vi kysstes och såg knappt vart någon av oss gick.
Ikväll skulle jag berätta för mamma om Liam också. Hon skulle bli så glad.
Liam följde mig ända hem och kramade om mig riktigt hårt utanför mitt hus.
"Ebbas perspektiv"
Jag låg i sängen hemma och tänkte på Liam och Alex (Ebbas pojkvän). Vem skulle jag välja? Helt klart Liam tänkte jag. Han är snygg, rik och känd.
Mina drömmar avbröts av Elina som ringde. Jag tryckte på upptaget och tog upp tidningen jag och Liam var med i. Jag stirrade på bilden och log över att det var jag som stod där. Jag började drömma än en gång.
Men det avbröts på samma sätt. Elina.
- Vad!?
- Upptadera det senaste om Liam på nätet.
Jag läste igenom texten och kollade på bilen under.
"Det har ryktas om att det är något mellan Liam Wendrellander och Ebba Heiler som höll hand för några dagar sedan men nu förvirrar drömkillen sina fans då han sågs ikväll kyssa skolflickan Ellen Wilson. Är det en ny romans på gång?"
Under var det en bild på Ellen och Liam kyssandes.
Ojojoj! Vad händer nu? nästa kapitel kommer ikväll! <3 Kommentera
She will be loved-Kapitel 16
- Jag älskar dig Ellen.
Det pirrade till i hela kroppen. Jag kunde inte stå emot att le. Jag var så lycklig.
- Jag älskar dig också Liam.
Jag gick runt i mitt rum. Skulle jag ringa eller inte? Jag kunde inte bestämma mig. Hon hade inte messat något sen imorse. Utan att tänka slog jag in numret.
- Hallå?
- Hej. Det är jag.
- Jaha. Hej.
Det blev helt tyst. Jag visste inte vad jag skulle säga.
- Hur mår du?
- Bra. Sa jag tyst. Hur mår du?
Jag bet mig i underläppen och fick panik av tystnaden.
- Inte så bra.
- Hanna. Jag är så ledsen! Jag visste inte vad jag höll på med men jag tänkte berätta men för varje dag som gick hade jag mindre anledning till att berätta. Jag vågade inte. Förlåt!
- Ellen. Det som gjorde ont var att du tvekade från början. Du skulle berättat direkt.
- Jag vet men vi har besämt oss för att gå ut med det nu. Jag är bara så lycklig att jag glömde hur du skulle känna. Förlåt.
- Jag är så glad att du är lycklig och jag älskar dig mest. Men du kan inte göra så.
- Jag vet Hanna! Jag älskar dig så mycket och ingenting är värt något om jag inte har dig.
- Jag vill inte förlora dig heller. Jag tycker att vi skiter i det här.
- Ja! Tack Hanna! Jag ska aldrig göra så mot dig igen! Jag lovar.
- Bäst för dig! Sa hon och vi skrattade.
Det kändes så skönt att få prata med henne. Egentligen. Inget skulle spela någon roll utan Hanna. Hon var alltid där. Men vänner är ömtåliga och det behövde jag tänka på. Jag skulle berätta för Marcus och Erik imorn.
Nu skulle jag jag träffa Liam och vi skulle prata med hans pappa.
Han hämtade upp mig med bilen.
- Vi kommer åka fast någon gång. Skrattade jag.
- Det blir inte idag iallafall. Sa han och fyllde i mitt skratt.
Vi var båda glada hela vägen. Men när vi kom dit så ändrades Liams beteende till ett oroligt och han var rädd.
- Ellen, ser jag bra ut? Och du måste lova att om du vill ut så får du säga det till mig så drar vi direkt.
- Liam! Sa jag och la handen på hans kind. Det kommer gå bra! Jag lovar.
Jag kysste honom och gick in. Okej, jag var också nervös. Visste han ens att vi skulle komma. Jag vågade inte fråga Liam. Han var nervös så det räckte. Liam hade alltid allt under kontroll men nu var det min tur.
Vi knackade på dörren och Liams pappa öppnade dörren med telefonen i örat. Han tog upp pekfingret mot oss som ett vänte tecken medan han avslutade samtalet.
Vi gick in och satte oss runt mat bordet med hans pappa.
- Så Liam. Var det något du ville berätta?
- Ja.
Han var så nervös. Hans röst darrade nästan. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bara spontant tog fram handen mot Liams pappa.
- Jag är Ellen.
- Charlie. Är du en kompis till Liam?
Nu fick jag panik. Vad skulle jag svara. Liam sa inget. Det var tyst ett tag och jag försökte spela som att jag inte förstått frågan. Jag såg att Charlie blev irriterad på det. Liam såg det också.
- Nej pappa. Det är hon inte.
- Nehe? En kollega kanske?
"Liams perspektiv"
Han trodde verkligen inte att jag var så dum att jag valde Ellen till min flickvän. Men det är bättre en någon av hans val. Hon är äkta och jag älskar henne. Jag skulle göra allt för henne och nu skulle jag stå upp mot min pappa. Jag såg hur nervös hon var. Hon visste inte vad hon skulle göra så hon tittade mig rätt i ögonen och log varmt. "Jag älskar dig också" tänkte jag. Hon var det bästa jag hade och jag skulle aldrig förlora henne.
- Nej. Sa jag och tog ett stort andetag. Hon är min flickvän.
Jag log mot Ellen och kände mig så glad att jag sagt det men jag slutade le när jag kollade på pappa.
- Liam. Vi har redan pratat om det här. Om du ska ha en flickvän som kan den här branchen.
- Du har fel pappa. Om jag ska ha en flickvän ska hon vara äkta.
- Förstår du inte att hon bara utnyttjar dig.
- Nej! Skrek jag och reste mig upp. Är du helt jävla hjärtlös. Du är min pappa och hade du brytt dig om mig så skulle du blivit överlycklig att jag var lycklig. Men allt du bryr dig om är kändis livet och status. Men vet du vad. Jag bryr mig inte. Hela världen ska få veta om mig och Ellen. Sen får pressen säga vad fan dom vill.
Kom Ellen.
Jag tog hennes hand och pappa satt tyst vid mat bordet.
- Kom inte sent imorn. Vi ska spela in film. Och Liam, jag vet att du inte gör något dumt nu.
Jag kollade bak på honom. Han log. Jag kände mig helt sönder. När vi kom ut släppte jag Ellen och gick fram till bilen. Jag satt händerna på bilrutan och kollade mig själv i fönstret. Jag slog till bilen med händerna.
- Liam!
Ellen sprang fram till mig och tog mina händer. Jag vände henne. Nu stod hon lutad mot bilen och jag hade händerna på bilrutan runt henne. Hon stod med huvudet mellan mina händer. Mitt ansikte var bara några millimeter från hennes ansikte och jag kysste henne. Hon tog ner mina händer och puttade bort mig.
- Hoppa in i bilen nu! Sa hon och satte sig i framsätet.
- Jag släpper av dig hemma.
- Nej, släpp av mig hos Hanna istället.
Okej, det var morgonens kapitel. Jag ska försöka satt det kommer 2 ikväll. Har fått en fråga om Ebba. Hon kommer vara med väldigt mycket när jag kommer in i storyn lite bättre, vilket är om ett par kapitel. Kommentera <3 :)
She will be loved-Kapitel 15
Han kysste mig lätt och tog sedan min hand när vi gick in till hans rum. Sängen var inte jättestor men den räckte för oss båda. Han höll om mig och kysste mig lite lätt på pannan då och då tills jag somnade.
"Hannas perspektiv"
Ellen svarade inte på mobilen. Den var avstängd. Vart hade hon tagit vägen? Var hon hemma? Jag var tvungen att ringa hem till henne men jag ville inte oroa hennes mamma om hon inte var hemma. Nej, jag var tvungen att ljuga.
Jag slog in numret till hennes hemtelefon och hennes mamma svarade.
- Hallå?
- Hej, det är Hanna.
- Hej Hanna!
Jag visste inte vad jag skulle säga. Men hennes mamma räddade mig.
- Är inte Ellen hos dig?
- Oj, jo hon är i duschen men hon undrade om hennes mobil laddare var där?
- Vänta jag ska se efter. Jo det är här.
- Okej, för hennes mobil har dött men det var allt.
- Jättebra Hanna. Då vet jag. Hejdå gumman.
- Hejdå.
Okej, det där skötte jag bra tänkte jag. Men nu hade jag ett annat problem. Vart var Ellen!? Jag tog upp mobilen och ringde henne. Jag kom direkt till hennes telefonsvarare. Jag skickade ett sms.
"Ellen! Vart är du? Jag börjar bli orolig! "
Jag kunde inte bara göra ingenting så jag gick ut för att leta efter henne.
"Liams perspektiv"
Jag låg och tittade på när hon sov. Hon andades tungt och varje gång hon gnydde till lite kysste jag henne på pannan och höll om henne.
- Liam! Ropade mamma nerifrån.
Jag ville inte väcka Ellen så jag gick försiktigt upp ur sängen. Hon rörde lite på sig och bredde ut sig i hela sängen. Jag kunde inte låta bli att skratta. Jag gick ner i mina boxer kalsonger ner till köket.
- Sover hon fortfarande?
- Ja, det var en ganska tuff natt för henne.
- Vad var det som hände?
Jag berättade allt och mamma tyckte så synd om henne.
- Liam, du förstår väl att du inte kan be henne hålla det hemligt.
- Ja, men det är alla fansen.
- Ljug inte Liam. Jag vet att det är pappa.
Jag var tyst. Var jag så lätt att läsa av. Mamma visste alltid vad det var. Det var hon som hade lärt mig att visa respekt för tjejer. Hade pappa lärt mig hade jag aldrig haft Ellen. Då hade jag utnyttjat Ebba.
- Han kommer aldrig godkänna Ellen.
- Jag förstår inte hur han kan göra så. Jag ringer honom!
- Nej mamma! Jag måste berätta för honom.
- Lovar du att du gör det då?
- Ja.
- Och du måste berätta för Ellen hur det ligger till. Annars kommer hon inte finnas där för dig när du behöver henne. Och jag vill inte se dig olycklig.
"Ellens perspektiv"
Jag vaknade ensam i Liams säng. Den var varm och jag kände att han precis gått. Jag sträckte på mig och han kom in i rummet. Han ställde sig vid datorn och jag tittade på hans kropp. Det rös i hela kroppen och jag var så kär. Det pirrade i magen och fick lite ont. Hur länge skulle jag vara nykär? För alltid antar jag.
- God morgon. Sa jag och sträckte lite på mig i sängen.
- God morgon älskling!
Han la sig bredvid mig och kysste mig när han höll om mig.
- Hur mår du?
- Bra. Min mobil har dött så jag antar att mamma är rätt orolig.
Han tog fram en laddare och startade min mobil. Direkt poppade det upp 6 sms. Alla var från Hanna.
Det var allt från.
"Hur kan du bara försvinna så där efter det du gjort." till "Ellen snälla svara, jag är så orolig! Jag älskar dig!"
Jag orkade inte det nu. Jag skickade ett sms. "Jag är okej."
Vi gick ner och gjorde frukost. Olivia kom in med mina kläder och hängde dom på stolen. Nytvättade och torra. Fan vilken härlig familj. Liam hade en sån tur.
- Asso jag fattar inte. Hur kan du ha en sån tur här i livet.
- Ja, jag fattar inte heller att jag har dig! Sa han och jag kysste honom.
- Nej men din familj. Den är helt fantastisk.
- Den här sidan iallafall. Sa han och tittade ner i maten.
- Vadå den här delen?
- Jag måste berättade en sak för dig Ellen.
Vi gick upp och jag satte mig i stolen mittemot sängen där han satt. Han tvekade flera gången men tillslut berättade han allt om sin pappa och förklarade varför han ville hålla det hemligt.
- Men jag ska stå upp mot honom nu! Jag var bara rädd att du skulle lämna mig eller något om jag berättade. Men Ellen. Du är mitt allt!
Jag gick fram till honom och la min hand på hans bröst. Jag tryckte ner honom i sängen och la mig lite halvt över honom. Han la sina händer runt min midja och jag kysste honom lätt.
- Jag kommer aldrig lämna dig. Du är det bästa som hänt mig. Jag kan inte leva utan dig nu.
Han kysste mig och rullade över mig. Våra tungor lekte runt med varandra och det tog inte lång tid innan vi låg där och grovhånglade med varandra. Han stönade till lite när min hand gled ner över hans mage. Han drog ifrån lite och tittade in i mina ögon när han låg över mig. Han kysste mig. Passionerat.
- Jag älskar dig Ellen.
Det pirrade till i hela kroppen. Jag kunde inte stå emot att le. Jag var så lycklig.
- Jag älskar dig också Liam.
Första gången dom säger jag älskar dig! Nästa kapitel kommer ikväll :) <3 Kommentera
She will be loved-Kapitel 14
- Ska vi verkligen sova här?
- Vi kan sova här några timmar sen ska vi hem till min mamma. Jag vill att du ska träffa henne.'
- Liam, vakna.
- Va? Hur mycket är klockan?
- 4 men det börjar bli ljust. Vi kanske ska åka. Jag är ganska pigg.
- Okej, du har rätt.
Vi gick ut och satte oss i framsätena. Jag gäspade stort innan jag satte i bilnycklarna. Ellen skrattade åt mig och jag skrattade åt henne när jag såg hur hon såg ut. Jag lutade mig mot henne och vi kysstes. Den varma känslan spred sig i kroppen när jag hörde henne skratta. Var hon lycklig så var jag lycklig.
- Liam, jag tänker inte komma hem till din mamma såhär!
- Ellen, hon kommer älska dig. Om du är naturlig vilket du är så kommer hon älska dig. Och hon vet redan vem du är. Jag har berättat allt om dig.
- Va?
- Förlåt älskling men jag kunde inte låta bli att berätta för min mamma. Hon hjälper mig alltid.
"Ellens perspektiv"
Han var så gullig. Jag älskade att han hade en sådan bra relation med sin mamma. Dom kommer säkert att bli livrädda när vi trampar in luktande, blöta och smutsiga klockan halv 5 på morgonen. Jag skrattade när jag såg det framför mig.
Liams föräldrar skiljdes när han var 5 och då träffade hans mamma en ny kille som hade 2 barn. Jake som var 2 år äldre än Liam och Sara som var lika gammal som jag. Liam älskade dom och såg dom som riktiga syskon.
Jag längtade efter att få komma fram men när vi väl gjorde det ville jag inte gå ut.
- Jag ser för jävlig ut. Jag tror vi ska byta om först. Liam!
Han la händerna runt min midja och på något sätt drog mig ut ur bilen. Jag försökte streta emot men han var stark och när han vände sig om och plötsligt kysste mig kunde jag inte ens stå. Våra tungor möttes men det varade inte länge.
- Liam?
Hans mamma stod i dörr öppningen.
- Mamma.
- Kära barn vad har ni gjort? Sa hon och sprang fram till oss båda.
- Det är en lång historia. Sa jag och log snett.
- Kom in nu så ska ni få sova lite.
Vi gick in i ett stort men gammaldags hus. Inte sådär vitt och modernt. Det var väldigt fint. Hela familjen stod i pyjamas eller liknande och kollade på oss.
- Du måste vara Ellen. Sa Sara när hon gick fram och kramade mig.
"Vi har hört så mycket om dig sa alla andra när dom gick fram och hälsade."
- Och jag är då Liams mamma, Olivia. Det är så kul att äntligen få träffa dig.
- Liam har verkligen hållt dig hemlig och nu förstår jag varför. Sa Karl (Liams styvpappa) och blinkade mot Liam.
Jag följde med Sara upp till hennes rum och fick låna lite kläder. Gud hon var helt fantastisk. Hon var så gullig och berättade allt om Liam och hur mycket han berättat om mig. Jag tackade Sara med en stor kram innan jag gick in i badrummet och bytte om.
- Ellen? Får jag komma in?
Jag öppnade dörren och Liam klev in.
- Kom in till mitt rum nu så sover vi lite. Vi reder ut allt det här imorn. Du behöver sova nu.
Han kysste mig lätt och tog sedan min hand när vi gick in till hans rum. Sängen var inte jättestor men den räckte för oss båda. Han höll om mig och kysste mig lite lätt på pannan då och då tills jag somnade.
Nästa inlägg kommer i eftermiddag. :) Kommentera och tipsa om bloggen! Pusss <3
She will be loved-Kapitel 13
Så det var hennes ursäkt. Nu förstod jag. Att jag inte fattade. Hur mycket tid tillbringar man med ens mamma egentligen? Jag kände mig så dum. Men jag antar att jag bara litade på henne. För mycket.
Jag kände hur jag hade tårar i ögonen när jag höll upp mobilen och såg hennes min.
- Vem är då Liam?
"Ellens perspektiv"
Det föll tårar ner för hennes kinder. Varför hade jag inte berättat? Hur kunde jag göra så? Jag hade tårar i ögonen. Jag har brutit vår vänskap. Jag har ljugit för henne. Länge. Jag visste inte vad jag skulle göra. Vad jag skulle säga?
Jag berättade allt. Precis allt. Jag skippade inte en mening eller en ända tanke. Jag berättade allt.
- Hanna jag är så ledsen! Men Liam håller på att bli stor och han vill inte...
- Det spelar ingen roll Ellen. Vi har inte hemligheter för varandra och en som den här!
Jag var så ledsen och ångrade allt. Varför fick ingen veta egentligen? För vadå, fansen? Dom skulle ju ändå få reda på det och när dom får det så är Liam riktigt stor och då är det ju bara värre. Hanna tittade på mig.
- Ellen. Gå.
Dom orden gjorde ont. Det var som att någon höll i mitt hjärta och bara klämde ihop det. Krossade det. Nu grät jag. Jag tog mina grejer och ställde mig i dörren.
- Hanna. Förlåt. Det var inte meningen att det skulle bli så här.
Hon sa ingenting. Jag sprang ner till hallen och satte på mig skinnjackan. Sminket var utkletat över hela ansiktet och regnet gjorde det inte bättre. Typiskt att det skulle regna nu. Mina svarta Converse var helt nersmutsade.
Jag ville inte gå hem. Det var ju lördag och jag hade sagt till mamma att jag skulle sova hos Hanna. Och kom jag hem såhär skulle jag vara tvungen att förklara vilket jag inte orkade och jag orkade verkligen inte hitta på en lögn till.Jag sprang till skolgården dit jag ofta gick på helgen själv. Jag satte mig på en blöt gunga i mörkret. Jag var genomblöt. Mobilen vibrerade och jag kollade vem det var. Liam. Jag tryckte upptaget. Han ringde 2 gånger till och jag gjorde samma sak. Tryckte på den lilla röda knappen "Avböj" på min Iphone. Jag satt och lyssnade på regnet innan det efter 10 minuter ringde igen. Liam. Kunde han ge sig. Jag ville inte prata nu. Jag svarade.
- Hallå?
- Ellen. Är du någonstans du inte kan svara eller? Skrattade han.
- Nej.
- Vart är du? Jag hör dig knappt.
- Jag är ute.
- Du är rolig du. Det spö regnar, klockan är halv 12 och du är ute. Vem är du med?
- Jag är själv.
- Va, vad sa du?
Jag la på. Han skulle bara vilja komma och hämta mig och då skulle jag behöva förklara att Hanna vet och att jag ångrar att något av det här hände. Mobilen vibrerade till yttligare en gång.
- Ja, Liam! Vad är det?
- Ellen?
Nu orkade jag inte mer. Tårarna bara rann. Jag kunde knappt stå. Mina händer darrade och mobilen höll på att åka ur händerna hela tiden. Den var helt blöt och jag hörde knappt vad han sa.
- Vart är du? Jag kommer och hämtar dig.
Det kanske var bäst. Annars skulle jag väl ligga här och frysa hela natten. När han körde in med bilen gick han ut och hjälpte mig. Jag grät och han förde in mig i sätet bredvid förarsätet. Hans styvpappa hade övningskört med honom redan så han kunde köra även fast han inte hade något körkort. Efter ett tag stannade han bilen och öppnade dörren. Han ledde ut mig och ledde in mig i baksätet där han satte sig och höll om mig. Mitt huvud vilade mot hans bröst och jag hörde hans hjärta slå. Hans andetag lugnade mig och jag var så trött att jag somnade.
"Liams perspektiv"
Hon somnade och nu låg hon med huvudet i mitt knä. Jag vågade inte röra mig. Jag lekte lite med hennes hår. Vad var det som hade hänt nu?
Hon vaknade efter bara e halv timme. Hennes mascara var utsmetad och hennes hår var rufsigt. Jag brydde mig inte alls. Jag torkade henne lite runt ögonen och tog tag i henne händer.
- Vad är det som har hänt?
- Hanna såg våra sms. Hon bara sa åt mig att gå. Jag har verkligen sårat henne.
Jag fick så dåligt samvete. Att jag fick henne att hålla det borta från sin bästa vän.
- Förlåt Liam men jag berättade allt.
- Ellen, det är det du ska göra. Berätta för din mamma och alla du vill berätta för. Jag vill inte träffa dig i hemlighet längre. Jag sak berätta för min familj också. Sen får alla andra reda på det på sitt egna sätt.
- Tack Liam! Sa hon och kramade om mig. Varför fick ingen vet egentligen?
- Hur alla skulle reagera egentligen. Jag är ju kändis nu älskling! Sa jag och hon fyllde i mitt skratt.
Okej jag ljög. Det var min pappa. Han skulle aldrig accepterat Ellen. Men nu var det fan nog. Jag skulle visa upp Ellen. Men jag tänkte börja hos mamma.
- Liam?
- Ja?
- Ska vi verkligen sova här?
- Vi kan sova här några timmar sen ska vi hem till min mamma. Jag vill att du ska träffa henne.
Okej, tråkigt inlägg men snart sätter allt igång. Jag lovar. Skulle vara jätte kul om ni tipsade om bloggen. Kanske skriver ett till ikväll :) <3
She will be loved-Kapitel 12
- Du är det underbaraste som har hänt mig.
Jag kysste henne. Våra läppar nuddade varandra och våra tungor möttes.
1 månad senare
Pappa, jag och min manager skulle på möte idag med några från film industrin. Dom skulle prata om mig och min framtid. Jag tyckte att det var lite jobbigt. Filmen hade ju kommit ut och det fanns inget mer för mig att göra. Jag ville bara bo hos mamma nu.
Vi satte oss i ett stort rum och fick vatten och en massa mat att välja mellan. Jag nöjde mig med vattnet.
- Liam, trevligt att du kom hit. Vi ska prata lite om din framtid som stjärna. Premiären på Remember var stor och om du inte redan märkt det så har du fått många fans redan.
- Jo, det har jag märkt. Skrattade jag.
- Vi tror att du kan bli mycket stor och därför vill vi ha med dig i 3 reklamer och en ny film.
Det här var jag inte beredd på. Jag var inte säker på vad jag skulle svara men det bestämde såklart pappa.
- Det är klart att vi ställer upp! Sa han.
- Nej vänta. Vad innebär det här?
- Att du kommer bli stor.
- Liam. Det är klart du ska ställa upp. Sa pappa och tittade på mig.
Jag ville ju självklart ställa upp. Skådespel var en del av mig och jag älskade det. Men innebor det här att jag inte skulle få något privatliv?
- Okej, det är klart jag ställer upp!
- Fantastiskt! Då ska vi bara fixa en chaufför och en livvakt åt dig.
- Vänta, allt det behöver jag väl inte?
- Jodå. När du går på kändis fester och konserter behöver du en livvakt. Alla kommer vara som galna runt dig. Men självklart inte när du är ledig och så.
- Okej. Bra.
- Då behöver du bara skriva på ett kontrakt.
Jag skrev på kontraktet och jag skulle börja redan om 2 dagar med reklamerna sen om 2 veckor startade filmen igång. Jag skulle spela en motspelare till någon tjej jag aldrig hört talas om förut.
Jag ringde Ellen och bad henne möta upp mig. Jag berättade nyheterna men hon såg inte ut att bli särskilt lycklig.
- Är du inte glad? Frågade jag och la handen på hennes kind.
- Jo, det är klart men det är bara det att då får jag mindre tid med dig och om du nu ska bli storstjärna så är jag inte så stor länge liksom.
Man hörde att hon skämdes lite när hon sa det. Jag skämdes lite också. Hur kunde jag få henne att tro att det skulle hända. Hon är ju det bästa i mitt liv. Det som betyder mest.
- Ellen. Sa jag och la händerna runt hennes midja. Du kommer alltid att vara det största i mitt liv.
Jag kysste henne och hon besvarade kyssen. Hon var verkligen det vackraste jag sett. Hennes ögon, hår, allt! Och att hon var min. Hon var bara min.
"Ellens perspektiv"
Kändis. En kändis hade valt mig. Jag tänkte tanken några gånger. Det kändes inte särskilt speciellt. Jag ändrade tankarna till. Liam. Liam hade valt mig. Mig och ingen annan. Rysningarna spred sig i hela kroppen av den tanken. Tusen tjejer ville ha honom nu men han ville ha mig. Bara mig. Mig och ingen annan. Jag var så glad. Det var som att allt hade blivit bättre. Det gick bättre för mamma på jobbet och Ebba störde mig inte längre. Kanske var det för att hon inte visste om Liam men ändå. Jag nöjde mig med det. Det ändå som kändes jobbigt var att jag ljög. När mamma frågade vart jag skulle så sa jag att jag skulle vara med Hanna och när Hanna frågade skulle jag vara någonstans med mamma. Hur länge skulle dom gå på det och hur skulle det bli när dom fick reda på sanningen. Hur skulle Hanna reagera? Någon gång skulle hon få reda på det. Men inte än hoppas jag.
Mobilen vibrerade.
- Hej Hanna.
- Ellen, kan vi träffas?
- Okej.
- Va hos mig om 20.
Jag knackade på dörren och hon öppnade. Vi gick upp till hennes rum och pratade. Bara pratade.
- Jag är så glad för din skull!
- Vadå? Varför, är det något speciellt? Sa jag och inbillade mig att hon fått reda på det.
- Ja det är klart! Du är lycklig.
- Jaha, det är för att du alltid funnits där för mig! Sa jag och flinade.
- Ellen! Du gör mig alldeles rörd. Sluta! Sa hon och flinade tillbaka.
- Är det okej om jag sover här?
- Ja, det är klart! Det var ju evigheter sedan! Du får låna kläder och en av våra extra tamborstar.
Gud vad jag älskade Hanna!
"Hannas perspektiv"
Jag var så glad för Ellens skull. Hon hade varit lite frånvarande och hemlig men hon var lycklig så vad spelade det för roll. Senare på kvällen skulle vi se på film. Vi hade coca cola och ostbollar vilket var vår favorit. Vi satte på Orphan. Vi älskade skräckfilmer. Det var det bästa som fanns. En kväll med ostbollar, läsk, skräckfilm och Ellen. Vi var så rädda ibland att vi inte ens vågade gå upp och tända lampan.
- Jag tror jag går på toaletten innan så jag inte kissar på mig. Sa hon och skattade.
Jag satte mig i min säng och började äta på ostbollarna. Hennes mobil klingade till och jag gick upp för att se vem det var ifrån. LIAM stod det på displayen. Vem var det? Jag skulle ropa på Ellen men vi hade ju alltid fått kolla på varandras sms och vi hade ju absolut inga hemligheter för varandra så jag öppnade det.
"Saknar dig älskling! Kan inte vänta tills imorn!"
Jag flinade till, var det här ett skämt, men mitt ansikte gick till en seriösare min när jag kollade igenom alla sms från Liam. Vad var det här?
När Ellen klev in genom dörren gömde jag mobilen under kudden och försökte le.
- Vad är det? Varför har du den där minen mot mig Hanna? Sa hon och skrattade.
- Vad ska du göra imorn?
- Jag ska luncha med mamma och sen ska vi shoppa lite. Sa hon och log.
Så det var hennes ursäkt. Nu förstod jag. Att jag inte fattade. Hur mycket tid tillbringar man med ens mamma egentligen? Jag kände mig så dum. Men jag antar att jag bara litade på henne. För mycket.
Jag kände hur jag hade tårar i ögonen när jag höll upp mobilen och såg hennes min.
- Vem är då Liam?
Vad kommer Ellen säga? Och hur kommer Hanna reagera? Det får ni veta ikväll! KOMMENTERA! <3 ps. Tack för gulliga kommentarer på dom tidiga inläggen!
She will be loved-Kapitel 11
När jag låg i sängen plingade det till i mobilen. - "Spelar in film imorgon. Ses efter? Saknar dig."
Jag vaknade vid halv 1. Jag var så trött. Jag ville bara ligga kvar i sängen men jag skulle träffa Liam vid 5 och innan det skulle jag fika med Hanna. Jag gick upp och ner till köket. Jag tog något att äta. Det blev en macka. Jag var inte alls hungrig. Jag gick upp och sminkade mig och klädde på mig. Det blev jeans och tröja. Det vanliga. Tiden gick så snabbt hela tiden. Tillslut var klockan 2 och jag var sen.
- Ellen! Skrek Hanna när hon fick syn på mig.
Jag kramade om henne hårt. Jag hade verkligen saknat henne. Världens bästa kompis. Det var verkligen Hanna.
Vi satte oss ner och pratade om allt. Men inte om Liam...
- Hände det något speciellt då? Sa hon när hon blinkade med ena ögat och log. Jag skrattade.
- Jag vet inte?
- Vet inte? Ellen!
- Nej, det hände inget. Jag gjorde det jag kom dit för att göra.
- Och Ebba?
- Märkte henne knappt. Sa jag och kollade runt lite medan jag bet mig i underläppen.
Vad höll jag på med? Varför berättade jag inte? Jag tänkte precis säga sanningen till henne men det var något som höll mig tillbaka. Jag försökte intala mig själv att hon tillslut skulle få reda på det och då skulle jag ångra mig en nej, jag kunde inte. Jag kunde inte berätta. Stackars Hanna. Hon berättar allt för mig men jag kan inte berätta om en sak som är en jäte grej mellan oss. Men det kanske var just det. Jag ville inte att det skulle bli en stor grej.
"Liams perspektiv"
- Okej, det var allt för idag! Jätte bra jobb Liam, vi tar dom sista scenerna på torsdag så får du lite ledigt efter allt du slitit med. Sa Helena (Regissören).
- Liam, jag vill att du ska träffa någon. Sa pappa och la handen på min rygg medan han puffade iväg mig.
- Vem?
- Dom som sponsrar oss så va trevlig.
Den långa mannen och den unga blonda flickan hälsade på pappa. Den långa mannen tog i min hand. Den blonda flickan slängde sig i mina armar innan jag ens hann se vem hon var.
- Liam! Skrek hon nästan.
- Ebba, hej. Sa jag när jag såg vem hon var.
- Ni ser ut att redan känna varandra ser jag. Skrattade pappa, han lät trevlig och glad.
- Du gör ett utmärkt jobb Liam. Vi beundrar dig verkligen. Sa Ebbas pappa.
- Tack så mycket. Det här är en av det roligaste grejerna som jag någonsin gjort.
- Den roligaste tror jag nog ellerhur Liam? Sa pappa och kollade på mig.
- Ja, det är klart. Svarade jag och log mot Ebbas pappa.
- Du är verkligen en natur begåvning. Sa Ebbas pappa.
- Äh, det finns fortfarande mycket han behöver lära sig. Det här är bara början av hans karriär och han är bara nybörjare. Sa pappa besviket innan jag hann öppna munnen.
- Jag tror inte att Liam kan bli bättre! Sa Ebba och tog tag i min hand.
Jag log stelt och försökte skratta men det gick inte. Pappa uppskattade verkligen inte mig. Ibland undrade jag för vem jag gör det här. Han eller mig? Mamma hade bett mig bo hos henne och det skulle jag göra så fort inspelningarna var klara.
Men nu skulle jag möta Ellen. Jag skickade ett sms.
"Älskling, är du klar än?"
Jag fick ett sms tillbaka knappt 30 sekunder efter jag skickat mitt.
"Snart, möt mig vid min skolgård om 15. Saknar dig."
Jag log och åkte dit. Richard skjutsade mig. En av mina motspelare i filmen. Han skulle ändå åt det hållet.
När jag kom dit fanns ingen Ellen. Det var tomt. Men det är klart att en skolgård är tom på en söndag.
- Liam! Sa en röst bakom mig och när jag vände mig om hann jag inte se mycket. Mitt ansikte var i det mörkbruna härliga håret och jag andades in det. Jag kysste hennes läppar mjukt. Hon log och bet sig lite i läppen medan hon tittade på mina läppar.
- Ellen. Vi måste prata.
- Vad är det älskling?
Jag log.
- Det är inget dåligt eller jo men inget jätte farligt.
- Okej. Sa hon och försökte le lite.
Vi satte oss på varsin gunga och tittade på varandra. Hon log. Jag visste inte riktigt hur jag skulle säga det här. Jag gjorde det bara för pappas skull. Men jag var tvungen att berätta. Jag visste bara inte hur jag skulle börja.
- Har du berättat för någon om oss?
- Nej, faktiskt inte. Sa hon och flinade lite.
- Okej. Men du vi kanske skulle. Eller. Bli inte ledsen men. Eller asso. Vi borde kanske. Jag menar min pappa och filmen och allt. Tills allt är klart bara. Självklart efter för det vill jag verkligen men. Vi borde kanske.
- Liam! Sa hon och kollade in i mina ögon och log lite. Vi kan vänta med att berätta om oss tills filmen är klar och så.
Jag kollade in i hennes ögon och reste mig upp. Jag ställde mig framför henne, tog tag i hennes händer och reste henne upp. Jag la en hand på hennes midja och tryckte henne tätt intill mig. Hon la händerna runt min hals och jag la andra handen vid hennes hals. Jag kollade in i hennes ögon.
- Du är det underbaraste som har hänt mig.
Jag kysste henne. Våra läppar nuddade varandra och våra tungor möttes.
Okej, dålig uppdatering, seg början, korta kapitel. Jag ska bättra mig men vi kommer snart in i allt som händer men det måste komma i steg. Snart börjar storyn på riktigt och det blir en riktigt lång. BTW, har inte fått någon kommentar sedan kapitel 7.. kommentera gärna så jag vet att ni läser :) <3
she will be loved-Kapitel 10
- Okej Ellen. Det ser ut som att du gjort ditt val. Liam kommer aldrig stå ut med dig och honom kommer du inte ha kvar länge. Speciellt inte när det är min pappa som sponsrar deras film!
"Liams perspektiv"
Jag vaknade 2 timmar innan vi skulle åka. Allt hade gått så snabbt. Jag ville prata med Ellen innan vi åkte. Jag gick till hennes rum och knackade löst men tillräckligt hårt för att hon skulle höra. Snälla låt inte hennes rumskompis vakna tänkte jag. Tillslut öppnade någon dörren. Jag var beredd på att springa iväg. Jag kollade bort lite ifall att det skulle vara något jag egentligen inte ville se där.
- Liam, vad gör du här?
- Ellen, jag ville prata lite med dig innan vi åker.
- Hur mycket är klockan?
- 8.
- Okej jag ska bara klä på mig. Kom in.
- Vart är din rumskompis.
- Hon har sovit borta typ varenda natt.
- Vart?
- Vet inte men det har varit skönt att vara själv faktiskt.
Jag satte mig på hennes säng och hon tog av sig sina sov shorts. Jag försökte inte kolla. Men det var svårt att inte titta på hennes vackra kropp. Hennes ben var inte helt pinnsmala och det gillade jag. Hon såg väldigt trött ut.
- Ellen, vi kan ju snacka här. Du behöver inte byta om.
- Det kunde du väl sagt lite tidigare. Sa hon och gäspade.
Hon satte sig bredvid mig i mjukis byxor och tröjan hon sov i. Hennes hår var rufsigt och jag gillade det.
- Jag vill att vi ska fortsätta träffas.
- Det vill jag också. Sa hon mycket piggare och log.
- Och Ellen?
- Vänta Liam. Innan du säger något så vill jag bara fråga. Ehm, sponsrar Ebbas familj din film?
- Jag vet inte? Vadåra?
- Inget. Vad var det du ville säga?
- Inget, vi tar det någon annan gång.
Okej, självklart var det något. Och jag ville säga det men jag vågade inte.
"Ellens perspektiv"
Aldrig! Aldrig att jag skulle låta Ebba förstöra. Det var ju inte ens säkert att det var sant men om det var det så var det mig Liam ville ha. Eller den han sa att han ville ha. Men vad vet jag? Tänk om... Nej! Nej Ellen, tänk inte så. Det är inte sant. Liam skulle inte ljuga.
Tiden gick så fort och till slut var jag på flyget mot Hollywood. Mamma hämtade mig på flygplatsen. Gud vad jag saknat henne. Hon hade lagat god mat och vi såg på en film efter.
- Hur har du haft det då?
- Jätte bra!
- Det hände inget speciellt?
- Nee, inget jätte speciellt.
- Hur gick det med Ebba?
- Ja, du vet hur Ebba är.
När jag låg i sängen plingade det till i mobilen.
"Spelar in film imorgon. Ses efter? Saknar dig."
Gissa vem det var? ;) Lite tråkigt inlägg men vi håller på att komma in i storyn! KOMMENTERA! <3
She will be loved-Kapitel 9
Mitt hjärta slog så snabbt att jag tänkte att jag kanske behövde hjälp. Det gick rysningar i hela kroppen. Bra rysningar. Jag var verkligen lycklig.
Dagarna gick här. Liam och jag hade inte gjort något annat. Vi hade bara lett mot varandra varje gång vi setts. Men vi hade inte sagt något. Men jag antar att han kände som jag. Varför ska jag säga något om han inte gör det? Jag satt på mitt rum en regnig dag. Min rumskompis var hos hennes nya kompis som inte heller sa mycket. Jag satt vid skrivbordet och kollade ut genom fönstret.
"brr"
Jag kollade på mobilen.
"Möt mig vid sjön om 5 minuter"
5 minuter! Jag tog på mig lite smink för att se lite fräsch ut. Jag bytte till ett par ljusblåa jeans och behöll den stora tjocktröjan som egentligen var pappas. Jag behöll tofsen i mitt hår. När jag kom dit var ingen där. Jag kollade runt lite. Jag gick längre ner till sjön.
- Hej lovely!
Jag hade ett par händer runt midjan. Han höll om mig bakifrån.
- Liam!
Jag vred mitt huvud och vi kysstes.
- Gud vad jag har saknat det där! Sa han.
- Jag med. Sa jag och gjorde det en gång till.
- Kom! Sa han och tog mig i handen.
Han tog mig till en liten inhägnad plats där det låg en filt. Vi la oss på filten. Det började mörkna så det blev mysigare och mysigare med den lilla bärbara lampan som stod bredvid. Han tog upp mobilen och satte på lite musik. Det var lågt ljud så det var som bakrunds musik. Han la armen om mig och jag la min hand på hans bröst.
- Jag tycker verkligen om dig. Sa han.
Jag besvarade honom med en kyss som sa mer en tusen ord. Vi låg där och bara höll om varandra. Vi sa inte ett ord. Men vi tänkte båda samma tanke.
- Vi åker hem imorgon. Sa jag.
- Tänk inte på det. Sa han men hans leende försvann.
- Men vi kommer väl fortsätta ses?
- Ellen. Jag kommer aldrig lämna dig. Du har fått mig att känna på ett sätt jag aldrig känt förut.
Jag kramade honom ännu hårdare.
- Jag bor i Beverly Hills och du i Hollywood. Vi är bara 8 kilometer ifrån varandra. Det är en kvart. Sa han.
- Det är inte långt.
- Och jag lovar dig Ellen. Varje dag när jag är klar med inspelningen så ska jag inte tveka att åka till dig.
När jag kom in till mitt rum började jag packa. Jag log hela tiden och mina tankar var verkligen överallt. Jag kunde inte tänka klart men jag älskade känslan. Jag var kär.
Det vibrerade till i mobilen och på displayen stod det Liam.
"Jag saknar dig redan."
Han var så härlig. Jag skulle precis svara men det knackade på dörren. Kom in skrek jag men när jag såg vem som kom ångrade jag mig.
- Hej Ellen.
- Vad gör du här?
- Tänkte att vi kunde prata lite?
- Ebba. När har vi velat prata med varandra?
- Jag vill be om ursäkt.
Jag fick verkligen en chock när jag hörde orden.
- Jaha?
- Ja, jag har inte varit särskilt snäll mot dig på sistone och nu hoppas jag att allt kan bli som förut.
- Ja. Men Ebba det är lugnt.
- Bra. Sa hon och tog tag i min hand.
Men herregud vad höll jag på med? Jag drog mig ur hennes grepp och insåg att hon fejkade.
- Nej vet du vad Ebba? Det är inte okej. Du har behandlat mig som skit. Vi brukade vara bästa vänner. Vi gjorde allt för varandra men du valde bort mig mot att hänga med dom populära tjejerna. Det är inget man gör. Du är inte min vän och du vill inte be om ursäkt. DU är bara falsk!
- Okej Ellen. Det ser ut som att du gjort ditt val. Liam kommer aldrig stå ut med dig och honom kommer du inte ha kvar länge. Speciellt inte när det är min pappa som sponsrar deras film!
SHIT! Kommentera! Nästa kapitel kommer i eftermiddag! <3
She will be loved-Kapitel 8
- Ellen, vad har hänt?
- Jag, jag.. Snyftade hon. Jag klarar mig inte utan honom.
Honom? Hade hon redan en kille hon saknade?
Även fast jag var rädd för det jag tänkte på höll jag om henne. Jag visste det. Hon älskade någon annan. Det knep lite i hjärtat när jag tänkte på det. Men det gjorde ännu ondare att se henne gråta.
- Berätta för mig?
- Jag vill inte leva utan honom.
Jag hörde knappt vad hon sa när hon grät.
- Utan vem Ellen? Sa jag och kramade henne ännu hårdare.
- Utan pappa.
Jag behövde inte fråga mer än så. Hon somnade efter ett tag och i flera timmar låg jag och höll om henne. Min mobil vibrerade flera gånger på skrivbordet men jag ville inte gå upp och hämta den. Jag ville bara ligga och hålla om henne. Jag andades in hennes hår ett flertal gånger och det luktade gott. Det pirrade i magen varje gång hon rörde på sig. Jag lyssnade på hennes andetag. Hennes djupa suckar som kom ibland gjorde att det rös i hela kroppen. Bara ett ljud från henne, ett ljud som bekräftade att hon låg nära mig gjorde mig skakig.
När hon vaknade började hon berätta vad som hänt.
- Det var en varm dag i maj. Mamma, pappa och jag åkte till vårt sommarhus över en helg. Vi skulle grilla men hade glömt att köpa bearnaisesås. Så vi tog bilen ner till affären. Vi var så lyckliga. Vi sjöng. Det sista jag hörde var att sången gick över till bromsljud och ett skrik. Jag vaknade upp morgonen efter på sjukhuset och mamma satt bredvid mig men inte pappa.
Hon grät nu. Jag vände henne mot mig. Jag torkade hennes tårar. Det gjorde ont att se henne så ledsen. Jag kollade in i hennes vackra ögon och hon kollade in i mina. Nästa sekund var våra läppar emot varandra. Våra tungor möttes. Vi låg där och kysstes. Jag la handen på hennes midja och hon la sin på mitt bröst. Hela jag rös. Jag kunde känna hennes hjärta slå. Det gick i 180° men mitt gick antagligen snabbare.
Hon drog bort huvudet och kollade in i mina ögon. Mobilen som låg på skrivbordet vibrerade till men jag släppte inte hennes blick.
- Jag kanske borde svara det där.
- Det kanske du borde. Sa hon och log.
Jag reste mig upp och gick ut ur rummet.
"Ellens perspektiv"
Kysstes vi? Hade jag drömt? Nej, det var verkligt. Jag kunde inte sluta tänka på det. Han var så perfekt. På det sättet han höll om mig, kysste mig. Allt. Jag låg ner och hela jag skakade. Jag reste mig upp för att gå ut men jag kunde knappt stå. Jag tog upp mobilen istället och tänka smsa Hanna men det verkade inte som en smart ide. Jag kunde dessutom inte skriva. Min hjärna var tydligen upptagen. Mitt hjärta slog så snabbt att jag tänkte att jag kanske behövde hjälp. Det gick rysningar i hela kroppen. Bra rysningar. Jag var verkligen lycklig.
Ojojoj! Ni händer det grejer! Men vad kommer hända nu? KOMMENTERA! <3
She will be loved-Kapitel 7
En ledare kom in för att hämta alla till det gula huset där vi skulle äta frukost. Jag väckte Ellen. Hon satte sig upp och tittade på alla som tittade på henne.
"Ellens perspektiv"
Gud vad jag skämdes. Hade jag legat här medan alla kollade. Och i Liams knä låg jag också. Jag kollade på Liam som skrattade lite med mig. Vem brydde sig egentligen? Men pinsamt var det.
- Jaha. Så nu vaknar du?
Ebba satt mitt emot mig. Hennes blick var iskall och man såg hur sur hon var. Det gjorde mig rätt så glad. Jag log lite mot henne och svarade inte.
Vi gick mot huset och satte oss för frukost. Jag satte mig bredvid Lauren och dom. Allt dom pratade om var Liam. Varför? Såg det ut att vara något mer? Hoppas inte det. Tänk om han märkte att jag gillade honom?
Efter frukosten var det dags för aktiviteter. Det var mulet och regnigt ute så vi skulle paddla i poolen som låg drygt en mil härifrån. Skådespelar gruppen skulle över gång. Det skulle dom göra i hallen bredvid bassängen. Vi åkte dit i 4 stora bilar. Var vi så få?
När vi kom dit gick vi in och bytte om. Jag hade ett par korta bad shorts på mig och en magtröja över min bikini. Jag brukade alltid åka båt i det under sommaren. Det var bara att slänga sig i vattnet med allt på utan att behöva ta av något eller bara gå runt i bikini vilket jag tyckte var rätt obehagligt ibland. Jag tyckte om att segla. Min barndomsvän Hannes seglade. Han brukade ta med mig ut på vattnet på en vattenskoter. Jag älskade vattnet. Att bara sitta och doppa fötterna i vattnet. Sommaren var den bästa tiden på sommaren. Jag och pappa brukade segla och åka båt. Mamma blev lätt åk sjuk så det var pappas och min grej. Gud vad jag saknade honom.
Jag åkte bara runt. Vi fick göra lite hur vi ville när vi hört instruktionerna. Jag tänkte på sommaren och såg tillbaka på somrarna innan. Den sommaren som precis varit hade varit den värsta någonsin. Mamma och jag hade bara varit hemma. Hon tillbringade dagarna på salongen och jag på en gunga. Somrarna innan hade varit som härligaste. Bara jag, mamma och pappa. I skärgården i vårt sommarhus. I vattnet. I solen. Jag var verkligen lycklig. Jag tappade fokus när jag hörde Lina (ledaren) ropa mitt namn och att vi skulle upp. Jag vände mig hastigt om i kanoten och den välte. Jag tog snabbt ut benen ur kanoten och simmade ner till botten för att komma ut helt. Jag blundade och blåste ut luften ur mina lungor för att känna fridfullheten under vattnet. Jag tänkte tillbaka en bit. Mamma, pappa och jag grillade. Vi hade glömt att handla bearnaisesås. Vi åkte i väg för att handla det. Jag kunde höra kraschen och mammas skrik i huvudet. Det spelades upp om och om igen. En fridfull tanke gick över till den värsta mardrömmen. Jag öppnade ögonen och insåg vad jag höll på med. Jag simmade mot ytan och andades ett stort andetag. Jag gick upp och förklarade att jag var okej för både sport och skådespelargruppen som stod där.
"Liams perspektiv"
Hon gick upp för stegen och sa att hon var okej. Hon vände sig om för hastigt bara hade hon sagt. Jag granskade hennes kropp. Hennes nu genom våta kropp. Hennes långa hår var vått och droppade ner på hennes rygg. Hennes mage var helt perfekt. Hon var inte lika smal som Ebba till exempel. Hon var helt normal byggd. Hon var vacker. Otroligt vacker.
När vi kom till stugorna var klockan redan 5. På maten satt jag bara och kollade på henne. Jag lyssnade inte ett ord på vad Ebba och William sa. Ellen satt och petade i maten men hon åt inget. Hon såg förstörd ut. Var det något som hade hänt? Efter middagen gick hon bara direkt till sitt rum.
Jag gick till samlingsrummet. Hennes rumskompis var där. Jag tyckte själv att jag skulle gå och prata med henne. Men kanske att hon ville vara ensam. Eller så behövde hon någon att prata med? Gick jag på för mycket nu? Ebba ropade på mig och för att undkomma henne så sprang jag upp till Ellens rum. Jag inbillade mig att jag gick upp hit för att komma undan Ebba men det fanns ingen annan anledning än att jag ville vara med Ellen. Jag knackade på dörren men ingen öppnade. Jag knackade igen. Ingen öppnade. Jag tog i handtaget och kollade in. Hon låg där i sängen med ett mjukis kläder. "Där är du!" sa jag och log. Hon svarade inte. Jag gick fram till henne och la handen på hennes arm. Hon skakade.
- Ellen! Hur mår du?
- Bra. Sa hon.
Hon var hes. Höll hon på att bli sjuk. Jag kände på hennes händer. Dom var iskalla. Jag hjälpte henne upp och lyfte på täcket hon innan legat på. Hon la sig i sängen och jag bäddade in henne under täcket och satte mig bredvid henne. Jag kollade på hennes ansikte. Hon såg inte ut att må bra. Hon började fälla tårar. Som instinkt la jag mig bakom henne och höll om henne.
- Ellen, vad har hänt?
- Jag, jag.. Snyftade hon. Jag klarar mig inte utan honom.
Honom? Hade hon redan en kille hon saknade?
Vad gråter Ellen för? Tror Liam fel? Nästa kapitel kommer ikväll! KOMMENTERA!!!! <3
she will be loved-Kapitel 6
Han höll upp mitt turarmband. Jag la handen på mig min handled och nickade medan jag log. Jag märkte själv att jag rodnade när han erbjöd sig att sätta på det. Han knäppte fast det och log mot mig.
Jag låg och tänkte hela kvällen i sängen. På Liam. Jag ville bara skrika men jag var inte ensam. Jag hade fått en rumskompis ändå. Hon sa nästan ingenting. Jag hade fjärilar i magen nu och jag kunde höra mitt hjärta dunka. Han stod upp mot Ebba för min skull. Han var verkligen äkta. Jag tror jag höll på att falla för honom. Nej, tänkte jag. Jag ska ju försöka bli lycklig. Inte olyckligt kär. Men jag kunde inte se det som olyckligt kär. Det här var en känsla jag aldrig haft förut. Jag var så glad. Jag skulle prata med honom imorgon. Men det är ju då jag blir olyckligt kär. När han berättar att han inte känner likadant. Nej, det här fick vara hemligt.
"Liams perspektiv"
Jag låg och lyssnade på Williams djupa andetag och lätte snarkningar. Fan, jag kunde verkligen inte somna. Jag hade en härlig känsla i kroppen men den fick mig att få ont överallt och mitt hjärta gick i 180°. Allt som poppade upp i hjärnan vad hennes ansikte. När jag såg henne framför mig kändes det som om hjärtat gick ännu fortare och det knep till i magen. Hennes små lätte lockar på det mörk bruna håret och hennes klarblå ögon. Hennes kropp. Jag kunde inte sluta tänka på den. Jag tänkte prata med henne. Eller vågade jag det? Ryck upp dig. Tänkte jag. Jag har alltid varit självsäker när det kommer till sånt här. Eller nej, inte alltid. Jag har aldrig känt så här förut. Det var en ganska jobbig känsla men ändå skön. Det jobbigaste var att inte veta hur hon kände. Tänk om hon inte kände samma sak. Hela jag svettades. Det var som en bastu här inne. Jag gick upp ur sängen och öppnade fönstret. Jag stack ut huvudet och andades in den friska luften.
"Morgon"
Jag vaknade tidigt. Redan vid halv 8. Ledarna skulle väcka oss vid 10 sa dom. Jag hade ont i hela nacken. Jag hade inte sovit en blund i natt. Jag tog på mig ett par mjukis byxor och sket i tröjan. Jag gick ner och satte mig i samlingsrummet. Jag la mig ner i soffan och blundade. Jag sjönk ner i mig själv och eftersom jag inte kom ihåg något mer på en halv timme måste jag ha somnat.
- Liam? Vaknade jag av.
Jag öppnade ögonen och log av vad jag såg. Ellen.
- God morgon. Sa jag och sträckte mig.
- God morgon. Skrattade hon. Vad gör du uppe klockan 8?
- Kunde inte sova, du då? Sa jag och log mitt sneda leende.
- Inte jag heller.
Jag satte mig upp lite i soffan och hon satte sig bredvid mig. Hon satt och tittade rakt fram. Jag kollade på henne. Hennes hår rufsigt och hennes förstora pyjamasbyxor såg helt enkelt bara förstora ut. Hon hade ett linne på sig och en kofta över det. Hon såg trött ut. Till slut la hon sig ner lite mer.
- Trött? Frågade jag.
- Gissa? Skrattade hon.
- Försök att sova lite. Sa jag och märkte hur fel det lät men hon log och släckte ögonen.
Hon sjönk mer och mer och nu låg hon med huvudet i mitt knä. Det kändes bra. Jag la ena handen på hennes huvud och den andra lekte med hennes hår. Hon rörde på sig lite ibland och ofta tog hon djupa andetag nästan som om hon suckade i sömnen. Efter 40 minuter skulle jag säga? Kom William ner. Han kom bakifrån så han såg bara mitt huvud som vände sig om.
- Liam, va fan är du uppe så tidigt?
- Sänk volymen lite. Sa jag och tittade ner på Ellen när han stod framför mig.
- Jävlar Liam, har du gått och skaffat något eller?
- Nej, hon var trött.
- Säger du det så. Sa han och flinade.
Jag tittade på henne hela tiden. Det började komma ner mer och mer folk. Men jag brydde mig inte. Allt jag brydde mig om just nu vad hon. Hennes ögonlock rörde lite på sig ibland. Det var tecken på att hon skulle vakna snart så jag lät bli att väcka henne. Ebba kom ner och satte sig bredvid William. Hon sa ingenting. Hon bara tittade på Ellen som om hon vore någon äcklig ohyra. Alla kollade på oss. Jag kollade bara på henne.
En ledare kom in för att hämta alla till det gula huset där vi skulle äta frukost. Jag väckte Ellen. Hon satte sig upp och tittade på alla som tittade på henne.
Vad som händer i kapitel 7 får ni veta imorn :) KOMMENTERA! <3
She will be loved-Kapitel 5
Jag tog bort handen från pannan och kollade på ansiktet och drunknade direkt. Jag sjönk verkligen ner i dom bruna glänsande varma ögonen som tittade in i mina blå.
Jag tittade in i dom glänsande bruna ögonen och smällte. Det bruna perfekta håret blåste lite lätt och jag kunde inte sluta titta. Men efter ett tag vaknade jag till och stängde munnen som var helt öppen.
- Är du säker? Sa han.
- Jodå, jag mår bra. Sa jag och nu log jag.
Han hjälpte mig upp och vi hade verkligen ögonkontakt. Det var som om han kände precis som jag.
- Jag är Liam. Sa han och log ett helt perfekt leende med dom vita tänderna.
- Ellen. Sa jag och log lika stort tillbaka.
Vi stod och bara titta på varandra med ett leende på läpparna. Aldrig hade jag fått sådan ögontakt med någon annan. Hans breda käk, hans läppar, hans hår, hans ögon, hans kropp, allt var perfekt.
"Liams perspektiv"
Hade jag någonsin sett ett par vackrare ögon. Dom blåa glittrande ögonen som tittade in i mina. Hennes långa bruna hår fladdrade lite lätt i vinden och hon log. Hon rodnade och tittade ner i marken. Vi skrattade lite.
- Jag ska nog gå nu. Sa hon och log.
Jag böjde mig ner för att ta upp min bandy klubba när jag märkte armbandet med det lila pärlorna. Det måste vara hennes. Jag kollade upp för att ropa på henne men jag tvekade. Jag la ner det i fickan och gick in.
- Liam! Hur är det? Sa William medan han kom emot mig.
- William, det var inte igår! Kul att du kom.
Jag hade känt William sen förskolan men nu hade vi inte setts på ett tag. Han var här i sport inriktningen och vi bestämde oss för att vara rumskompisar eftersom jag inte kände någon annan här.
- Visst ja, Ebba! Ropade han när vi satt och snackade vis samlingsrummet i det röda huset.
- Hur många känner du här egentligen?
- Du ska få möta en skön tjej här. Våra föräldrar är nära.
En blond lång tjej kom emot oss. Hon ställde sig bredvid soffan och log mot William innan hennes ögon fastnade på mig.
- Hej, det måste vara du som är Liam?
- Det stämmer och du är Ebba.
- William har pratat mycket om dig och jag blev jätte glad när jag fick reda på att vi skulle gå samma inriktning. Vi kommer ha hur kul som helst.
Hon log och fortsatte prata. Men nu hade jag stängt ut hennes röst ur mitt huvud. Allt jag tänkte på var Ellen. Vi fick en sådan ögonkontakt. Jag tror att jag föll för henne genom bara en blick. När jag äntligen om ut ur mina tankar var sa Ebba hejdå. Hon blinkade med ögat mot mig och jag log.
- Så vad tycker du?
- Om Ebba?
- Ja, vem annars?
- Hon är helt okej.
- Helt okej!? Hon är ju skit het.
- Så varför satsar inte du på henne? Sa jag med ett flin.
- Vi har försökt men jag har kommit över det.
- Vad hände då? Sa jag och det lät inte som jag brydde mig, mina tankar var någon annanstans.
- Hon tyckte inte att jag passade henne.
"Ellens perspektiv"
Jag packade upp mina grejer. Ingen hade kommit än så länge. Kanske fick jag rummet för mig själv? Hoppas! Jag tog av mig tröjan för att sätta på mig något lite snyggare. Jag drog händerna över armarna för att värma dom. Jag tänkte på Liam men tankarna gick över till Ebba när jag kom på att sport och skådespeleri delade hus. Det var inte precis vad jag hade tänkt mig men sen tänkte jag på vad mamma sagt. Skit i henne. Jag var tvungen att spela upp hennes ord ett par gånger innan jag gick ner. Jag hade min gråa New Jersey tröja och ett par ljusblåa jeans med hål i knät. Jag kom ner till samlingsrummet där alla nu satt och lyssnade på en av lärarna. Hon sa att alla skulle vara i säng vid senast 12 och att middag var varje dag vid halv 7. Vad vi gjorde efter middagen var upp till oss.
- Ja, det var väl allt ni behöver veta, nu ska jag låta er lära känna varandra lite. Avslutade hon med innan hon gick.
Jag gick runt och såg tjejerna som jag träffade i bussen. Dom gick alla sport inriktning och vi satt och snackade.
- Har ni sett vem som är här? Viskade Lauren och satte en slinga av sitt guldfärgade hår bakom örat.
- Liam Wendrellander. Svarade Oliva.
- Jag vet! Varför är han här egentligen. Spelar inte han in en film? Frågade Lily.
- Vart är han? Frågade jag.
Alla pekade mot Liam. Liam!? Var han Liam Wendrellander?
- Är det Liam? Sa jag lite högre.
- Vadå, känner du honom? Frågade Lauren och himlade lite med ögonen.
- Nej, vi snackade lite förut bara.
- Jag hörde att hans pappa skickade hit honom. Sa Olivia och log lite snett.
- Varför skulle han göra det? Frågade jag.
- Vet du inte vem hans pappa är?
- Jo, den där producenten?
- Ja, han sparkar typ skådespelare som gör ett litet misstag. Och då menar jag på fridtiden också. Typ har dom något rykte efter sig så får dom sparken även fast det inte är hans jobb att sparka.
- Men hur kan han då sparka dom?
- Jag har hört att han hotar med att sluta själv och eftersom han är typ världs känd så får han oftast sin vilja igenom.
- Men är han typ kändis eller?
- Nej, inte än men folk tror att han kommer bli stor. Sen finns det folk som tror tvärtom. Att han inte kommer palla trycket och pressen av sin pappa.
- Vad tror ni kommer hända?
- Han är glömd när filmen har varit ute i några månader.
Jag kollade mot Liam. Det var säkert bara rykten. Varför skulle hans pappa sätta honom i en film om han inte tyckte att han dög? Jag trodde inte alls på den där skiten. Det fanns inga bevis plus att inte ens hälften av alla rykten om folk var sanna.
- Ellen, Ellen, Ellen.
Jag kände helt klart igen den där rösten. Jag vände mig om och vem stod där? Jo, Ebba.
- Ebba, hej.
- Jag visste inte att du skulle hit?
- Och jag visste inte att du skulle hit? Sa jag och log medan någon skrattade till.
- Oj, juste. Liam, det här är Ellen. Ellen det här är Liam. Sa hon och tog Liam i hande.
Okej, hur länge hade vi varit här? 2 timmar? Hur som helst, jag tänkte på att göra en lista på allt hon kommer förstöra dom här dagarna. Första saken var redan klar. Liam. Nu skulle han vara lika dryg mot mig som alla i skolan hon vänt emot mig. Det var väl bäst att inte säga något så jag sa bara hej och tittade ner lite i marken.
- Ja, Ebba. Sa han och drog sig ur hennes grepp. Vi har redan träffats. Jag och Ellen känner redan varandra. Fortsatte han och log det där breda leendet som gjorde mig knäsvag.
Jag kollade Liam och vi fick ögonkontakt. Igen. Ebba såg ut som om hon skulle spricka av ilska.
- Jaha. Sa hon. Men har du träffat min kompis William då? Han känner Liam och vi ska ha en massa kul tillsammans. Kanske att du får följa med någon gång eller något.
Jag kollade på William och log. Liam himlade med ögonen medan han skrattade lite.
- Juste jag glömde nästan. Jag hittade det här efter att du hade gått. Är det ditt?
Han höll upp mitt turarmband. Jag la handen på mig min handled och nickade medan jag log. Jag märkte själv att jag rodnade när han erbjöd sig att sätta på det. Han knäppte fast det och log mot mig.
Nu händer det grejer! Vad tror ni Ebba kommer att göra nu? Nästa avsnitt kommer ikväll! KOMMENTERA! <3
she will be loved-Kapitel 4
Jag kollade på klockan och tiden hade verkligen sprungit iväg. Jag stängde datorn och skyndade mig att klä på mig.
- Ellen! Vi åker nu!
Jag packade ner det sista i väskan och ställde mig i dörr ingången till mitt rum. Jag log och kollade igenom rummet. Jag hade med mig allt. Kanske lite för mycket till och med. Nu åker jag tänkte jag och släckte lampan. Jag sprang ner och ut till bilen. Mamma satte sig i förarsätet och jag bredvid.
- Har du med dig allt nu? Sa hon och verkade lika nervös och glad som jag.
- Japp!
Bil resan till flygplatsen var 1,5 timme lång. Jag försökte sova lite men det gick inte till en början. Jag hade för mycket energi i kroppen. Jag fick verkligen en kick av det här. Efter ett tag somnade jag äntligen. Mamma var lite orolig över att jag skulle ta natt flyget. "Du är ju bara 14!" hade hon sagt. Men inte alls mamma. Jag fyller 15 snart.
"ett par timmar senare"
Jag skulle aldrig sovit i bilen. Klockan var 3 på natten och jag hade inte sovit en blund. Men det var en del av att vara jag. Jag kan inte sova på plan. Eller det har jag åtminstone aldrig gjort. Jag längtade så till att komma fram. Även fast jag älskade att flyga så ville jag inget annat än att komma fram. Till slut somnade jag. Men vaknade redan vid 5 igen. Solen höll på att gå upp och det var vackert att kolla på hur solen långsamt kom längre och längre upp. Jag satte hörlurarna i öronen och titta ut genom fönstret. Jag gillade att göra det. Lyssna på musik och bara stirra. På någonting man aldrig tröttnar på. Falla in i en egens värld och bara tänka på det som väntade.
- Ursäkta?
Jag kollade upp på flygvärdinnan. Att dom alltid skulle se så unga och friska ut. Det störde mig. Tillbringa tiden på jorden istället för i luften när ni ser ut sådär.
- Va? Sa jag och försökte låta så trött och förvirrad som jag kunde.
- Vi måste be dig spänna fast dig för landing.
Äntligen! Nu skulle vi landa. Det var en extrem turbulans i nedfarten och jag fick lock för öronen. Jag hatade det. Men när vi äntligen landade gick jag för att hämta mina väskor som med min otur kom ut sist. Vid allt folk stod en kvinna i gröna pås byxor och en brun tröja. Nästan som en magtröja. Hon hade en bit kartong där det stod, "Phoenix inriktning läger!" med en slarvig stil. Jag gick dit och följde med ut till dom två stora bilarna. Jag lastade in mina grejer i en och hamnade i samma vagn som ett par trevliga tjejer. Ingen Ebba här inte. Kanske var hon redan där eller så åkte hon första klass... När vi kom fram gick jag ut ur bilen och kollade på dom otroligt fina stugorna.
- Okej! Skrek än av ledarna för att få vår uppmärksamhet. I det blåa huset sover konst och vandrings teamen och i den röda sover skådespelar och sport inriktningen. Det gula huset är vårt samlingshus. Ni får själva välja rumskamrater och rum. Alla rum ser likadana ut så slåss inte om dom!
Men så klart sprang alla in i huset direkt för få det bästa rummet. Som alltid finns även fast dom ser likadana ut. Jag släpade ut min väska. Jag kände hur jag snubblade på mig själv om och om igen så jag kollade ner på mina fötter och såg ett oknutet skosnöre på mina korta vita Converse. Jag släppte väskorna, böjde mig ner och knöt dom. När jag reste mig upp kände jag bara en smäll i huvudet av en bandy klubba och föll ner på rumpan. Fan sa jag och la handen på pannan.
- Shit! Är du okej.
Ett par gråblå jeans och en snygg t-shirt på en snygg kropp satt framför mig på huk.
- Jag mår bra. Sa jag riktigt surt.
Jag tog bort handen från pannan och kollade på ansiktet och drunknade direkt. Jag sjönk verkligen ner i dom bruna glänsande varma ögonen som tittade in i mina blå.
Äntligen händer det saker! Vems bandy klubba är det hon fått i huvudet? Det får ni veta imorgon. KOMMENTERA! <3
She will be loved-Kapitel 3.
" Nu har pappa anmält mig till ett inriktnings läger i Phoenix! Ska gå skådespelar linjen i en hel vecka! Kommer självklart sakna alla mina underbara vänner och min finaste pojkvän men jag kommer tillbaka bitches!! "
- Mamma.
- Ja? sa hon medan hon plockade in den sista disken i diskmaskinen.
- Jo, jag vet inte riktigt men går det fortfarande att avboka resan till Phoenix?
- Ellen. Du ska väl inte.. sa hon med en allvarlig blick innan jag avbröt henne.
- Går det eller inte?
- Ja, det går men du borde tänka igenom det här först.
- Det har jag redan gjort.
Hon satte sig vid köksbordet med mig mittemot henne.
- Ellen, berätta för mig.
- Berätta vad?
- Jag känner dig älskling. Någonting är det. Du har längtat hur länge som helst till den här resan.
Det var sant, hon kände mig bara för väl.
- Ebba ska dit. Och en av dom stora anledningarna till att jag åkte dit var att få åka bort från alla och speciellt henne.
- Ebba. Sa hon och himlade med ögonen innan hon fortsatte. Strunta i Ebba! Låt inte henne förstöra din vecka. Visa henne det och så kommer det inte hända! Tänk du kommer vara borta 10 dagar och ha det hur mysigt som helst. Ebba är bara en person av alla som kommer vara där. Du kommer säkert inte ens märka henne.
- Tack mamma! Sa jag och kramade om henne.
Mamma sa verkligen rätt saker. Hon hade helt rätt också. Jag kommer inte märka Ebba och om jag bara skiter i henne så kommer hon skita i mig också. Nej, hon skulle inte få förstöra min vecka.
Jag somnade sent den kvällen. Och det var plågande när jag skulle upp nästa morgon. Jag kollade på klockan i köket och jag hade fortfarande tid till att göra mig i ordning. Jag öppnade min laptop i köket och gick in på facebook, jag sökte på Ebba Heiler och kollade hennes nya status.
" OMG! Jag ska på samma läger som Liam Wendrellander!! Och han ska gå samma inriktning som mig också! "
Liam Wendrellander? Var det någon av Ebbas kompisar som skulle följa med? Det lät inte riktigt så?
Jag googlade namnet och fick upp en hel del träffar. Jag klickade upp posh24 där han var med och läste igenom texten.
Lian Wendrellander. Född 5 december 1995 i New York city, USA.
Liam Wendrellander är son till den framgångrika producenten Charlie Wendrellander. Han har medverkat i filmerna "The trap" och "Tell me you love me". Han har också spelat lite i serien "Friends". Liam har äntligen fått chansen att få fullgöra sin dröm och vara huvudrollen i en av pappans stora filmer. Filmen spelas in nu och Liam har redan blivit en tonårsstjärna. Är Liam en blivande oscars vinnare?
Klicka här för att få upp "Charlie Wendrellanders" sida.
Jag tryckte ner sidan. Att jag aldrig hört om honom förut? Jag tog upp mobilen och slog in numret till Hanna.
- Hallå?
- Hej Hanna. Har du hört talas om Liam Wendrellander.
- Ja, självklart. Han är typ snacket i kändisvärlden. Alla tror typ att han är en blivande oscars pris tagare. Och han är sjukt snygg. Men vadåra?
- Jo han ska på samma läger som jag.
- Du skämtar!? Jag trodde typ att han spela in värsta filmen?
- Aa, jag vet inte men jag måste gå. Puss.
Jag kollade på klockan och tiden hade verkligen sprungit iväg. Jag stängde datorn och skyndade mig att klä på mig.
Sorry för ett tråkigt inlägg men det var mest information som ni läsare behöver veta för att förstå :) Nästa inlägg kommer in ikväll. KOMMENTERA!! <3
She will be loved-Kapitel 2
Luften blåste i mitt ansikte och jag kände hur tårarna började flyga bakåt. Jag sprang det fortaste jag kunde, jag var snart 40 sen. Jag glömde helt bort att det var ikväll vi skulle ses. Jag hade 14 missade samtal från henne. Fan, det här var inte bra. När jag äntligen kom fram var jag alldeles varm trots det otroligt kyliga vädret. Jag öppnade dörren och klev in. Jag kom in i vardagsrummet. Där satt dom. Alla tre såg inte särskilt glada ut. Låg jag riktigt illa till nu?
- Hej. sa jag tyst och kollade ner i marken. Förlåt att jag är sen.
- Hej. sa jag tyst och kollade ner i marken. Förlåt att jag är sen.
- Det är lugnt. Hanna lät besviken.
Jag satte mig i soffan och vi snackade lite. Jag glömde snabbt att jag hade kommit försent från början och var riktigt glad med mina allra bästa vänner. Vi bastade hos Hanna och körde poker vilket vi alla ägde på. Det var verkligen vår grej. Sen gav ju såklart Marcus och Hanna saker till varandra. Hanna fick ett par örhängen och Marcus fick en parfym och en riktig kyss. När klockan var 10 var det dags att dra sig hemåt så Marcus och Hanna fick lite ensam tid under kvällen. Jag och Erik stod i hallen påklädda och klara för att gå ut.
- Ellen, kan jag få prata med dig ensam lite innan du drar?
Jag och Hanna gick in på toaletten och jag satte mig på toalett stolen.
Jag såg på hennes min att det var något hon egentligen inte ville säga. Om och om igen bet hon i under läppen och tog ett djupt andetag.
- Hanna!
Hon tvekade men blundade och andades några djupa andetag.
- Ellen, du vet att jag älskar dig. Och det gör Erik och Marcus också. Och allt vi vill är att du ska vara glad. Det är klart det kommer ta tid men det har gått ett halv år nu. Du måste släppa det som hänt. Du har bara blivit sämre sen det hände. Vi saknar den glada skrattande Ellen. Vi kommer alltid finnas för dig men vi har gjort det vi kan. Nu är det bara för oss att finnas där. Den ända som kan göra dig glad är du.
Nu rann det tårar på båda mina kinder. Jag visste inte vad jag skulle säga. Hon brydde sig verkligen och hon hade rätt. Det var bara jag som kunde hjälpa mig nu.
- Jag vill... sa jag och tvekade innan jag fortsatte. Jag vill verkligen bli glad igen men det är inte enkelt men jag försöker. Verkligen.
- Det är allt jag begär Ellen. Men du måste försöka hårdare.
Jag kände inte för att försöka hårdare. Jag tyckte synd om mig själv och dränkte mig själv i sådana tankar.
- Jag älskar dig Hanna!
Jag gick direkt upp till mitt rum. Jag la mig på magen i sängen och öppnade datorn. Jag loggade in på facebook. Inga nya händelser. Var det något som hände i mitt liv just nu. Men snart skulle jag bort från den här skiten. Till ett inriktnings läger flera il härifrån där ingen kände mig. Fan vad skönt tänkte jag och log lite för mig själv. Jag hade valt sport inriktningen. Om det nu var så det hette? Man fick spela olika sporter. Segla i pooler och gå på långa äventyr i skogen. Varje kväll skulle man ha myskväll i olika stugor och några kvällar var det disco i huvud huset. Jag längtade så mycket.
"brr"
Mobilens vibrationer skrämde mig och jag tvekade faktiskt på att svara när jag såg att det var Hanna. Hade hon något mer att berätta som jag egentligen inte ville höra.
- Hallå? svarade jag.
- Ellen! Du kommer inte blir glad nu. Gå in på Ebbas profil och kolla henne status.
Vad var det nu? Jag sökte på Ebba Heiler och fick nästan en hjärtattack när jag såg statusen.
" Nu har pappa anmält mig till ett inriktnings läger i Phoenix! Ska gå skådespelar linjen i en hel vecka! Kommer självklart sakna alla mina underbara vänner och min finaste pojkvän men jag kommer tillbaka bitches!! "
Okej, nu var mitt liv förstört!
Inte jättekul inlägg menmen.. Kommer Ellen gå på lägret ändå? Och vad som har hänt henne får ni veta snart. <3
