She will be loved-Kapitel 52
- Du måste prata med honom.
- Det går inte.
- Jo. Du måste göra det. Att ni har det svårt nu är ingen anledning till att ni ska göra slut.
"Ellens perspektiv"
.
Allas förslag om hur jag skulle göra med Liam hade åkt in genom det ena örat och ut genom det andra, men Hannas ord dom fick mig att inse att jag inte skulle hitta någon annan än Liam. Som jag kände för honom skulle jag aldrig få känna för någon annan. Det var inget jag kunde kasta bort.
.
Efter att Hanna puttat mig ända till Liams hus gick vi åt skilda håll. Det fanns en stor vilja i mig som ville springa därifrån och den drog mig bakåt men pappa hade sagt en gång att när strömmen är som hårdast så är det den verkliga viljan vi ska följa. Jag lyssnade på orden och hittade viljan som styrde mig in i huset.
- Hej gumman. Vad gör du här?
- Hej Olivia. Jag tänkte prata lite med Liam nu. Är han hemma?
- Han är uppe på sitt rum. Det kommer gå jättebra, jag lovar. Han känner precis samma sak som du.
Hon kramade om mig och jag log mot henne innan jag gick med ynkliga steg uppför trappan.
Jag höll i handtaget ett tag innan jag vågade trycka ner det. Varför hade jag inte tänkt på vad jag skulle säga. Mamma sa alltid att dom bästa orden kommer spontant. Dom orden hjälpte alltid men inte nu. Jag var redo att springa ner för trappan igen men nu var det jag som intalade mig själv.
Vill jag förlora honom?
Han är min pojkvän och jag måste våga prata med honom.
Han känner likadant.
Jag kommer inte kunna vara lyckligare med någon annan.
Jag tryckte ner handtaget och där låg han, bar överkropp och tittade mot tv:n.
- Hej, är du redan tillbaka?
- Vi måste prata.
Hans blick sjönk mot golvet.
- Jag vet. Kom och sätt dig.
Jag satte mig bredvid honom och tittade in i hans sorgsna ögon.
- Jag förstår att du vill göra slut men du ska veta att det var aldrig det här jag ville.
Det rann tårar nerför hans kind och det tog ett tag innan jag fattade vad han sagt. GÖRA SLUT!?
- Vad pratar du om? Jag vill få det att bli bra mellan oss. Jag vill inte vara med någon annan.
- Jag kan säga upp alla mina kontrakt, jag vill bara att det blir bra igen.
- Det kommer det bli men inte genom att du ska säga upp din kontrakt utan genom tid och har vi varandra så kommer det inte bli svårt. Jag älskar dig.
- Jag älskar dig också Ellen.
Han kysste mig och med långsamma steg framåt hamnade båda våra huvuden på kudden.
Att känna hans hud mot min kropp var en ren bekräftelse om att jag aldrig skulle bli olycklig igen, inte om jag stannade hos honom.
.
.
Jag sprang hem till mamma för att hämta kläderna jag skulle behöva ha hos Liam nu när vi var oskiljaktiga.
Jag tänkte bara på hur mycket jag ville krama honom, och kyssa honom, det var en del vi behövde ta igen efter att ha varit ifrån varandra.
Jag öppnade dörren och hann inte ens titta vart mamma var, jag skrek hej och slängde ner mina kläder i en väska. Jag sprang ner med alla mina ytterkläder som jag fortfarande hade på mig. I dörren påväg ut ropade mamma på mig och jag sprang in i köket för att dricka när jag ändå var där, när det var klart ställde jag mig vid mamma som satt vid matbordet med blicken nerborrad i trät.
- Vad har hänt?
- Sätt dig gumman.
Jag satte mig och hon tittade upp med samma blick som hon hade när hon berättade om pappa, fanns det något som kunde vara lika farligt. Något som hon visste skulle förstöra mig, igen.
- Vi ska flytta.
.
SNÄLLA Kommentera!!!! :) <3
pluuugg
Nu har det blivit lite för många sånna här inlägg men ja, plugg, det är jätte mycket med det nu...
Och jag måste tänka lite på vad som ska hända i storyn nu :) Men jag har en bra ide på gång så imorn kommer inlägget med mina spännande idéer :D haha
KRAM och glad påsk i efterskott :)
She will be loved-Kapitel 51
- Men jag vet inte hur jag ska utrycka mig själv. Han visar hur mycket han älskar mig och jag vill att han ska känna precis det jag känner.
- Då berättar du för honom.
- Berättar vad?
- Allt du nyss sagt till mig.
Jag hade alltid oroat mig på något håll, det gör alla i ett förhållande men det hade varit i onödan. Jag visste inte om jag oroade mig i onödan nu. Jag var verkligen orolig för oss, Liam och mig. Jag tror inte att något skulle kunna bryta oss men det var just det, jag var inte säker längre.
Han behövde få veta hur jag kände för allt det här.
.
"Liams perspektiv"
Att vara känd och spela in film var min dröm men den drömmen var inte värt någonting om inte Ellen fanns. Allt det här hade dragit sönder vårt förhållande mer och mer, det var uppenbart. Jag skulle slänga bort allt det här för att få vara med Ellen resten av mitt liv. Det var allt jag ville, att få tillbringa mitt liv med Ellen.
- Liam?
Ellen kom in genom dörren till mitt rum. Jag ville inte gå upp ur sängen. Den svala luften som kom in genom fönstret över mig fick mig att slänga av mig täcket för att känna den mot min varma bara överkropp.
- Jag ska gå ut nu men det finns frukost där nere och Olivia skulle komma hem senare.
- Vart ska du?
- Jag ska fika med Hanna.
- Okej men vi ses sen älskling.
Hon drog fingrarna genom mitt hår och log.
.
"Hannas perspektiv"
Ellen kom springandes från andra sidan vägen. Hon trampade uppför trapporna till terassen på fiket med elefantsteg. Hon var andfådd när hon satte sig. Hon log mot mig men hennes ögon hörde inte ihop med leendet.
- Hur mår du egentligen?
- Bra.
- Ellen. Jag vet att allt som skrivs om dig och Liam stör dig men har det hänt något annat?
Nu var det som om hennes leende inte existerade, hennes ögon glänste och nu såg jag hur utmattad hon såg ut.
Hon hade mörka ringar runt ögonen och ens sminket hon hade på sig täckte allt.
- Jag tror att det är slut nu.
Hon viskade. Även fast vi var ensamma här så var hon livrädd för att vem som helst skulle höra oss. Även när den gamla damen kom för att serverade oss tystnade hon.
- Vad menar du?
- Jag vet att vi inte kommer klara det här. Vi pratar knappt med varandra även fast vi båda vet att det är slut.
- Du måste prata med honom.
- Det går inte.
- Jo. Du måste göra det. Att ni har det svårt nu är ingen anledning till att ni ska göra slut.
.
Lite kort inlägg men jaja, bara en person som kommenterat kapitel 49... ni som läser kommentera där vad ni tycker om storyn :) <3 KOMMENTERA
Lite dåliga nyheter...
Som sagt har jag lite dåliga nyheter, jag åker bort ikväll och kanske inte kommer kunna ha internet...
Om jag har det så kommer nästa inlägg in någon gång under dagen imorgon och om jag inte har det så kommer det inget nytt inlägg förrän på tisdag :/ <3
Aja, hoppas jag kan fixa internet!
-
Fortsätt att kommentera kapitel 49 ni som läser och säg vad ni tycker om hela storyn :D <3 Kram och Glad Påsk!
-
Och juste vill tacka Lydia, än en gång, för hennes jätte gulliga kommentarer och att hon alltid kommer läsa min blogg! Nu när den här storyn inte har jätte långt kvar på sig har jag redan en ide på en ny :) en kanske till och med bättre story :D Så det är inte slutet på -onlystorysbyme- !
She will be loved-Kapitel 50
Jag log åt kyssen. Den var ingenting emot Liams och mina. Johanna var trevlig och jättesöt men jag var inte ett dugg orolig eller avundsjuk för jag visste att Liam tänkte likadant som jag, att det var bättre när jag stod där.
*3 månader senare*
Efter att filmen kom ut i vintras hade Liam och jag fått kämpa hårdare med att inte låta folk komma åt våran relation. Det var fortfarande svårt att gå ut på allmänna platser utan att bli omringad av folk som visste vem man var. Efter all skit som skrevs om att vi skulle tröttna på varandra och att vi inte var gjorda för varandra så blev vi bara starkare. Det spelade ingen roll egentligen hur mycket dom höll på, det skulle inte sära på oss. Vi hade ju dom som stöttade oss. Liam hade självklart tänkt tanken av att lägga ner allt det här, eller åtminstone ta en paus men jag tyckte det var onödigt. Det skulle inte vara så här för alltid, det skulle lägga sig efter ett tag.
.
"Liams perspektiv"
Jag lyssnade inte på vad pappa och dom andra sa. Det här mötet var det mest tråkigaste jag varit på. Vi pratade om min säkerhet och hur vi skulle göra med allt som hände kring mig just nu. Jag skrattade till åt tanken på Ellens födelsedag som var för någon månad sedan. Det var en dag varken jag eller hon skulle kunna glömma.
- Liam! Lyssnar du?
- Va? Nej, förlåt. Vad var det ni sa?
- Liam. Sa pappa hårt men det lät känsligt. Det här är viktigt!
- Ja, jag vet. Jag vill bara kunna gå ut med Ellen utan att 10 andra tjejer hänger efter.
- Vill du ha bevakning?
- Aldrig. Jag vill bara ha det normalt.
- Du gav upp det. Du får bara ta och göra det bästa av det här.
.
"Olivias perspektiv"
- God morgon. Vart är Liam?
- God morgon gumman. Han är på ett möte men han kommer snart.
Ellen satte sig vid matbordet och jag gjorde två mackor till henne.
Jag tog min kopp med kaffe och satte mig mitt emot henne.
- Hur är det nu, mellan dig och Liam?
- Det är som alltid men vi måste ju såklart kämpa mer nu.
- Det ordnar sig nog. Det är ju inget skäl att kasta bort kärleken i alla fall.
- Nej aldrig.
- Ser du er framför er om flera år?
- Om flera år?
- Ja, eller det kanske är en dum fråga. Du är fortfarande så ung. Bara 15.
- Nej men jag ser faktiskt mig och Liam framför mig. Det kanske är fel att säga det till dig som är hans mamma men jag vill leva med Liam så länge som möjligt. Fick jag välja nu skulle jag säga för alltid.
- Ellen. Liam vill samma sak.
- Hur vet du det?
- Jag ser det.
Hon log och rodnade.
- Men jag vet inte hur jag ska utrycka mig själv. Han visar hur mycket han älskar mig och jag vill att han ska känna precis det jag känner.
- Då berättar du för honom.
- Berättar vad?
- Allt du nyss sagt till mig.
.
Det blev ett litet mellan inlägg! :) 50 kapitel!!! :D Glöm inte det där med förra kapitlet.. det känns viktigt :) <3 Kraam, kommentera!
She will be loved-Kapitel 49
Olivia såg fantastisk ut. Hon hade en mörkgrön lång klänning på sig med gulddetaljer och smycken. Hennes bruna hår var uppsatt i någon knut och två slingor hängde ner vid kinderna. Hon tog mig i handen och vi öppnade dörren.
"Liams perspektiv"
Jag började räkna sekunderna. Hur länge hade jag väntat utanför Ellens och mammas rum, hur lång tid skulle det ta? Jag blundade och föreställde mig Ellens min när hon såg klänningen. Jag längtade att få se henne. Även om den satt hur dåligt som helst så skulle hon ändå vara vackrast ikväll. Hon kommer alltid att vara vackrast för mig.
Jag kollade på klockan och bilen var här om 10 minuter. Vi skulle möta Pappa, Johanna och hennes lilla team vid premiären, på röda mattan. Jag tror jag glömt säga det till Ellen.
Jag hade pratat med Ellen om kyssen som skulle vara med i familjen och hon hade bara lugnat mig och sagt att när jag ser kyssen ska jag tänka på kyssarna jag kommer få på kvällen. Den meningen spelades upp i mitt huvud och jag gillade det. Jag drömde bort mig i tankarna, glömde tiden och struntade i att jag satt och bet på mina naglar.
Men när dörren öppnades och det vackraste jag sett klev ut stannade allt upp. Tankar, tid och medvetandet om vad jag gjorde. Med öppen mun och glittrande ögon gick jag fram och kollade in i dom ännu mer glittrande ögonen.
Jag la handen på hennes kind och kände hur dom hettade till medan hon log. Hennes naturligt röda kinder och blåa ögon fick mig att behöva ta igen andan. Varje gång jag ser henne, osminkad, sminkad, slapp eller dödstrött så slår mitt hjärta så snabbt att jag måste andas varenda ett av mina andetag djupare för att kunna hålla mig själv på fötter.
Jag la munnen vid hennes öra och andades in hennes hår som som vanligt luktade smultron av hennes schampo.
Jag kysste henne och viskade till henne.
- Av alla jag kommer se ikväll kommer du vara den vackraste.
Hon log och kysste mig. Jag kramade mamma som blev tårögd varje gång Ellen och jag kollade på varandra. Mamma la handen på mitt bakhuvudet och viskade till mig.
- Jag är så stolt över dig.
Jag log och pussade henne på huvudet. Jag hade vant mig vid att vara längre än henne.
Vi gick ut till den svarta bilen som väntade och körde sedan snabbare än vanligt eftersom vi var rätt så sena. Chauffören påpekade det och jag slängde en flinande blick på dom ända två tjejerna i bilen.
Blixtarna från kamerorna blev fler när jag tog tag i Ellens hand medan vi gick framåt på mattan, mamma gick strax bakom med Karl och Ellen tog ett hårdare tag om min hand. Jag kände hennes nervositet och drog henne närmare mig.
- Bara le. Du behöver inte titta in i kamerorna, du kan titta på mig. Viskade jag och kysste henne på hjässan.
Min blick flyttades åt höger där pappa kom gående bredvid Johanna och hennes team. Johanna var otroligt vacker ikväll i hennes ljusrosa långa klänning som passade till det uppsatta ljusa håret men min blick stannade inte vid henne. Det var svårt när personen bredvid mig drog åt sig all min uppmärksamhet, faktiskt allas uppmärksamhet. Jag ledde henne mot pappa och Johanna.
- Ellen, vad fin du är. Sa pappa och log mot henne.
- Hej det är jag som är Johanna.
- Hej, jag heter Ellen.
- Det är jag som är Liams motspelare.
- Jo jag vet. Han har pratat om dig.
- Inte lika mycket som han har pratat om dig är jag säker på. Det gick inte en ända lunch utan att han skulle nämna sin flickvän Ellen. Tro mig, du är känd för alla i vårt filmteam.
Hon skrattade åt mig och dom gick vidare för att prata.
- Så hur tror du det blir pappa?
- Det här kommer bli stort.
- Tror du verkligen det?
- Ja och du Liam, jag skulle bara vilja säga några ord till dig innan vi går in.
- Jaha, vad?
Han tvekade och la handen på min rygg för att fösa undan mig lite från folkmassan.
- Jag, jag är stolt över dig.
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag log mot honom, stelt. Varför skulle jag säga något alls. Var det ens sant men jag var ju inte kallhjärtat som han så något var jag tvungen att säga. Ett tack slank ur mig, sedan räddade mamma och Ellen mig genom att dra mig åt sidan för att gå in. Jag fick hålla ett tacktal till alla där jag tackade först och främst alla medspelare och ett stort tack till Johanna, jag tackade också alla i filmteamet och regissören, sen min stylist för att hon gjort mig så här snygg till premiären och sen till alla som kommit hit och kollat. Till sist tackade jag min familj och Ellen för att dom funnits där för mig, om pappa nu ville vara en del av min familj så fick han väl tolka tacket som hans eller inte.
När filmen sedan satt igång skrattade alla, mest jag, Ellen, mamma och Karl åt min roll som den coola elaka killen som blir kär i skolans töntigaste tjej. Det var inte alls jag, i slutet började det likna mig.
Jag visste exakt när kyssen skulle komma och när den gjorde det höll jag hårdare om Ellens hans och smekte den med tummen. Jag tänkte på hennes kyssar som hon sagt och när jag såg Johannas och min kyss log jag åt att den inte var någonting mot Ellens och mina.
.
"Ellens perspektiv"
Jag log åt kyssen. Den var ingenting emot Liams och mina. Johanna var trevlig och jättesöt men jag var inte ett dugg orolig eller avundsjuk för jag visste att Liam tänkte likadant som jag, att det var bättre när jag stod där.
.
Jag vill kollade lite hur många det är som läser min blogg genom kommentarer så ALLA ni som läser kommentera vad ni tycker om det här inlägget och hela storyn! Det vore så gulligt! <3 Kram
She will be loved-Kapitel 48
Jag kysste honom och raketerna som bröt ut över himlen just då var som för oss.
Kvällen slutade i alla fall underbar.
"Liams perspektiv"
Efter att ha pratat med Wilma i säker 2 timmar var det äntligen klart. Som min stylist hade hon ordnat en klänning till Ellen, jag hade berättat hur mycket hon hatade klänningar och klackskor, också hur mycket Ellen inte tyckte att hon passade i det. Det var viktigt att hon skulle känna sig bekväm i det hon har på sig hade Wilma sagt. Wilma visste hur Ellen såg ut och hade mätt hennes mått och gjorde en klänning efter henne. Klackskor skulle hon slippa, jag hade ändå inte kunnat övertala henne att ha på sig ett par. Wilma hade beskrivit klänningen i detalj och det lät som att Ellen skulle se fantastisk ut vilket hon alltid gjorde.
Mamma skjutsade oss till studion där vi skulle bli fixade. Mamma skulle självklart också vara med, hon hade letat efter den finaste klänningen länge och det slutade med att hon köpte 5 stycken och hade sedan en "modevisning" för hela familjen. Vi killar hade inte direkt någon åsikt om det här, Karl tyckte att allt såg "hett" ut men det var Sara och Ellen som fick välja. Jag skulle självklart ha någon form av kostym vilket jag hatade lika mycket som Ellen hatade klackskor men på premiären var jag tvungen. Alla skulle komma.
.
"Olivias perspektiv"
Jag tittade åt Ellens håll och log lite åt hur hon försökte dölja sin nervositet. Vi satt i samma rum och blev sminkade ut av två olika stylister. Jag kunde inte beskriva hur stolt jag var över Liam, han har lyckats med allt det här och han älskar det, han har klarat av det, allt med hans pappa och det trycket han alltid hade på sig.
Ellen har verkligen hjälpt honom, hade inte hon kommit in i bilden hade jag tagit Liam ifrån filmandet och Charlie. Anledningen till att han ens fick gå på det där lägret var för att Charlie inte var nöjd med honom. Jag skulle förbjudit honom att åka dit och sagt till Charlie att antingen så är du nöjd med honom och han är med i filmen eller så skiter han i det men nu är jag evigt tacksam för att han fick åka dit, han träffade Ellen. Hon är som en dotter för mig nu, jag älskar henne och hon är verkligen en i familjen.
.
"Ellens perspektiv"
Jag torkade själv bort mascaran som kommit utanför ena ögat. Den lilla svarta klumpen smetades ut med mitt finger när jag vände mig om för att se kvinnan som precis klev in i rummet samtidigt som jag försökte försiktigt ta bort klumpen.
- Oj, låt mig hjälpa dig.
Hon gick fram till mig och tog bort det perfekt och försiktigt med en tops.
- Hej Wilma. Hur går det med Liam? Sa Olivia och log mot henne
- Åh Olivia, hej. Det går jätte bra. Han längtar efter att få se er.
- Är du Liams stylist? Frågade jag.
- Ja, det är jag. Och du måste vara Ellen. Du är allt Liam pratar om när jag gör honom i ordning. Det är ofta som jag måste be honom att vara tyst.
Vi skrattade, Oliva, Wilma och jag. Hon fixade till mitt hår lite till nu när hon som sminkat mig hade gått, Olivia satt fortfarande och fick sitt hår lockat precis som jag fått lite här och där, till och med jag tyckte att jag såg bra ut i korkskruvarna i mitt hår. Jag la märke till den svarta plastbagen där man hade oftast klänningar i som hon hade under sin arm, hon såg att jag kollade och drog ner dragkedjan till den.
Mina ögon blev större, av panik. Jag fattade att det var jag som skulle bära den, jag skakade på huvudet men Olivia och Wilma fick på mig den i alla fall. Jag ville inte titta mig i spegeln. Den långa svarta klänningen nådde mina fötter. Olivia och Wilma backade och tittade på mig. Dom stirrade och båda hade ett litet leende på munnen.
- Kolla dig själv i spegeln Ellen. Sa Olivia och log ett tryggt leende mot mig.
Jag vände mig om och mina ögon blev större av spegelbilden. Efter en stunds stirrande stängde jag munnen och kollade bak på Olivia och Wilma även fast det var svårt att släppa spegelbilden av mig själv. Jag såg bra ut. Eller faktiskt så räckte det inte, jag var verkligen vacker. Det ändrade såklart inte min syn på klänningar men jag överlevde den här kvällen. Som en sista "överraskning" blev ingen gladare än jag när Wilma tog fram dom platta skorna som jag skulle ha på mig. Skulle jag någon gång i livet ha klackskor på mig så skulle jag behöva gå en kurs. Olivia såg fantastisk ut. Hon hade en mörkgrön lång klänning på sig med gulddetaljer och smycken. Hennes bruna hår var uppsatt i någon knut och två slingor hängde ner vid kinderna. Hon tog mig i handen och vi öppnade dörren.
.
Hur premiären går får ni veta i kapitel 49 :) <3 Ni är fantastiska med er kommentarer men måste säga att jag saknar dom och önskar några fler :( <3 Kram
She will be loved-Kapitel 47
Nu när jag såg Liam på tv, sköta sig så bra och vara en sådan bra skådespelare och sätta kärleken i sitt liv först.
Nu när jag såg det kände jag en känsla.
Jag var så stolt över honom.
.
"Liams perspektiv"
2012. Om bara några få timmar var det 2012. Ellen och hennes mamma skulle till hennes mormor på middag och jag skulle äta middag hemma med mammas gamla kompisar och resten av familjen. Ellen och jag skulle ses senare och gå ut. Vi skulle troligtvis träffa några kompisar eller något liknande. Ellen ville träffa Hanna och Marcus och jag ville träffa mina gamla kompisar. Vi lyckades ta alla till samma ställe. Någon lokal som en gammal kompis till mig höll, han sa att han behövde mer folk dit så vi bjöd med några stycken. Jag vet inte vilka Ellen bjöd med det var väl Hanna, Marcus och ja, Erik. Kanske några andra också.
Jag bjöd dit mina bästa polare Adrian, Sebastian och Alex. Ellen hade aldrig träffat dom.
När det kom till klädval slutade det med svarta byxor och en slapp vit skjorta. Det tog inte särskilt långt tid, jag ringde Ellen men hon hade inte tid att prata. Hon letade efter kläder. Jag skrattade åt hennes stressade rösten. Du ser bra ut i vad som helst, sa jag till henne men hon blev bara irriterad på mig vilket fick mig att skratta ännu mer.
.
"Ellens perspektiv"
När jag äntligen tagit fram dom där svarta jeansen och den lite uppklädde toppen kände jag mig nöjd. Jag visste att alla skulle ha klänning och klackskor, jag hade mina Converse. Jag kunde inte ha klänning eller klackskor, jag såg ut som en lång anka i det. Det fanns vissa klänningar jag skulle passa i men det tog år att hitta. Jag behövde bokstavligen en personlig stylist när det kom till klänningar. Liam sa att han hade fixat allting till premiären också, hoppas att jag sagt till honom hur lite jag passar i klänningar?
Jag skickade iväg ett sms till varje person som jag ville skulle följa med senare ikväll och alla sa ja. Till och med Erik men bara på ett krav.
Att han fick ta med Ebba.
Jag ville verkligen ha Erik där så jag gick med på det, tillslut.
.
*Några timmar senare*
Jag stod och ja, frös utanför mormors hus i väntad på att Liam skulle köra in på vägen. Eller hans chaufför med andra ord. Jag kollade på klockan var 30 sekund i 10 minuter då han äntligen kom. Jag klev in i bilen, i värmen.
- Förlåt att jag är sen älskling.
- Det är okej men vi måste nog rappa på lite nu eftersom dom andra redan kan stå och vänta på oss för att komma in.
Sant. Alla stod utanför och pep i kylan. Vi gick mot ingången och Liam snackade med killen som stod där. Efter ett tag fick gå igenom en annan dörr. Lokalen såg ut som en soptipp på utsidan men på insidan liknande det vad en kändisfest såg ut på tv. Det var stort och ingen av oss höll ju ihop så alla gick åt olika håll och började ta för sig av allt som fanns. Jag kände inte för att dricka så mycket och jag kollade efter Hanna hela tiden. Jag var på något konstigt sätt orolig för henne hela tiden nu. Nu när jag inte kunde vara med henne lika mycket på fridtiden och se vad hon gör och hur det är med henne var jag orolig.
.
Efter en stund presenterade Liam mig för hans kompisar.
Det var tre långa killar. Lika långa som Liam och dom såg bra ut. Inte lika bra som jag tyckte Liam såg ut men det var bara jag. Alexander hade den där bruna honungstonade hårfärgen som Liam hade och till det samma ögonfärg, gyllenbruna djupa ögon. Sebastian hade mörkbrunt hår med gröna ögon och var absolut den längsta av dom. Adrian var blond med bruna ögon.
Vi 5 stod och pratade en hel del och dom hade verkligen humor. Precis som Liam. Han stod och höll om mig under hela samtalet. Jag älskade att han visade hur han älskade mig för sina kompisar och att han fick mig att känna att det var jag som var närmast honom.
.
Musikens dunkar som vibrerade från golvet och rusade igenom hela kroppen fick mig att börja röra på mig och känna takten med musiken, den fick mig ännu svårare att höra folk. Jag kunde inte höra vad Liam sa innan han gick ifrån mig. Jag kollade runt lite medan jag stod i mitten av en bunt folk. Min panik började höjas i mig och med min klaustrofobi tog jag mig snabbt ut ur folkmassan. Jag kollade efter dom jag själv hade tagit dit och alla såg ut att ha hur kul som helst, förutom en.
Erik stod alldeles själv med en dricka i handen.
"Kom igen var inte så jävla feg nu Ellen!" Intalade jag mig själv och tog ett par steg emot honom. Han såg mig och mina ben slutade röra sig, hans började röra sig och hans ansikte utryckte ett stort leende som fick mitt att göra samma sak.
Han la handen på min midja och munnen nära mitt öra så att jag skulle höra vad han sa.
- Jag har saknat dig. Hur har du haft det?
- Jättebra. Jag har saknat dig med. Hur var det i Spanien?
- Varmt. Skrattade han.
Vi stod och snackade länge. Det kändes skönt, den stela stämningen som varit mellan oss i veckor hade smält och nu skulle den inte frysa igen. Inte nu när det bara blev varmare.
Jag kände inget för Erik som jag kände för Liam. Jag älskade Erik som en kompis och anledningen till att jag hade något emot att han var tillsammans med Ebba var att hon hatade mig och kanske skulle Erik lyssna på henne.
Men det fanns ingen anledningen att oroa sig för det, jag såg ju inte Ebba här. För tillfället i alla fall.
Erik tröttnade tillslut på pratet och tog mig till massan där alla dansade till den höga musiken men som sagt, vi blev avbrutna innan vi ens hann nå massan.
- Hej älskling!
Ebba kramar om Erik och kysser honom. Han släpper självklart min hand. Vad jag kände mig dum. Jag hej till Ebba och gick sedan in på toaletten. Jag lämnade inte en ända blick för att se dom gå in på dansgolvet.
Jag kollade mig i spegeln och tvättade händerna. Min basill-fobi för allmänna toaletten och stolpar vem som helst skulle kunna ta i fick mig att tvätta händerna om och om igen. Den äckliga känslan på händerna gick inte bort.
.
"Liams perspektiv"
Timmarna gick och när jag, sent, äntligen hittade Ellen drog jag henne nära mig och viskade i hennes öra.
- Det finns ett hotell och en middag som väntar på oss en bit härifrån.
Hon tittade på mig med sina blå glittrande ögon och kysste mig. Jag var vrålhungrig nu.
Ellen gick fram och sa hejdå till Hanna och Marcus. Ingen annan. Det var väl inte så lätt med alla dom här människorna i vägen. Jag hade redan sagt hejdå till alla, Erik också. Men eftersom han stod och höll om Ebba då så svarade jag Ellen att jag inte visste vart han var när när hon frågade. Jag visste att hon störde sig på att det var just Ebba, av alla tjejer så skulle Erik bli tillsammans med just Ebba. Att Ellen var min och att det var mig hon älskade behövde ingen bekräfta. Det visste jag.
.
"Ellens perspektiv"
Middagen var fantastisk. Vi åt utomhus under himlen som var täckt av stjärnor. Det var en stor balkong vi åt på utanför vårt hotellrum och filtarna vi hade runt oss värmde mot kylan.
När jag inte fick i mig med ställde jag mig vid balkongräcket och kollade ut mot himlen.
Liams händer dras runt min midja och han står bakom tätt intill mig. Hans händer smeker min midja och mina armar. Han ansikte är vid mitt och hans mun är vid mitt öra.
- Kolla stjärnorna. Att vi kan se dom härifrån. Hur dom lyser. Ser du den!
Jag pekade mot min favoritstjärna. Den som lyste mest. Jag älskade stjärnorna.
- Ja? Den är fin.
- Det är min favorit. Sa jag och log stort.
- Jag har också en favorit stjärna.
- Vart?
- Den står precis här.
Jag kysste honom och raketerna som bröt ut över himlen just då var som för oss.
Kvällen slutade i alla fall underbar.
.
Hoppas ni förstod att han syftade på Ellen. Förlåt för dålig uppdatering men ni ska få ett inlägg ikväll också! :) KOMMENTERA!!! <3 Kram
She will be loved-Kapitel 46
Han gick fram till mig och la mitt hår åt sidan. Han satte på mig halsbandet och kysste mig på kinden.
- Jag ger dig hela mitt hjärta.
.
Dagarna gick här och allt var som alltid. Vi skrattade så vi grät, åt god mat, mös och bara var med varandra.
Liam hade fått beskedet om vilket exakt datum och plats hans film skulle komma ut. Om 8 dagar i New York! Vi skulle till New York allihopa förutom mamma, hon behövde jobba. Jag såg verkligen fram emot det.
Tidningar hade ringt till oss för att få prata med Liam och han hade svarat det mesta men till slut drog vi ur telefonjacket. Jag tror Liam var orolig över att hans pappa skulle ringa också. Kul att du ringde på julafton pappa. Hans egen pappa hade inte tagit kontakt med honom sen Liam fick ledigt.
- Vad ska jag säga då? Frågade jag Liam.
- Svara bara ärligt på frågorna, det kommer gå jättebra! Låtsas att du pratar med vem som helst som frågar frågor.
Jag var verkligen nervös. Om bara några dagar när vi var hemma igen skulle jag och Liam på en intervju som skulle sändas över hela landet! Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga men det var ju inget man kunde plugga till, tur, jag suger på att plugga och komma ihåg saker, jag tänkte lyssna på Liams förslag - låta det flyta på. Jag planerade ju inte precis vad jag skulle prata om på rasterna i skolan, dåligt exempel men jag struntade i det efter ett tag.
.
*Några dagar senare*
Vi hade varit och provat kläder hela dagen igår. Jag, mamma och Sara. Det var så svårt att välja ett bra klädval man skulle visa för hela landet! Jag var så trött, igår kom vi hem och då skulle man direkt hitta något att ha på sig tills idag vilket tog hela den dagen och inatt kunde jag inte sova en blund och idag var det intervju och imorgon var det nyårsafton och 2 dagar efter det var Liams premiär i New York som vi skulle åka till dagen efter nyår. NÄR SKULLE JAG FÅ SOVA!?
Jag hade inga problem att hålla ögonen öppna på grund av att jag varken kunde sitta still eller sluta tänka på vad jag skulle göra när dom skrek-10 sekunder till sänding. DIREKTSÄNDNING!
.
"Liams perspektiv"
Jag höll hårt om Ellens hand när dom skickade ut oss på scenen. Folk i publiken klappade och visslade. Kamerorna var runt oss och vi satte oss i den röda sovan mittemot Emma, programledaren som satt i den röda fåtöljen. Jag höll fortfarande i Ellens hand och vi satt nära varandra. Jag hade i stort sett ganska vanliga kläder på mig och Ellen med. Vi hade fixat till oss lite mer än vanligt.
- Hej och välkomna får jag ta och säga, Liam och Ellen.
- Hej. Sa vi i mun på varandra och log.
- Ja, jag måste ju säga att ni är söta tillsammans.
Publiken applåderade.
Ellen och jag skrattade och tittade in i varandras ögon.
- Ni måste ha krossat många hjärtan där ute hörni?
- Bara några. Svarade Ellen och skrattade. Jag var glad att hon vågade ta initiativet.
- Liam! Det där är en tjej du ska hålla fast vid tycker jag. Skrattade Emma.
En stor del av våra samtalsämnen var hur det kändes att bli stor så snabbt och om hur Ellen hade tagit allt. Ja, det mesta handlade om min förra film. Det gjorde ont när Emma nämnde det som hände i Paris och hon såg hur jag ryckte till så hon lämnade det snabbt. Det mesta var inte särskilt kul att prata om tills vi kom till mitt favorit ämne.
- Hur träffades ni?
- Vi träffades på ett läger i Phoenix. Vårt första möte var rätt så roligt. Skrattade jag och Ellen fyllde i mitt skratt.
- Berätta?
- Jag träffade Ellen hårt i huvudet med en bandyklubba.
Alla 3 skrattade.
- Gjorde det ont Ellen?
- Tja, jag föll ju ner på marken. Log hon.
- Och Liam var vad det första du föll för hos Ellen?
- Hela henne men eftersom jag föll direkt och ögonen var det första jag kollade in i så måste det väl varit det.
Jag log snett och Ellen klämde till min hand.
- Och du Ellen?
- Samma där faktiskt. Ögonen.
Nu klämde jag hennes hand.
Emma frågade mer om oss, bland annat om vårt största problem. Det ville vi inte svara på så vi sa det som hände i Paris vilket var det värsta jag tyckte vi varit med om men det tyckte inte Ellen det visste jag.
.
"Charlies perspektiv"
.
Jag kollade på hur Liam och Ellen samarbetade för att det skulle bli bra. Jag tror inte ens att dom försökte, dom flöt på naturligt. Liam såg lycklig ut. Jag hade tänkt att ringa på Julafton men jag hade inte gjort det dom tidigare åren så varför det här året? Jag behövde bara acceptera att jag inte kunde vara pappa nu. Det skulle inte varit ett problem för några veckor sen men det var det nu.
Nu när jag såg Liam på tv, sköta sig så bra och vara en sådan bra skådespelare och sätta kärleken i sitt liv först.
Nu när jag såg det kände jag en känsla.
Jag var så stolt över honom.
-
Tråkigt nog åker jag bort imorgon men kommer hem på söndag kväll så skriver nästa kapitel direkt när jag kommer hem! Titta in då!
Kommentera!!! Kram :) <3
She will be loved-Kapitel 45
Liam puttade ner min från sängen och jag kunde inte sluta skratta.
Jag ställde mig upp och sa åt dom att det var frukost.
Jag log fortfarande stort när jag gick ut ur rummet.
"Liams perspektiv"
Jag älskar Julen. Det var en tid när jag verkligen fick umgås med familjen vilket inte hade hänt på länge eftersom att jag hade bott hos pappa. Allt det här med filmen tog upp den tiden jag hade kvar för familjen.
Jag ville att tiden skulle stanna upp men istället gick den ganska fort. Eftermiddagen hade bara svängt förbi, vi hade spelat spel, ätit jullunch, gått på promenad och slängt in pepparkakorna i ugnen. Under den snabba tiden som gått hann vi ändå göra allt och jag njöt av varenda sekund.
Jag var nöjd med det jag hade köpt till alla och speciellt Ellens present. Självklart var jag rädd för att hon inte skulle tycka om den eller kanske väntade hon något större av mig. Men hon hade sagt att hon hade precis allt hon behövde och det hade verkligen jag. Förutom...
Pappa. Men jag hade lärt mig att klara det. Jag kommer knappt ihåg hur det var att ha en pappa som brydde sig och hjälpte med läxorna eller det visste jag ju inte egentligen. Min pappa sket i mig redan när jag var 5. Dom såren jag lärt mig leva med läkte Ellen nu. Okej, jag har lärt mig att leva utan pappa men jag skulle aldrig kunna leva utan Ellen. Det finns ingen framtid för mig utan Ellen.
- Älsklingar det är mat! Ropade mamma från köket.
Vi satt i det lilla rummet med tv och 4 sackosäckar. Vi kollade på Disney Channel. Barnsligt skulle väl många säga men jag ville inte att någon av oss skulle växa upp. Det hade ingen i min familj, inte ens mamma eller Karl eller Louise. Våra skratt till Kalle Anka eller någon annan barn film fanns fortfarande där.
Alla reste sig upp förutom jag. Jag tog tag i Ellens hand och bad henne att vänta medan Sara och Jake gick ner. Dom stängde dörren efter sig och jag ställde mig upp tätt intill Ellen.
- Du är det finaste jag vet Ellen.
- Jag önskade att jag bara kunde visa hur mycket du betyder för mig. Viskade hon.
- Det gör du bara genom att låta mig höra dina andetag.
Vi kysstes.
.
"Ellens perspektiv"
Aldrig att jag kunde tro att min mamma var så bra på att laga mat. Men hon hade väl aldrig fått chansen att visa det för mig. Det var alltid pappa som lagade maten och sen dess hade vi aldrig riktigt ätit riktig mat bara hon och jag. Den första månaden var det ju mormor som skötte allt hemma hos oss, jag var nästan aldrig hemma och mamma jobbade ihjäl sig. Det fanns inte så mycket mer att göra bara för att hålla sig borta från huset. Mammas syskon och pappas syskon och deras barn, dom var alla där hela tiden. Jag kände bara för att skrika åt dom. LÄMNA OSS IFRED!!! Det var det vi ville. Vara ensamma och slippa prata med någon. Jag vande mig vid att vara instängd inom mig och jag tyckte om det, det blev min vardag i flera månader tills jag träffade Liam. Det tog tid men efter varje sekund med Liam så öppnades mitt skal mer och mer. Jag kunde släppa in kärlek.
.
*Sent på kvällen*
Man kan ju inte direkt ändras på en natt men det kändes som en natt. Förra julen var jag helt exalterad över vad jag skulle få hela tiden men nu kom jag på att jag inte ens tänkt på julklappar. Jag var nöjd med det jag hade och jag ville inte ha något speciellt. Inget som jag inte kunde köpa själv vilken dag som helst. Bara på det här året utan en ända tanke på julen hade jag slutat längta till klapparna. Det var bara dom runt omkring mig jag längtade till nu. Min största önskan var att om det nu inte fanns något jag kunde göra så önskade jag att alla minnen med pappa fortfarande fanns i mitt huvud och det gjorde dom men jag trodde väl att det skulle bli nya så det fanns bara ett par få som jag fortfarande kunde nå.
Vi började med att alla fick sina julklappar sen skulle vi öppna i en speciell ordning. Sara fick börja med en av presenterna och personen den presenten var ifrån fick öppna en av sina. Liam tvingade mig att välja hans sist så när vi hade fått alla våra fina presenter var det min tur att öppna den sista julklappen.
Den var inte särskilt stor men den hade vikt och jag öppnade den försiktigt. Det var en svart halvstor kvadrat formad smal ask. Jag kunde höra mitt hjärta dunka högre, snabbare och tyngre för varje millimeter som asken öppnades. Jag ville gråta och mitt leende kunde inte gå ner. Jag ville skrika. Den silverfärgade kedjan vägde mer än dom brukar och det fick mig att vara ännu mer försiktig om det. Det silverglänsande hjärtat var ihåligt och i det var den där stenen. Den blåa lysande stenen. En ljusblå halvgenomskinlig sten.
Han gick fram till mig och la mitt hår åt sidan. Han satte på mig halsbandet och kysste mig på kinden.
- Jag ger dig hela mitt hjärta.
.
Haha nu börjar jag faktiskt bli avis på det jag skriver!
Kommentera snälla det här inlägget! Vill veta vad ni tycket och tipsa gärna om bloggen om ni vill/kan :)
Skulle betyda mycket för mig med lite mer läsare och kommentarer, det gör alltid en glad!
Juste! Gilla facebook sidan ni som har facebook, jag uppdaterar där när ett nytt kapitel kommit ut! :)
Kraam! :) <3
She will be loved-Kapitel 44
Bilen svängde äntligen upp till den lilla röda stugan och vi klev ur. Den såg mysig ut och alla skyndade sig in.
Om man jämförde insidan med utsidan så var utsidan ingenting. Det var underbart.
"Ellens perspektiv"
- Älsklingar, det är dags att vakna nu.
Olivia kom in i rummet och jag sträckte på mig. Hon gick ut och jag kollade på Sara som fortfarande sov.
Jag log och skrattade lite åt hennes hoptryckta kinder. Såg jag också ut så där när jag sov?
- Sara, det är jul! Vakna.
Hon hörde mig inte. Jag tog filten jag hade över mitt täcke och kastade den i hennes ansikte. Jag var inte van vid kylan. En rysning gick genom hela kroppen och jag fick gåshud så fort jag tog armarna utanför täcket.
- Va? Sa hon trött utan att röra täcket över huvudet.
- Vi ska gå upp! Skrattade jag och reste mig upp.
Jag drog av filten från hennes huvud och la den runt mig. Jag log mot Sara innan jag gick ut ur rummet. Jag hade verkligen kul med Sara. Hon kunde skratta och jag älskade det. Jag var glad att hon var här.
Olivia och mamma hade dukat fram frukost med ljus och belysningen i rummet var lite sänkt.
Det snöade härligt utomhus och jag satte mig vid bordet.
- God morgon gumman. Jag trodde inte att vi skulle få upp någon av er. Sa mamma.
- Hur mycket är klockan?
- 10. Är Sara på väg upp? Svarade Olivia.
- Jag vet inte? Hon verkade väldigt trött.
- Aja vi låter dom sova ett litet tag till. Karl kommer ju sova i ett par timmar till.
Jag la huvudet på bordet och pustade ut luften i mina lungor. Jag hade knappt hunnit köpa julklappar till alla men en till varje sa vi skulle räcka. Det kändes skönt att vara klar men jag längtade inte efter presenterna faktiskt. JAg behövde egentligen inte några. Jag hade allt jag behövde och jag skulle inte byta ut det finaste halsbandet eller det underbaraste klädesplagget mot det jag hade. Världens bästa familj, vänner och pojkvän. Det var allt jag behövde. Det var allt jag behövde för att stå stadigt på marken och med allt det svävade jag.
- Ellen gumman, går du in och väcker dom andra tonåringarna? Sa Olivia och fortsatte sen skratta med mamma.
Jag gick in till Sara och satte mig på hennes säng. Jag suckade och min rygg sjönk ihop. Jag skakade henne lätt och viskade hennes namn om och om igen tills hon vaknade. Jag var där inne tills hon klev upp ur sängen och åtminstone tog på sig sina mysbyxor för att se så hon inte gick och la sig igen.
Jag var vrål hungrig så jag kände inte för att gå in och väcka grabbarna. Jag gick in i badrummet och tog min eltandborste. Jag satte på den och öppnade dörren till deras rum. Eltandborsten var på och jag satte mig i skräddarställning på Liams säng.
- Nu är det dags att vakna!
Tandkrämen i min mun fick mig inte att låta särskild mysig och tyst. Liam drog ner mig i sängen och tog tandborsten medan han höll fast mig. Jag skrattade som en galning när han kittlade mig och det väckte Jake.
Han skrattade och kastade kudden på mig. Jag kunde knappt andas när jag skrattade med allt lödder i munnen.
Liam puttade ner min från sängen och jag kunde inte sluta skratta.
Jag ställde mig upp och sa åt dom att det var frukost.
Jag log fortfarande stort när jag gick ut ur rummet.
.
Lite kort inlägg men början av deras resa i Norge!
Ni får gärna kommentera om det är något ni vill höra mer om så slänger jag in det :)
Och som sagt, FORTSÄTT KOMMENTER!!! <3
Kram!
SHe will be loved-Kapitel 43
- Har du packat
- Nej, juste.
- Vi gör det sen.
- Gud vad skönt. Vi åker imorgon.
.
Jag vaknade bredvid Ellen som låg tätt intill mig. Hennes djupa andetag var en bekräftelse att hon var där. Nära mig. Klockan kunde inte vara mycket. Det var nästan mörkt ute och mamma skulle väcka mig vid 6 på morgonen. Jag kollade mot klockan med bara blicken. 5 över halv 6. Jag ville inte väcka Ellen så jag rörde mig knappt. Jag låg där tätt intill henne tills mamma kom in.
- Älsklingar. Nu är det dags att vakna. Vi åker om 40 minuter.
Jag smekte Ellens kind och viskade hennes namn. Hon vaknade inte. Ellen var verkligen svår väckt. Hon skulle inte ens vakna om huset började brinna. Det var kanske bäst att jag alltid sov med henne.
Jag skakade lite löst på hennes arm.
Hon andades djupt och sträckte på sig utan att öppna ögonen.
- Vad är det?
- Vi ska åka snart och vi måste gå upp.
- Det är ju mörkt.
Jag skrattade och kysste hennes läppar.
- Du får sova vidare på planet.
.
"Saras perspektiv"
- Vart är Liam och Ellen? Frågade jag när jag kom ner till köket där alla andra stod.
- Dom är där uppe. Är du snäll och kollar om dom har gått upp älskling? Sa Olivia till mig.
Liam stod vid garderoben och tittade efter en tröja till sina gråa mysbyxor. Ellen låg halvsovandes i sängen och tittade trött på mig och log.
- God morgon hörni. Frukosten är klar så det är bara att komma ner. Vi ska åka om en halvtimme.
- Tack Sara! Skrek Ellen efter mig när jag gick ut. Jag log åt hennes hesa och trötta morgon röst.
.
"Ellens perspektiv"
Det här skulle bli underbart. I morgon var det julafton och vi skulle åka till Norge idag. Någonstans i Norge där det fanns snö vilket det gjorde lite överallt. Vi skulle hämta upp mamma snart så det var väl bäst att gå ner nu. Jag gick upp för sängen och Liam hade redan tagit fram ett mjukis set åt mig. Det var en röd tjocktröja som var hans för 1 år sen. Den var förstor men mysig och den passade perfekt till mina svarta mys tights.
Vi åt frukost snabbt och pratade om stugan vi hade hyrt. En liten mysig stuga där vi alla fick plats. Jag och Sara skulle dela rum och även fast jag skulle sakna Liams värme så såg jag fram emot det. Liam skulle dela med Jake och mamma skulle få ett eget rum precis som Olivia och Karl.
.
*På flygplatsen*
Som vanligt stod det tjejer och väntade på Liam men det gick bättre nu. Dom var inte galna. Tur!
Jag älskade att flyga. Vi spred ut oss lite på planet men jag och Liam hamnade självklart bredvid varandra. Jag kan inte sova på flyg så jag lyssnade på musik en större del av resan och tittade ut genom fönstret. Självklart somnade jag då och då men det varade inte länge. Jag hade svårt att slappna av på flyg även fast jag älskade att flyga.
Mamma var jätte glad över resan och hon och Olivia kom så bra överens.
Det var kul att se hur dom skrattade tillsammans och det gjorde både mig och Liam glada. Jake smsade hela tiden med sin flickvän Rebecca. Sara var så glad hela tiden även fast hon hade det körit i skolan. Hon var så söt och fin och ändå var tjejerna taskiga mot henne. Det var viktigt att jag fanns där för henne och det skulle jag göra. Hon var som min syster nu och jag skulle alltid vara med henne.
.
"Louise perspektiv"
Bilresan från flygplatsen var lång och utrymmet i den stora bilen blev mindre för varje sekund. Jag såg på Ellens ögon att det gjorde henne orolig men så fort Liam rörde vid henne lugnade hon sig igen. Jag frågade henne om och om igen hur hon mådde och alla märkte på henne att hon tyckte det var svårt. Liam märkte hur jag betedde mig och inte minst hur Ellen mådde så han höll om henne och fick henne naturligt att slappna av.
.
Bilen svängde äntligen upp till den lilla röda stugan och vi klev ur. Den såg mysig ut och alla skyndade sig in.
Om man jämförde insidan med utsidan så var utsidan ingenting. Det var underbart.
.
Förlåt för att jag inte uppdaterade igår men jag kom hem sent från en kompis. Tror jag skriver ett till inlägg ikväll annars imorn!
Tack för dom gulliga kommentarerna på förre inlägget! Dom var jätte söta och fortsätt så, så blir jag jätte glad!!! :D
Jag fick också en fråga om hur gammal jag var.
Jag fyllde 14 år den 12 mars :) <3 Kram
She will be loved-Kapitel 42
Jag ställde mig upp och tittade på henne. Hennes tårar rann. Jag ville säga så mycket men något sa åt min att låta bli. Jag hade inte nog med vilja för att säga något. Jag sprang till dörren och smällde igen den. Jag skulle aldrig gått hit.
"Ellens perspektiv"
Jag ville egentligen inte att han skulle träffa Ebba men vadå, skulle jag få vara med min kärlek och inte han. Den tanken fick mig att tycka illa om mig själv. Han är min bästa vän. Att han är lycklig borde vara allt jag ber om. Men det var det inte, jag älskade tanken på att han älskade mig och jag ville att han bara skulle älska mig. Jag vågade inte säga det till någon och jag ville heller inte att någon skulle märka det därför försökte jag verkligen gömma det innerst inne. Det var inte därför jag sa så. Att han fick träffa Ebba. Jag sa så för att jag inte ville må dåligt och ha dåligt samvete för att jag var skälet till att han behövde välja mellan sin bästa kompis och en tjej han kunde gilla väldigt mycket. Jag tänkte alltså inte alls på honom. Det kändes bra för mig själv. Jag tänkte bara på mig själv.
- Du och Erik kommer kunna vara vänner. Han måste bara försöka släppa dig först.
Jag nickade mot honom och kände mig ännu dåligare. Varför berättade jag inte för Liam. Han skulle förstå.
- Liam.
- Ja älskling?
- Jag har som en känsla typ. Och det är så att. Eller det är nog inte så men det känns lite så.
- Vad känns det som? Hans röst blev allvarliga och han tittade in i mina ögon. Jag vågade inte kolla tillbaka.
- Som att jag vill att han ska älska mig.
Nu ångrade jag mig direkt. Fan! Varför sa jag det. Han skulle ju aldrig fatta hur jag menade. Hans blick var orolig och jag kollade rakt in i hans ögon. Jag lät bli att öppna munnen. Vad för dumt skulle komma ut då?
- Ellen.
- Nej men det var inte så jag menade.
- Ellen! Det är okej att känna så. Men älskar du honom?
NEJ LIAM! Han fick inte tänka så. Nu när jag kände hur Liam glidit längre bort och jag kände i hela kroppen att det här var slutet så visste jag att jag inte älskade Erik och att om jag inte hade Liam skulle inget av det här spela någon roll. Liam var den jag älskade.
- Nej Liam! Det gör jag inte. Jag älskar dig och ingen kommer någonsin betyda mer.
- Jag vet och jag vill dela mitt liv med dig men om du älskar Erik och vill vara med honom så säg det för då ska vi inte vara med varandra. Jag vill att du ska vara lycklig och du kanske är lyckligare med honom? Det kan bara du avgöra.
- Jag vill ju vara med dig och ingen annan. Det är dig jag älskar. Utan dig har jag inte ens kraften att ens prata med Erik. Det kändes ett tag som att jag kände något för Erik men nu vet jag vad jag gör. Och jag älskar inte honom. Så snälla Liam, förlåt.
Jag hade gråten i halsen och han var tårögd.
- Jag vill leva med dig Ellen. För alltid.
.
"Liams perspektiv"
Jag visste att hon talade sanning. Vår kärlek betydde för mycket. Själva kärleken betydde för mycket för att hon skulle kunde ljuga.
Jag gick fram till henne och höll om henne. Jag kysste henne länge och ödmjukt. Det var hon och jag mot världen. För resten av våra liv. Hon och jag.
.
*Några dagar senare*
Tiden gick så ovanligt snabbt. Ellen och jag hade sovit hos mig i flera dagar och vi hade bara varit med varandra. Jag hade saknat henne mer än vanligt när hon var i skolan och jag räknade sekunderna när hon var borta. Men nu var det slut med det. Idag fick hon jullov.
På kvällen åt vi middag med hela familjen och jag älskade att se hur hon passade in. Efter middagen gick jag upp till mitt rum och Ellen gick in till Sara. Jag var så glad att se Sara glad vilket hon inte hade varit på ett långt tag. När hon äntligen kom in till mitt rum ville jag bara kyssa henne. Men det fick väl vänta till kvällen?
- Jag tar en dusch. Sa hon och log mot mig.
Jag besvarade henne med ett leende och hon gick ut. Jag väntade på henne och visste vilken tid hon tog på sig när hon duschade. Efter 10 minuter fick jag nog och gick till badrummet. Jag knackade på och viskade att det var jag. Hon öppnade dörren med schampo i håret och en handduk virad runt sin kropp.
Jag gick in och hon tog sats för att fråga.
- Ska vi duscha tillsammans?
Jag nickade och hon drog av mig tröjan. Vi gick in duschen och hon sköljde av schampot. Det pirrade till i hela kroppen så fort hon nuddade mig. Så här skulle det kännas när man var kär.
- Har du packat?
- Nej, juste.
- Vi gör det sen.
- Gud vad skönt. Vi åker imorgon.
.
Jag är så ledsen för dålig uppdatering! Men det har varit mycket.
Imorgon åker dom till norden och firar jul!!! :D Nästa kapitel kommer ikväll!
Kommentera är ni snälla! Det betyder verkligen mycket.
She will be loved-Kapitel 41
Han suckade och tittade upp. Hans ögon var blanka och röda. Han hade tårar i dom som var redo att falla ner för hans kinder.
- Gjorde ni något mer än bara kysstes?
- Liam.
- Snälla låt mig förklara!
- Vad finns det att förklara?
- Men jag vet inte vad som hände?
Jag hade inget att säga. Jag hade inte känslor för Erik men det kändes bra. Jag kände mig... Annorlunda. Bättre faktiskt. Fast det var då. Nu kände jag mig bara dålig.
- Jag ville i det ögonblicket men när jag väl gjorde det ångrade jag mig direkt.
Kunde jag inte säga rätt saker? Allt jag sa nu kom ut fel.
Han la huvudet i händerna och suckade innan han tittade på mig.
- Jag fattar. Jag har ju varit där själv.
Jag hade verkligen gjort bort mig. Det var ju pinsamt. Jag kände hur det började hetta till i kinderna och tårarna rann ner för kinderna. Att jag kunde vara så dum och få honom att kyssa mig. Fan!
Jag torkade tårarna med ena handen och det var då Liam tog min andra och höll den i båda sina.
- Är du inte arg?
- Jo. Men jag har gjort samma misstag och känslan jag hade då var det värsta jag känt. Jag vill inte att du ska känna så.
Okej... Nu kände jag mig dålig. Jag visste inte hur jag skulle uttrycka mig själv. Det kändes som om jag inte förtjänade honom nu. Vad skulle jag säga nu? Vad skulle jag göra? Mina ord och tankar var helt slut.
Men när dom tillslut vaknade kysste jag honom före jag höll om honom.
- Jag älskar dig.
.
"Eriks perspektiv"
*Nästa morgon*
Jag hade inte sovit någonting. Jag hade hållt i mobilen hela natten i hopp om att den skulle plinga till och det skulle stå Ellen på displayen. Men det gjorde det inte. Hon kanske ångrade sig? Jag vågade inte messa henne. Jag ville verkligen men vad skulle jag skriva. Hon var ju hos Liam och tänk och han såg någonting.
"Kan vi ses typ nu?"
Det var bra. Jag tryckte på skicka och jag väntade på svar.
"Erik... Liam såg oss och han vill att du och jag pratar. Kan du komma till Liam?"
Jag insåg själv hur mycket jag hade gjort bort mig och jag ville inte göra bort mig mer så jag gick dit. Hela vägen försökte jag tvinga mig själv att tänka på att Liam hade varit otrogen mot Ellen och att vi var i ungefär samma situation. Eller det kanske var mer Ellen och Liam som var i samma situation men det var likt.
Jag knackade på dörren och Liam öppnade. Jag kände mig så dålig att jag inte ville kolla honom i ögonen men det var svårt för han höll sin blick i mina ögon hela tiden. Vi satte oss i deras vardagsrum. Liam och Ellen satt i soffan medan jag satt i en fotölj på sidan.
Ingen visste vart vi skulle börja. Ellen kollade ner i marken och rev på sina naglar som hon gjorde när hon var nervös. Gud vad vacker hon var, jag ville inte sluta kolla på henne. Jag antog att Liam märkte hur jag stirrade för han försökte verkligen fånga min blick medan han la armen om Ellen och drog henne lite närmare sig.
- Ellen. Sa Liam och kysste henne som ett tecken på att hon skulle börja antar jag.
- Erik. Det var inte meningen att kyssa dig. Du vet att jag älskar dig men inte som jag älskar Liam och det är det jag vill att du ska förstå.
- Jag förstår det Ellen men jag älskar dig precis som du älskar Liam.
Jag brydde mig verkligen inte om att han hörde vad jag sa. Jag pratade till Ellen nu och om han var så orolig att han inte ville lämna oss ifred så var det hans problem. Han fick ta och höra vad jag hade och säga.
- Jag vill vara med dig och igår. Det var fantastiskt för det kändes som om du ville samma sak i den kyssen.
- Förlåt Erik.
- För vad?
- För att jag fick dig att tro det.
- Ellen...
- Vi kanske borde ta en paus från varandra.
Hon hade svårt att säga det och jag ville verkligen inte höra. En tår rann ner för hennes kind och Liam höll om henne ännu lite hårdare. Fan kunde han inte släppa henne. Hon ville inte säga det här!
- Du borde vara med Ebba.
Jag ställde mig upp och tittade på henne. Hennes tårar rann. Jag ville säga så mycket men något sa åt min att låta bli. Jag hade inte nog med vilja för att säga något. Jag sprang till dörren och smällde igen den.
Jag skulle aldrig gått hit.
.
Sådär ja! Nu uppdaterar jag på facebook satt alla vet. Har fått några medlemmar så tänkte börja med det.
Länken till facebook sidan finns här på bloggen. Längst ner vid "Länkar" :)
KOMMENTERA!!! <3 kram
Gilla facebook sidan!!
http://www.facebook.com/pages/onlystorysbymebloggse/194024297286990
.
Här kommer en sida för min blogg! Om ni har facebook och tycker om min story så gilla!! :D
Jag har tänkt mig att är det nog med folk som gillar sidan så kan jag uppdatera där och skriva när ett nytt kapitel kommit ut! :)
Hoppas ni gillade det senaste inlägget! Kommentera gärna kapitel 40 så jag får veta va ni tycker om det som hände.
Än en gång måste jag säga det... Älskar era otroligt fina kommentarer, varenda en får mig verkligen att vilja skriva mer! Fortsätt så!! <3 Kraam!
She will be loved-Kapitel 40
Hon log tillbaka och skulle precis öppna munnen när hennes mobil plingade till. Hon tittade på den och antagligen så var det när hon såg vem det var som hon sket i mig. Hon log mot mobilen och glömde mig.
- Är det okej om jag drar nu? Liam vill att jag kommer hem till honom.
- Absolut Ellen! Du måste verkligen sakna honom. Sa Hanna och Marcus i mun på varandra.
Jag sa ingenting. Hon log mot mig lite stelt innan hon vände sig om och gick.
.Det kändes så fel att hon inte visste men fick jag veta om Liam först? Jag fick veta en månad senare... Jag skulle aldrig satsa på henne men jag saknade verkligen Ellen när hon var borta och jag kände mig ensam och då bara fanns hon där och hon var en fantastisk person. Det värsta var väl bara att hon hatade Ellen och ännu värre, Ellen hatade henne. Men nu skulle hon få göra något för mig. Acceptera att jag tycker om Ebba!
Hanna och Marcus satt fortfarande och pratade om deras "kärlek" till varandra och jag satt helt utanför. Gud vad tråkigt jag hade! Dom visste inte heller men det kändes bäst så. Hanna skulle bara varit på mig om hur fel det var och Marcus skulle i slutändan ta Hannas parti. Ellen därimot... Hon skulle inte kunna säga så till mig, hon vet att hon inte kan ändra på vem jag tycker om. Jag älskade fortfarande Ellen mer än någon annan tjej men det var dags att gå vidare. Ellen ville inte att jag skulle tycka om henne.
Min tankar snurrade runt och det plingade till i mobilen. Jag öppnade meddelandet och log stort när jag läste det.
"Jag saknar dig lite... ses?"
Det var från Ebba.
.
"Ellens perspektiv"
Jag stod och väntade vid Igelparken där vi skulle mötas. Han var sen. Jag kollade runt om mig men ingen var där. Det var verkligen tomt omkring. Jag tog upp mobilen och slog in halv hans nummer, jag skulle egentligen slå in hela men jag tappade nästan mobilen när ett par händer täckte mina ögon. Jag hade fortfarande lite rädsla för det som hände i Frankrike och det kändes obehagligt så jag vände mig om snabbt och där stod såklart Liam.
- Hej Gorgeous!
Han la armarna vid min midja och kysste mig. Vi kramade om varandra och han snurrade runt mig så mina fötter lyfte från marken. Jag hade saknat honom så mycket. Jag låg hellre i koma i 2 veckor till än att vara medveten om att jag var utan honom i 2 långa veckor.
- Jag har saknat dig så mycket! Sa han och kramade om mig ännu lite hårdare.
- Jag med älskling!
Han tog min hand och vi gick runt i den lilla parken och pratade. Han berättade hur orolig han hade varit för mig och konstigt nog gjorde det hela mig glad.
Han höll mig nära sig hela tiden.
- Vill du sova hos mig ikväll? Alla saknar dig.
- Ja, jag saknar alla också, speciellt Sara. Hur mår hon?
- Hon var förkrossad och nu kan hon inte sluta le för att du mår bra. Hon längtar verkligen efter att få träffa dig igen.
Jag kunde inte sluta le. Ett tag trodde jag att det inte fanns en ända sak i världen som kunde få mig att sluta le nu. Det plingade till i mobilen och jag fortsatte le, men inte lika mycket när jag såg att det var från Erik.
"Jätte viktigt att vi ses nu! Liam kan komma med. Möt mig vid skolan om 10 min."
Jag himlade med ögonen och svarade.
"Kom till Igelparken istället. Vi är här."
- Är det okej om Erik bara kommer förbi här, han hade något att berätta?
- Ja, det är okej.
Han stod och kysste mig länge. Erik kunde inte varit långt härifrån eftersom han avbröt vår kyss genom att ropa mitt namn.
Jag vände mig om och Liam höll båda min händer. Man kan väl säga att det första mina ögon fastnade på var den långa blonda tjejen som gick bredvid men det gick snabbt över till händerna. Dom två händerna som höll i varandra. Jag var tvungen att dubbel kolla om det verkligen var Erik som höll Ebbas hand.
NEJ! Inte Erik. Allt bara rasade. Det var nästan samma känsla som när jag kom på Liam med henne. Eller kanske inte riktigt samma men en liknande iallafall. Hur många gånger ska hon förstöra mitt liv!?
Dom kom fram till oss. Ebba bara log och jag såg hur hon njöt av det här. Erik visste inte vad han skulle säga. Både Liam och Erik märkte nog vilket hat jag hade i mig nu. Man måste sett det på mig. Liam kramade hårdare om min hand och hans hårda blick var riktad mot Ebba.
Jag kunde inte hålla mig. Jag var tvungen att säga någonting och nu brydde jag mig inte om vad Erik eller någon annan skulle säga.
- ÄR DU DUM ELLER!?
Nu hade jag ont i handen. Liam höll i den så hårt. Han hade inte släppt Ebbas ögon, hans hårda och stela blick mot Ebbas leende. Erik var helt paff och det var nu allas ansikten riktades mot mitt.
- Hur fan kan du?
- Du har verkligen inget och göra med vem jag är med! Jag trodde du skulle fatta!
- Jag trodde du skulle fatta! Du vet inte vad hon har gjort.
- Släpp det Ellen. Du känner henne inte längre!
- Nej Erik! Det är du som inte känner henne.
Jag vände mig om och drog med mig Liam. Jag var så jävla sur!
Vi gick hem till honom och båda var helt stumma hela kvällen. Jag behövde inte direkt spela glad när jag träffade alla i familjen men den större delen av kvällen fick jag kämpa att hålla mitt leende uppe.
*Brrr*
Det plingade till i mobilen och jag ville krossade så fort jag såg namnet Erik på displayen.
"Snälla träffa min vid parken NU!"
Jag kände mig tvungen att gå dit. Jag hade verkligen dom bästa tankarna till honom nu som jag inte kunde hålla inne. Jag ville bara skrika dom till honom.
Jag och Liam låg nära varandra i hans säng och höll om varandra.
- Var det Erik?
- Ja. Han vill ses?
Han suckade och ställde sig upp. Han räckte ut sin hand mot mig och jag tog den.
- Kom så kör jag dig.
- Nej, det är okej. Du ska ändå inte börja köra än.
- Jag vill bara skjutsa dig dit. Du får gå hem själv sen om du vill.
.
*I parken*
- Är du säker på att du inte vill att jag stannar?
- Nej, åk hem du. Jag blir inte borta länge.
- Okej.
Jag gick mot Erik som väntade på mig.
- Vad menade du med det där!?
Han lät verkligen arg. Jag tyckte inte att han hade någon rätt att vara arg. Men det hade jag så jag besvarade hans skrik mot mig.
- Du känner henne inte och du vet inte vad hon har gjort!
- Och du tycker att du känner henne bättre då eller?
- Ja! Du vet inte hur hon är!
- Nej men berätta då Ellen. Berätta hur hon är!?
Jag hade gråten i halsen och min mening började i skrik men slutade i en svag röst och tårar.
- Hon har verkligen förödmjukat mig sen vi slutade vara med varandra. Hon kastade den där slurpeen på mig efter skolan och... Hon och Liam hade ett förhållande. Jag kom på dom när dom kysstes. Och det var inte bara en kyss utan det var stort.
Han gick fram till mig och la handen på min kind.
- Ellen jag visste inte... Men jag tycker om Ebba.
Dom orden gjorde ont. Egentligen borde jag inte brytt mig om att han gillade henne men det gjorde jag. Nu förstod jag! Jag ville bara att han skulle gilla mig. Jag ville att han skulle gilla mig och ingen annan. Tyckte jag om honom mer än vad jag tänkt?
Vi kom nära varandra och mina ögon kunde inte släppa hans läppar. Han märkte det och närmade sig. Jag var fullt medveten om vad som hände men jag ville inte sluta. Hans läppar rörde mina och det var en kyss mitt hjärta tänkt på men inte min hjärna. Jag märkte det nu.
Jag klev in genom dörren till Liams rum och där satt han. På sängen och kollade ner i marken.
Nu tänkte jag på vad jag hade gjort och jag vågade inte kolla på honom. Jag satte mig på stolen mitt emot honom och märkte att något var fel.
- Vad är det?
Han suckade och tittade upp. Hans ögon var blanka och röda. Han hade tårar i dom som var redo att falla ner för hans kinder.
- Gjorde ni något mer än bara kysstes?
- Liam.
.
Så där ja!!! Det blev ett långt inlägg! KOMMENTERAA!!! <3 Älskar alla era fina kommentarer! Fortsätt så!
She will be loved-Kapitel 39
Jag satt vid matbordet och trippade på det med naglarna. Jag hörde hur en bil svängde upp utifrån. Jag sprang till dörren och flög på Ellen som precis klivit ut ur bilen.
Min lilla tjej. Gud vad jag hade saknat henne. Jag omfamnade henne försiktigt och la näsan i hennes hår.
Min flicka.
"Ellens perspektiv"
*2 veckor senare*
Äntligen! Idag skulle jag få gå till skolan. Mamma hade inte låtit mig göra någonting under 2 veckor men Hanna hade som tur var bott hos oss för det mesta under den tiden. Jag hade inte träffat Liam någonting, han hade kommit över några gånger och kollat hur jag mått men annars var det ingenting. Och när han var där planerade han och mamma bara julafton. Jag fattade inte att det var 2 veckor kvar nu. Vi skulle åka till norden. Vilket land det skulle bli var inte bestämt än men om 10 dagar drog vi. Ingen hade egentligen någon speciell anledning till att åka dit men det verkade kul. Liam var inte lika känd där men det var kul att han hade nått ända dit.
Jag klädde på mig. Nu fick jag göra det själv... Jag drog på mig lite smink och kammade håret. Jag behövde verkligen klippa mig nu tänkte jag när jag kände på mina slitna toppar.
Mamma skjutsade mig till skolan och ville följa med mig in men som tur var fick jag henne att låta bli.
Jag mår bra! Kan inte folk fatta det!?
Hanna rusade på mig när jag klev ut ur bilen.
- Du är tillbaka! Vet du hur tråkigt skolan har varit utan dig. Jag har fått vara med tjejerna i klassen och Erik!
- Vart är Marcus?
- Han har varit sjuk men nu är han här och just, du är upptagen efter skolan.
- Va?
- Ja! Du, jag, Erik och Marcus. Vi ska bara fika någonstans en stund.
- Jaha, okej. Småskrattade jag.
Jag hade ju planerat in att ringa Liam men det fick väl bli senare.
Vi gick till spanskan och där vid vårt lilla bord satt Erik och Marcus. Hanna och jag satte oss bredvid dom.
När jag satt mig ställde sig Marcus och kramade mig hårt bakifrån.
- Vet du hur orolig jag varit för dig.
Jag skrattade och försökte på något sätt krama honom lika hårt tillbaka. Han gick förbi Hanna och kysste henne innan han satte sig igen.
"Eriks perspektiv"
Säg något då! Vad skulle jag säga? Jag kunde knappt titta på henne. Det kändes bara som att jag skulle skrika ut hur mycket jag älskade henne.
- Hur mår du? Fick jag ur mig tillslut.
- Jag mår bra.
Hon log mot mig och jag blev helt varm i kroppen. Jag kunde inte stå emot att le tillbaka.
*Efter skolan*
Vi gick till Kringlan efter skolan och satte oss i ett soffhörn på fiket. Alla beställde något att äta och vi skrattade så vi dog. Men när Marcus drog upp Liam så var det bara 3 som skrattade. Alla förutom jag.
- Så det började med han slog till dig i huvudet med en bandyklubba? Frågade Marcus.
- Ja, sen så tappade jag mitt turarmband som han gav mig senare.
Hanna och Marcus satt med armarna om varandra och började diskutera hur dom blev kära i varandra. Kunde ingen sluta.
Jag tror att Ellen märkte hur mycket jag hatade det här så hon log mot mig och himlade med ögonen innan hon skrattade. Jag skrattade och log tillbaka.
- Jag har varit väldigt orolig för dig. Sa jag och tittade in i hennes ögon.
Hon log tillbaka och skulle precis öppna munnen när hennes mobil plingade till. Hon tittade på den och antagligen så var det när hon såg vem det var som hon sket i mig. Hon log mot mobilen och glömde mig.
- Är det okej om jag drar nu? Liam vill att jag kommer hem till honom.
- Absolut Ellen! Du måste verkligen sakna honom. Sa Hanna och Marcus i mun på varandra.
Jag sa ingenting. Hon log mot mig lite stelt innan hon vände sig om och gick.
Jag måste bara säga tack till en jätte gullig tjej som läser min blogg och har kommenterat jätte gulliga saker. Jag vill säga tack till Lydia! Du skickar verkligen ur gulliga kommentarer som får mig att vilja fortsätta skriva och jag blir jätte glad! Efter den här storyn kommer jag naturligtvis börja på en ny så var inte rädd att det kommer ta slut! :D Sen vill jag tacka alla andra för era jätte fina kommentarer, det peppar mig verkligen! Fortsätt med det! Kraam!! <3
She will be loved-Kapitel 38
Jag la mig direkt bredvid Ellen. Jag höll om henne när jag låg bakom henne och hade ansiktet i hennes hår. Jag brydde mig inte om att hon inte hade duschat på flera dagar. Hon luktade fantastiskt ändå.
- Imorn ska vi åka hem.
"Ellens perspektiv"
Jag satt på sängkanten i mina mjukiskläder. Jag kunde inte göra någonting. Klä på mig fick jag inte ens göra själv, jag fick inte böja på mig eller överanstränga mig.
Liam höll på att packa ihop det sista. Han gjorde allt och det skulle han få göra i några veckor framåt.
Jag förstod inte själv att jag kunde varit död nu. Det hela verkade så overkligt. Mamma hade ringt och Liam hade hållt telefonen vid mitt öra vilket fick mig att känna mig löjlig och hjälplös, som om jag inte klarade någonting alls. Det kändes bara otroligt fel att låta honom göra allt det när jag kände att jag kunde klara det själv men han lät mig inte ens säga ifrån. Han var verkligen rädd om mig.
När Olivia var utanför med bilen bärde sjukhuspersonalen ut packningen och Liam körde mig i en rullstol. En rullstol! Nu kände jag att jag inte klarade något alls vilket var en jobbig känsla att ha i sig. Hade jag tänkt på det här innan det hände så hade det varit en ganska kul tanke att få åka rullstol ut till parkeringen och inte göra något alls själv men att göra det var inte lika roligt som tanken. Jag fick panik när jag tänkte på att det var såhär det skulle vara dom kommande veckorna. Jag skulle inte ens få gå i skolan på 2 veckor.
Bilresan till flygplatsen var den roligaste stunden på... ja, ett tag. Olivia tyckte till och med att Liam överdrev när han sa åt mig att vila. Jag tänkte inte vila i 2 veckor. Men som tur var gav han sig efter att han förstod att han inte kunde få mig att sluta skratta, han skrattade med istället. Han höll mig i handen hela tiden och viskade till mig.
"Jag tänker aldrig förlora dig."
Bra tänkte jag. Han skulle ändå aldrig bli av med mig. Jag log hela tiden, jag var verkligen inte redo att lämna det här. Jag trodde på mig och Liam, vi skulle vara tillsammans en lång tid framåt.
"Liams perspektiv"
Vi kom in till flygplatsen. Inte jätte många men många ungdomar var där. Vi lät dom gå fram men jag höll Ellen bakom mig hela tiden.
Alla frågade Ellen hur hon mådde och hur jag hade tagit det. Jag såg på Ellen att hon inte fattade någonting så jag viskade till henne.
- Alla vet vad om har hänt, det är därför pressen är här.
Hon log lite stelt och det var då jag skyndade på lite till köerna där dom inte fick vara. Vakterna backade bort dom och jag tog Ellens hand.
Jag hörde mitt namn från någon välbekant röst och jag vände mig om.
- Liam!
- Pappa?
Han sprang fram till oss.
- Hur mår du Ellen?
- Jag mår bra.
- Vad bra. Jag måste säga att jag var väldigt orolig på slutet men allt gick ju bra tillslut.
Vad försökte han göra? Man märkte så väl att han inte visste vad han skulle säga men något försökte han med.
- Hur är det med dig Liam?
- Det är bra?
- Vad bra. Jag ville bara säga hejdå. Jag stannar här i några dagar till och Liam, jag vill att du tar ledigt tills du är redo att komma tillbaka så du och Ellen kan få mer tid med varandra.
- Tack... Pappa.
Han kramade om mig stelt och jag kramade knappt tillbaka. Han kollade på mamma som verkligen inte log. Han drog sin hand på Ellens arm och log mot henne innan han gick.
Vad var det där?
"Olivias perspektiv"
Liam höll i Ellens händer nästan hela hemresan. Varje gång jag tittade på dom satt dom så nära varandra som man kunde. Jag var så glad för deras skull och jag skulle göra vad som helst bara satt dom får vara tillsammans livet ut. Jag visste att jag borde vara gladare än någonsin nu och det var jag men jag var så arg på Charlie att det tog över mitt glada beteende. Skulle han bli pappa nu. Efter 10 år. Det gick inte till så, han kunde inte få välja när han ville vara pappa och inte. Jag skulle varit gladare om jag visste att han skulle vara pappa för evigt men om ett halvår har han tröttnat igen. Då skulle han såra Liam igen och han klarar inte det. Tanken var ganska hemsk men jag ville inte att Liam skulle träffa honom. Aldrig mer.
"Louises perspektiv"
Snart skulle hon komma. Jag var så nervös. Jag hade gråtit i flera dagar men tanken att jag aldrig skulle få se min lilla flicka igen. Jag hade lagat mat och hyrt film till bara oss två. Jag saknade henne så mycket och min kärlek till henne fick min panik att stiga i kroppen. Det kändes omöjligt att hon snart var här när jag haft tanken om att hon inte skulle klara sig i dagar.
Hanna hade ringt hela dagen och frågat hur hon mådde. Jag hade svarat samma sak hela tiden. Att hon mådde bra och att Hanna fick sova hos oss imorgon. Hon var helt galet exalterad över att träffa Ellen och hennes frågor om Ellen gjorde mig inte lugn. Är ni säkra på att hon kommer klara sig nu? Det var än utav frågorna. Jag fattade att Hanna var orolig och nu var jag också det.
Jag satt vid matbordet och trippade på det med naglarna. Jag hörde hur en bil svängde upp utifrån. Jag sprang till dörren och flög på Ellen som precis klivit ut ur bilen.
Min lilla tjej. Gud vad jag hade saknat henne. Jag omfamnade henne försiktigt och la näsan i hennes hår.
Min flicka.
Förlåt för dålig uppdatering. Vill verkligen tacka för kommentaren på kapitel 37! Det var jätte gulligt och det är så kul att ni tycker om storyn, fortsätt så! <3
She will be loved-Kapitel 37
Jag sprang upp för trapporna till 5:e våningen och rusade in i väntrummet utanför hennes rum. Mamma kom mot mig och kramade mig.
- Vad har hänt!?
Hon la händerna på mina kinder och log vilket fick min kropp att stå upp lite bättre.
- Hon har vaknat.
Jag trodde bara att det fanns 3 ord i hela världen som kunde få mig att känna mig som ingen annan. Det fanns sex.
-Jag älskar dig- och nu -Hon har vaknat-.
Från och med nu skulle dom sex orden finnas i mitt hjärta för alltid.
Jag sprang in till hennes rum och där låg hon med läkare runt sig. Hon såg svag ut men hon log. Jag gick fram till henne och kysste henne på pannan medan jag höll hennes hand.
- Jag har varit så orolig. Sa jag och andades in hennes hår.
Hon log och blundade.
- Jag var inte redo att lämna dig än. Tror jag.
Hon skrattade och det tog både jag och läkarna som ett bra tecken. Jag la mig bredvid henne och höll om henne. Mamma rusade in efter ett tag och kramade om oss båda så hårt att läkarna nästan fick lugna ner henne så att inte Ellen skulle kvävas. Hon grät och skrattade hur mycket som helst vilket fick min Ellen att också le.
- Är min mamma här?
- Din mamma åkte hem för ett par dagar sen. Hon orkade inte med det här men jag ringde henne och sa att vi kommer hem snart, med dig. Hade du ringt hade hon väl fått en hjärtattack och du måste ta det lugnt. Sa mamma och vi tre skrattade med varandra tills mitt ansikte gick ner till andra miner
- Vad var det som hände?
Ellen tittade rakt fram. Mamma såg på henne att det verkligen inte var något hon inte ville prata om. Ellen kunde inte ens säga nej nu så mamma hoppade in.
- Vi kan ta det en annan gång.
Hon tittade på mig och förstorade ögonen vilket var ett tecken om att jag skulle le och prata med Ellen om bra saker. Jag log direkt och höll med om det mamma sa.
Efter några timmars tester och mycket vila var det dags för mamma att åka till hotellet. Hon ville bara stanna kvar här och se till att allt var bra vilket det var, allt var jätte bra.
- Jag har bokat våra flygbiljetter nu så jag kommer och hämtar er imorn vid middag. Vila mycket nu gumman så ses vi imorn.
Hon drog handen igenom Ellens hår och gick sen fram till mig och pussade mig på kinden.
Jag la mig direkt bredvid Ellen. Jag höll om henne när jag låg bakom henne och hade ansiktet i hennes hår. Jag brydde mig inte om att hon inte hade duschat på flera dagar. Hon luktade fantastiskt ändå.
- Imorn ska vi åka hem.
Lite tråkigt inlägg men aja, fortsätt med kommentarerna! <3
