OnlyStorysByMe

Dagarna gick här och allt var som alltid. Vi skrattade så vi grät, åt god mat, mös och bara var med varandra.

Liam hade fått beskedet om vilket exakt datum och plats hans film skulle komma ut. Om 8 dagar i New York! Vi skulle till New York allihopa förutom mamma, hon behövde jobba. Jag såg verkligen fram emot det.

Tidningar hade ringt till oss för att få prata med Liam och han hade svarat det mesta men till slut drog vi ur telefonjacket. Jag tror Liam var orolig över att hans pappa skulle ringa också. Kul att du ringde på julafton pappa. Hans egen pappa hade inte tagit kontakt med honom sen Liam fick ledigt.

- Vad ska jag säga då? Frågade jag Liam.

- Svara bara ärligt på frågorna, det kommer gå jättebra! Låtsas att du pratar med vem som helst som frågar frågor.

Jag var verkligen nervös. Om bara några dagar när vi var hemma igen skulle jag och Liam på en intervju som skulle sändas över hela landet! Jag hade ingen aning om vad jag skulle säga men det var ju inget man kunde plugga till, tur, jag suger på att plugga och komma ihåg saker, jag tänkte lyssna på Liams förslag - låta det flyta på. Jag planerade ju inte precis vad jag skulle prata om på rasterna i skolan, dåligt exempel men jag struntade i det efter ett tag.

.

Vi hade varit och provat kläder hela dagen igår. Jag, mamma och Sara. Det var så svårt att välja ett bra klädval man skulle visa för hela landet! Jag var så trött, igår kom vi hem och då skulle man direkt hitta något att ha på sig tills idag vilket tog hela den dagen och inatt kunde jag inte sova en blund och idag var det intervju och imorgon var det nyårsafton och 2 dagar efter det var Liams premiär i New York som vi skulle åka till dagen efter nyår. NÄR SKULLE JAG FÅ SOVA!?

Jag hade inga problem att hålla ögonen öppna på grund av att jag varken kunde sitta still eller sluta tänka på vad jag skulle göra när dom skrek-10 sekunder till sänding. DIREKTSÄNDNING!

.

Jag höll hårt om Ellens hand när dom skickade ut oss på scenen. Folk i publiken klappade och visslade. Kamerorna var runt oss och vi satte oss i den röda sovan mittemot Emma, programledaren som satt i den röda fåtöljen. Jag höll fortfarande i Ellens hand och vi satt nära varandra. Jag hade i stort sett ganska vanliga kläder på mig och Ellen med. Vi hade fixat till oss lite mer än vanligt.

- Hej och välkomna får jag ta och säga, Liam och Ellen.

- Hej. Sa vi i mun på varandra och log.

- Ja, jag måste ju säga att ni är söta tillsammans.

Publiken applåderade.

Ellen och jag skrattade och tittade in i varandras ögon.

- Ni måste ha krossat många hjärtan där ute hörni?

- Bara några. Svarade Ellen och skrattade. Jag var glad att hon vågade ta initiativet.

- Liam! Det där är en tjej du ska hålla fast vid tycker jag. Skrattade Emma.

En stor del av våra samtalsämnen var hur det kändes att bli stor så snabbt och om hur Ellen hade tagit allt. Ja, det mesta handlade om min förra film. Det gjorde ont när Emma nämnde det som hände i Paris och hon såg hur jag ryckte till så hon lämnade det snabbt. Det mesta var inte särskilt kul att prata om tills vi kom till mitt favorit ämne.

- Hur träffades ni?

- Vi träffades på ett läger i Phoenix. Vårt första möte var rätt så roligt. Skrattade jag och Ellen fyllde i mitt skratt.

- Berätta?

- Jag träffade Ellen hårt i huvudet med en bandyklubba.

Alla 3 skrattade.

- Gjorde det ont Ellen?

- Tja, jag föll ju ner på marken. Log hon.

- Och Liam var vad det första du föll för hos Ellen?

- Hela henne men eftersom jag föll direkt och ögonen var det första jag kollade in i så måste det väl varit det.

Jag log snett och Ellen klämde till min hand.

- Och du Ellen?

- Samma där faktiskt. Ögonen.

Nu klämde jag hennes hand.

Emma frågade mer om oss, bland annat om vårt största problem. Det ville vi inte svara på så vi sa det som hände i Paris vilket var det värsta jag tyckte vi varit med om men det tyckte inte Ellen det visste jag.

.

.

Jag kollade på hur Liam och Ellen samarbetade för att det skulle bli bra. Jag tror inte ens att dom försökte, dom flöt på naturligt. Liam såg lycklig ut. Jag hade tänkt att ringa på Julafton men jag hade inte gjort det dom tidigare åren så varför det här året? Jag behövde bara acceptera att jag inte kunde vara pappa nu. Det skulle inte varit ett problem för några veckor sen men det var det nu.

Nu när jag såg Liam på tv, sköta sig så bra och vara en sådan bra skådespelare och sätta kärleken i sitt liv först.

Nu när jag såg det kände jag en känsla.

Jag var så stolt över honom.

-