OnlyStorysByMe

Det kändes så fel att hon inte visste men fick jag veta om Liam först? Jag fick veta en månad senare... Jag skulle aldrig satsa på henne men jag saknade verkligen Ellen när hon var borta och jag kände mig ensam och då bara fanns hon där och hon var en fantastisk person. Det värsta var väl bara att hon hatade Ellen och ännu värre, Ellen hatade henne. Men nu skulle hon få göra något för mig. Acceptera att jag tycker om Ebba!

Hanna och Marcus satt fortfarande och pratade om deras "kärlek" till varandra och jag satt helt utanför. Gud vad tråkigt jag hade! Dom visste inte heller men det kändes bäst så. Hanna skulle bara varit på mig om hur fel det var och Marcus skulle i slutändan ta Hannas parti. Ellen därimot... Hon skulle inte kunna säga så till mig, hon vet att hon inte kan ändra på vem jag tycker om. Jag älskade fortfarande Ellen mer än någon annan tjej men det var dags att gå vidare. Ellen ville inte att jag skulle tycka om henne.

Min tankar snurrade runt och det plingade till i mobilen. Jag öppnade meddelandet och log stort när jag läste det.

Det var från Ebba.

.

Jag stod och väntade vid Igelparken där vi skulle mötas. Han var sen. Jag kollade runt om mig men ingen var där. Det var verkligen tomt omkring. Jag tog upp mobilen och slog in halv hans nummer, jag skulle egentligen slå in hela men jag tappade nästan mobilen när ett par händer täckte mina ögon. Jag hade fortfarande lite rädsla för det som hände i Frankrike och det kändes obehagligt så jag vände mig om snabbt och där stod såklart Liam.

- Hej Gorgeous!

Han la armarna vid min midja och kysste mig. Vi kramade om varandra och han snurrade runt mig så mina fötter lyfte från marken. Jag hade saknat honom så mycket. Jag låg hellre i koma i 2 veckor till än att vara medveten om att jag var utan honom i 2 långa veckor.

- Jag har saknat dig så mycket! Sa han och kramade om mig ännu lite hårdare.

- Jag med älskling!

Han tog min hand och vi gick runt i den lilla parken och pratade. Han berättade hur orolig han hade varit för mig och konstigt nog gjorde det hela mig glad.

Han höll mig nära sig hela tiden.

- Vill du sova hos mig ikväll? Alla saknar dig.

- Ja, jag saknar alla också, speciellt Sara. Hur mår hon?

- Hon var förkrossad och nu kan hon inte sluta le för att du mår bra. Hon längtar verkligen efter att få träffa dig igen.

Jag kunde inte sluta le. Ett tag trodde jag att det inte fanns en ända sak i världen som kunde få mig att sluta le nu. Det plingade till i mobilen och jag fortsatte le, men inte lika mycket när jag såg att det var från Erik.

Jag himlade med ögonen och svarade.

- Är det okej om Erik bara kommer förbi här, han hade något att berätta?

- Ja, det är okej.

Han stod och kysste mig länge. Erik kunde inte varit långt härifrån eftersom han avbröt vår kyss genom att ropa mitt namn.

Jag vände mig om och Liam höll båda min händer. Man kan väl säga att det första mina ögon fastnade på var den långa blonda tjejen som gick bredvid men det gick snabbt över till händerna. Dom två händerna som höll i varandra. Jag var tvungen att dubbel kolla om det verkligen var Erik som höll Ebbas hand.

NEJ! Inte Erik. Allt bara rasade. Det var nästan samma känsla som när jag kom på Liam med henne. Eller kanske inte riktigt samma men en liknande iallafall. Hur många gånger ska hon förstöra mitt liv!?

Dom kom fram till oss. Ebba bara log och jag såg hur hon njöt av det här. Erik visste inte vad han skulle säga. Både Liam och Erik märkte nog vilket hat jag hade i mig nu. Man måste sett det på mig. Liam kramade hårdare om min hand och hans hårda blick var riktad mot Ebba.

Jag kunde inte hålla mig. Jag var tvungen att säga någonting och nu brydde jag mig inte om vad Erik eller någon annan skulle säga.

- ÄR DU DUM ELLER!?

Nu hade jag ont i handen. Liam höll i den så hårt. Han hade inte släppt Ebbas ögon, hans hårda och stela blick mot Ebbas leende. Erik var helt paff och det var nu allas ansikten riktades mot mitt.

- Hur fan kan du?

- Du har verkligen inget och göra med vem jag är med! Jag trodde du skulle fatta!

- Jag trodde du skulle fatta! Du vet inte vad hon har gjort.

- Släpp det Ellen. Du känner henne inte längre!

- Nej Erik! Det är du som inte känner henne.

Jag vände mig om och drog med mig Liam. Jag var så jävla sur!

Vi gick hem till honom och båda var helt stumma hela kvällen. Jag behövde inte direkt spela glad när jag träffade alla i familjen men den större delen av kvällen fick jag kämpa att hålla mitt leende uppe.

Det plingade till i mobilen och jag ville krossade så fort jag såg namnet Erik på displayen.

Jag kände mig tvungen att gå dit. Jag hade verkligen dom bästa tankarna till honom nu som jag inte kunde hålla inne. Jag ville bara skrika dom till honom.

Jag och Liam låg nära varandra i hans säng och höll om varandra.

- Var det Erik?

- Ja. Han vill ses?

Han suckade och ställde sig upp. Han räckte ut sin hand mot mig och jag tog den.

- Kom så kör jag dig.

- Nej, det är okej. Du ska ändå inte börja köra än.

- Jag vill bara skjutsa dig dit. Du får gå hem själv sen om du vill.

.

- Är du säker på att du inte vill att jag stannar?

- Nej, åk hem du. Jag blir inte borta länge.

- Okej.

Jag gick mot Erik som väntade på mig.

- Vad menade du med det där!?

Han lät verkligen arg. Jag tyckte inte att han hade någon rätt att vara arg. Men det hade jag så jag besvarade hans skrik mot mig.

- Du känner henne inte och du vet inte vad hon har gjort!

- Och du tycker att du känner henne bättre då eller?

- Ja! Du vet inte hur hon är!

- Nej men berätta då Ellen. Berätta hur hon är!?

Jag hade gråten i halsen och min mening började i skrik men slutade i en svag röst och tårar.

- Hon har verkligen förödmjukat mig sen vi slutade vara med varandra. Hon kastade den där slurpeen på mig efter skolan och... Hon och Liam hade ett förhållande. Jag kom på dom när dom kysstes. Och det var inte bara en kyss utan det var stort.

Han gick fram till mig och la handen på min kind.

- Ellen jag visste inte... Men jag tycker om Ebba.

Dom orden gjorde ont. Egentligen borde jag inte brytt mig om att han gillade henne men det gjorde jag. Nu förstod jag! Jag ville bara att han skulle gilla mig. Jag ville att han skulle gilla mig och ingen annan. Tyckte jag om honom mer än vad jag tänkt?

Vi kom nära varandra och mina ögon kunde inte släppa hans läppar. Han märkte det och närmade sig. Jag var fullt medveten om vad som hände men jag ville inte sluta. Hans läppar rörde mina och det var en kyss mitt hjärta tänkt på men inte min hjärna. Jag märkte det nu.

Jag klev in genom dörren till Liams rum och där satt han. På sängen och kollade ner i marken.

Nu tänkte jag på vad jag hade gjort och jag vågade inte kolla på honom. Jag satte mig på stolen mitt emot honom och märkte att något var fel.

- Vad är det?

Han suckade och tittade upp. Hans ögon var blanka och röda. Han hade tårar i dom som var redo att falla ner för hans kinder.

- Gjorde ni något mer än bara kysstes?

- Liam.