OnlyStorysByMe

Jag började räkna sekunderna. Hur länge hade jag väntat utanför Ellens och mammas rum, hur lång tid skulle det ta? Jag blundade och föreställde mig Ellens min när hon såg klänningen. Jag längtade att få se henne. Även om den satt hur dåligt som helst så skulle hon ändå vara vackrast ikväll. Hon kommer alltid att vara vackrast för mig.

Jag kollade på klockan och bilen var här om 10 minuter. Vi skulle möta Pappa, Johanna och hennes lilla team vid premiären, på röda mattan. Jag tror jag glömt säga det till Ellen.

Jag hade pratat med Ellen om kyssen som skulle vara med i familjen och hon hade bara lugnat mig och sagt att när jag ser kyssen ska jag tänka på kyssarna jag kommer få på kvällen. Den meningen spelades upp i mitt huvud och jag gillade det. Jag drömde bort mig i tankarna, glömde tiden och struntade i att jag satt och bet på mina naglar.

Men när dörren öppnades och det vackraste jag sett klev ut stannade allt upp. Tankar, tid och medvetandet om vad jag gjorde. Med öppen mun och glittrande ögon gick jag fram och kollade in i dom ännu mer glittrande ögonen.

Jag la handen på hennes kind och kände hur dom hettade till medan hon log. Hennes naturligt röda kinder och blåa ögon fick mig att behöva ta igen andan. Varje gång jag ser henne, osminkad, sminkad, slapp eller dödstrött så slår mitt hjärta så snabbt att jag måste andas varenda ett av mina andetag djupare för att kunna hålla mig själv på fötter.

Jag la munnen vid hennes öra och andades in hennes hår som som vanligt luktade smultron av hennes schampo.

Jag kysste henne och viskade till henne.

- Av alla jag kommer se ikväll kommer du vara den vackraste.

Hon log och kysste mig. Jag kramade mamma som blev tårögd varje gång Ellen och jag kollade på varandra. Mamma la handen på mitt bakhuvudet och viskade till mig.

- Jag är så stolt över dig.

Jag log och pussade henne på huvudet. Jag hade vant mig vid att vara längre än henne.

Vi gick ut till den svarta bilen som väntade och körde sedan snabbare än vanligt eftersom vi var rätt så sena. Chauffören påpekade det och jag slängde en flinande blick på dom ända två tjejerna i bilen.

Blixtarna från kamerorna blev fler när jag tog tag i Ellens hand medan vi gick framåt på mattan, mamma gick strax bakom med Karl och Ellen tog ett hårdare tag om min hand. Jag kände hennes nervositet och drog henne närmare mig.

- Bara le. Du behöver inte titta in i kamerorna, du kan titta på mig. Viskade jag och kysste henne på hjässan.

Min blick flyttades åt höger där pappa kom gående bredvid Johanna och hennes team. Johanna var otroligt vacker ikväll i hennes ljusrosa långa klänning som passade till det uppsatta ljusa håret men min blick stannade inte vid henne. Det var svårt när personen bredvid mig drog åt sig all min uppmärksamhet, faktiskt allas uppmärksamhet. Jag ledde henne mot pappa och Johanna.

- Ellen, vad fin du är. Sa pappa och log mot henne.

- Hej det är jag som är Johanna.

- Hej, jag heter Ellen.

- Det är jag som är Liams motspelare.

- Jo jag vet. Han har pratat om dig.

- Inte lika mycket som han har pratat om dig är jag säker på. Det gick inte en ända lunch utan att han skulle nämna sin flickvän Ellen. Tro mig, du är känd för alla i vårt filmteam.

Hon skrattade åt mig och dom gick vidare för att prata.

- Så hur tror du det blir pappa?

- Det här kommer bli stort.

- Tror du verkligen det?

- Ja och du Liam, jag skulle bara vilja säga några ord till dig innan vi går in.

- Jaha, vad?

Han tvekade och la handen på min rygg för att fösa undan mig lite från folkmassan.

- Jag, jag är stolt över dig.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag log mot honom, stelt. Varför skulle jag säga något alls. Var det ens sant men jag var ju inte kallhjärtat som han så något var jag tvungen att säga. Ett tack slank ur mig, sedan räddade mamma och Ellen mig genom att dra mig åt sidan för att gå in. Jag fick hålla ett tacktal till alla där jag tackade först och främst alla medspelare och ett stort tack till Johanna, jag tackade också alla i filmteamet och regissören, sen min stylist för att hon gjort mig så här snygg till premiären och sen till alla som kommit hit och kollat. Till sist tackade jag min familj och Ellen för att dom funnits där för mig, om pappa nu ville vara en del av min familj så fick han väl tolka tacket som hans eller inte.

När filmen sedan satt igång skrattade alla, mest jag, Ellen, mamma och Karl åt min roll som den coola elaka killen som blir kär i skolans töntigaste tjej. Det var inte alls jag, i slutet började det likna mig.

Jag visste exakt när kyssen skulle komma och när den gjorde det höll jag hårdare om Ellens hans och smekte den med tummen. Jag tänkte på hennes kyssar som hon sagt och när jag såg Johannas och min kyss log jag åt att den inte var någonting mot Ellens och mina.

.

Jag log åt kyssen. Den var ingenting emot Liams och mina. Johanna var trevlig och jättesöt men jag var inte ett dugg orolig eller avundsjuk för jag visste att Liam tänkte likadant som jag, att det var bättre när jag stod där.

.