She will be loved-Kapitel 50
Jag log åt kyssen. Den var ingenting emot Liams och mina. Johanna var trevlig och jättesöt men jag var inte ett dugg orolig eller avundsjuk för jag visste att Liam tänkte likadant som jag, att det var bättre när jag stod där.
*3 månader senare*
Efter att filmen kom ut i vintras hade Liam och jag fått kämpa hårdare med att inte låta folk komma åt våran relation. Det var fortfarande svårt att gå ut på allmänna platser utan att bli omringad av folk som visste vem man var. Efter all skit som skrevs om att vi skulle tröttna på varandra och att vi inte var gjorda för varandra så blev vi bara starkare. Det spelade ingen roll egentligen hur mycket dom höll på, det skulle inte sära på oss. Vi hade ju dom som stöttade oss. Liam hade självklart tänkt tanken av att lägga ner allt det här, eller åtminstone ta en paus men jag tyckte det var onödigt. Det skulle inte vara så här för alltid, det skulle lägga sig efter ett tag.
.
"Liams perspektiv"
Jag lyssnade inte på vad pappa och dom andra sa. Det här mötet var det mest tråkigaste jag varit på. Vi pratade om min säkerhet och hur vi skulle göra med allt som hände kring mig just nu. Jag skrattade till åt tanken på Ellens födelsedag som var för någon månad sedan. Det var en dag varken jag eller hon skulle kunna glömma.
- Liam! Lyssnar du?
- Va? Nej, förlåt. Vad var det ni sa?
- Liam. Sa pappa hårt men det lät känsligt. Det här är viktigt!
- Ja, jag vet. Jag vill bara kunna gå ut med Ellen utan att 10 andra tjejer hänger efter.
- Vill du ha bevakning?
- Aldrig. Jag vill bara ha det normalt.
- Du gav upp det. Du får bara ta och göra det bästa av det här.
.
"Olivias perspektiv"
- God morgon. Vart är Liam?
- God morgon gumman. Han är på ett möte men han kommer snart.
Ellen satte sig vid matbordet och jag gjorde två mackor till henne.
Jag tog min kopp med kaffe och satte mig mitt emot henne.
- Hur är det nu, mellan dig och Liam?
- Det är som alltid men vi måste ju såklart kämpa mer nu.
- Det ordnar sig nog. Det är ju inget skäl att kasta bort kärleken i alla fall.
- Nej aldrig.
- Ser du er framför er om flera år?
- Om flera år?
- Ja, eller det kanske är en dum fråga. Du är fortfarande så ung. Bara 15.
- Nej men jag ser faktiskt mig och Liam framför mig. Det kanske är fel att säga det till dig som är hans mamma men jag vill leva med Liam så länge som möjligt. Fick jag välja nu skulle jag säga för alltid.
- Ellen. Liam vill samma sak.
- Hur vet du det?
- Jag ser det.
Hon log och rodnade.
- Men jag vet inte hur jag ska utrycka mig själv. Han visar hur mycket han älskar mig och jag vill att han ska känna precis det jag känner.
- Då berättar du för honom.
- Berättar vad?
- Allt du nyss sagt till mig.
.
Det blev ett litet mellan inlägg! :) 50 kapitel!!! :D Glöm inte det där med förra kapitlet.. det känns viktigt :) <3 Kraam, kommentera!
Kommentarer
Postat av: AnnG
Jag såg att du undrade på Justin Bieber-bloggen hur lång han är. Jag träffade honom i Newcastle och då var han lite längre än mig, och jag är 1,65 :) Så kanske 1,68-1,70 typ? :)
Postat av: Anonym
Jättebra!!!! :-D
Älskar den här storyn! Fortsätt bara såhär! ;) <333
Trackback
