OnlyStorysByMe

Efter att ha pratat med Wilma i säker 2 timmar var det äntligen klart. Som min stylist hade hon ordnat en klänning till Ellen, jag hade berättat hur mycket hon hatade klänningar och klackskor, också hur mycket Ellen inte tyckte att hon passade i det. Det var viktigt att hon skulle känna sig bekväm i det hon har på sig hade Wilma sagt. Wilma visste hur Ellen såg ut och hade mätt hennes mått och gjorde en klänning efter henne. Klackskor skulle hon slippa, jag hade ändå inte kunnat övertala henne att ha på sig ett par. Wilma hade beskrivit klänningen i detalj och det lät som att Ellen skulle se fantastisk ut vilket hon alltid gjorde.

Mamma skjutsade oss till studion där vi skulle bli fixade. Mamma skulle självklart också vara med, hon hade letat efter den finaste klänningen länge och det slutade med att hon köpte 5 stycken och hade sedan en "modevisning" för hela familjen. Vi killar hade inte direkt någon åsikt om det här, Karl tyckte att allt såg "hett" ut men det var Sara och Ellen som fick välja. Jag skulle självklart ha någon form av kostym vilket jag hatade lika mycket som Ellen hatade klackskor men på premiären var jag tvungen. Alla skulle komma.

.

Jag tittade åt Ellens håll och log lite åt hur hon försökte dölja sin nervositet. Vi satt i samma rum och blev sminkade ut av två olika stylister. Jag kunde inte beskriva hur stolt jag var över Liam, han har lyckats med allt det här och han älskar det, han har klarat av det, allt med hans pappa och det trycket han alltid hade på sig.

Ellen har verkligen hjälpt honom, hade inte hon kommit in i bilden hade jag tagit Liam ifrån filmandet och Charlie. Anledningen till att han ens fick gå på det där lägret var för att Charlie inte var nöjd med honom. Jag skulle förbjudit honom att åka dit och sagt till Charlie att antingen så är du nöjd med honom och han är med i filmen eller så skiter han i det men nu är jag evigt tacksam för att han fick åka dit, han träffade Ellen. Hon är som en dotter för mig nu, jag älskar henne och hon är verkligen en i familjen.

.

Jag torkade själv bort mascaran som kommit utanför ena ögat. Den lilla svarta klumpen smetades ut med mitt finger när jag vände mig om för att se kvinnan som precis klev in i rummet samtidigt som jag försökte försiktigt ta bort klumpen.

- Oj, låt mig hjälpa dig.

Hon gick fram till mig och tog bort det perfekt och försiktigt med en tops.

- Hej Wilma. Hur går det med Liam? Sa Olivia och log mot henne

- Åh Olivia, hej. Det går jätte bra. Han längtar efter att få se er.

- Är du Liams stylist? Frågade jag.

- Ja, det är jag. Och du måste vara Ellen. Du är allt Liam pratar om när jag gör honom i ordning. Det är ofta som jag måste be honom att vara tyst.

Vi skrattade, Oliva, Wilma och jag. Hon fixade till mitt hår lite till nu när hon som sminkat mig hade gått, Olivia satt fortfarande och fick sitt hår lockat precis som jag fått lite här och där, till och med jag tyckte att jag såg bra ut i korkskruvarna i mitt hår. Jag la märke till den svarta plastbagen där man hade oftast klänningar i som hon hade under sin arm, hon såg att jag kollade och drog ner dragkedjan till den.

Mina ögon blev större, av panik. Jag fattade att det var jag som skulle bära den, jag skakade på huvudet men Olivia och Wilma fick på mig den i alla fall. Jag ville inte titta mig i spegeln. Den långa svarta klänningen nådde mina fötter. Olivia och Wilma backade och tittade på mig. Dom stirrade och båda hade ett litet leende på munnen.

- Kolla dig själv i spegeln Ellen. Sa Olivia och log ett tryggt leende mot mig.

Jag vände mig om och mina ögon blev större av spegelbilden. Efter en stunds stirrande stängde jag munnen och kollade bak på Olivia och Wilma även fast det var svårt att släppa spegelbilden av mig själv. Jag såg bra ut. Eller faktiskt så räckte det inte, jag var verkligen vacker. Det ändrade såklart inte min syn på klänningar men jag överlevde den här kvällen. Som en sista "överraskning" blev ingen gladare än jag när Wilma tog fram dom platta skorna som jag skulle ha på mig. Skulle jag någon gång i livet ha klackskor på mig så skulle jag behöva gå en kurs. Olivia såg fantastisk ut. Hon hade en mörkgrön lång klänning på sig med gulddetaljer och smycken. Hennes bruna hår var uppsatt i någon knut och två slingor hängde ner vid kinderna. Hon tog mig i handen och vi öppnade dörren.

.