OnlyStorysByMe

Jag ville egentligen inte att han skulle träffa Ebba men vadå, skulle jag få vara med min kärlek och inte han. Den tanken fick mig att tycka illa om mig själv. Han är min bästa vän. Att han är lycklig borde vara allt jag ber om. Men det var det inte, jag älskade tanken på att han älskade mig och jag ville att han bara skulle älska mig. Jag vågade inte säga det till någon och jag ville heller inte att någon skulle märka det därför försökte jag verkligen gömma det innerst inne. Det var inte därför jag sa så. Att han fick träffa Ebba. Jag sa så för att jag inte ville må dåligt och ha dåligt samvete för att jag var skälet till att han behövde välja mellan sin bästa kompis och en tjej han kunde gilla väldigt mycket. Jag tänkte alltså inte alls på honom. Det kändes bra för mig själv. Jag tänkte bara på mig själv.

- Du och Erik kommer kunna vara vänner. Han måste bara försöka släppa dig först.

Jag nickade mot honom och kände mig ännu dåligare. Varför berättade jag inte för Liam. Han skulle förstå.

- Liam.

- Ja älskling?

- Jag har som en känsla typ. Och det är så att. Eller det är nog inte så men det känns lite så.

- Vad känns det som? Hans röst blev allvarliga och han tittade in i mina ögon. Jag vågade inte kolla tillbaka.

- Som att jag vill att han ska älska mig.

Nu ångrade jag mig direkt. Fan! Varför sa jag det. Han skulle ju aldrig fatta hur jag menade. Hans blick var orolig och jag kollade rakt in i hans ögon. Jag lät bli att öppna munnen. Vad för dumt skulle komma ut då?

- Ellen.

- Nej men det var inte så jag menade.

- Ellen! Det är okej att känna så. Men älskar du honom?

NEJ LIAM! Han fick inte tänka så. Nu när jag kände hur Liam glidit längre bort och jag kände i hela kroppen att det här var slutet så visste jag att jag inte älskade Erik och att om jag inte hade Liam skulle inget av det här spela någon roll. Liam var den jag älskade.

- Nej Liam! Det gör jag inte. Jag älskar dig och ingen kommer någonsin betyda mer.

- Jag vet och jag vill dela mitt liv med dig men om du älskar Erik och vill vara med honom så säg det för då ska vi inte vara med varandra. Jag vill att du ska vara lycklig och du kanske är lyckligare med honom? Det kan bara du avgöra.

- Jag vill ju vara med dig och ingen annan. Det är dig jag älskar. Utan dig har jag inte ens kraften att ens prata med Erik. Det kändes ett tag som att jag kände något för Erik men nu vet jag vad jag gör. Och jag älskar inte honom. Så snälla Liam, förlåt.

Jag hade gråten i halsen och han var tårögd.

- Jag vill leva med dig Ellen. För alltid.

.

Jag visste att hon talade sanning. Vår kärlek betydde för mycket. Själva kärleken betydde för mycket för att hon skulle kunde ljuga.

Jag gick fram till henne och höll om henne. Jag kysste henne länge och ödmjukt. Det var hon och jag mot världen. För resten av våra liv. Hon och jag.

.

Tiden gick så ovanligt snabbt. Ellen och jag hade sovit hos mig i flera dagar och vi hade bara varit med varandra. Jag hade saknat henne mer än vanligt när hon var i skolan och jag räknade sekunderna när hon var borta. Men nu var det slut med det. Idag fick hon jullov.

På kvällen åt vi middag med hela familjen och jag älskade att se hur hon passade in. Efter middagen gick jag upp till mitt rum och Ellen gick in till Sara. Jag var så glad att se Sara glad vilket hon inte hade varit på ett långt tag. När hon äntligen kom in till mitt rum ville jag bara kyssa henne. Men det fick väl vänta till kvällen?

- Jag tar en dusch. Sa hon och log mot mig.

Jag besvarade henne med ett leende och hon gick ut. Jag väntade på henne och visste vilken tid hon tog på sig när hon duschade. Efter 10 minuter fick jag nog och gick till badrummet. Jag knackade på och viskade att det var jag. Hon öppnade dörren med schampo i håret och en handduk virad runt sin kropp.

Jag gick in och hon tog sats för att fråga.

- Ska vi duscha tillsammans?

Jag nickade och hon drog av mig tröjan. Vi gick in duschen och hon sköljde av schampot. Det pirrade till i hela kroppen så fort hon nuddade mig. Så här skulle det kännas när man var kär.

- Har du packat?

- Nej, juste.

- Vi gör det sen.

- Gud vad skönt. Vi åker imorgon.

.