OnlyStorysByMe

- Snälla låt mig förklara!

- Vad finns det att förklara?

- Men jag vet inte vad som hände?

Jag hade inget att säga. Jag hade inte känslor för Erik men det kändes bra. Jag kände mig... Annorlunda. Bättre faktiskt. Fast det var då. Nu kände jag mig bara dålig.

- Jag ville i det ögonblicket men när jag väl gjorde det ångrade jag mig direkt.

Kunde jag inte säga rätt saker? Allt jag sa nu kom ut fel.

Han la huvudet i händerna och suckade innan han tittade på mig.

- Jag fattar. Jag har ju varit där själv.

Jag hade verkligen gjort bort mig. Det var ju pinsamt. Jag kände hur det började hetta till i kinderna och tårarna rann ner för kinderna. Att jag kunde vara så dum och få honom att kyssa mig. Fan!

Jag torkade tårarna med ena handen och det var då Liam tog min andra och höll den i båda sina.

- Är du inte arg?

- Jo. Men jag har gjort samma misstag och känslan jag hade då var det värsta jag känt. Jag vill inte att du ska känna så.

Okej... Nu kände jag mig dålig. Jag visste inte hur jag skulle uttrycka mig själv. Det kändes som om jag inte förtjänade honom nu. Vad skulle jag säga nu? Vad skulle jag göra? Mina ord och tankar var helt slut.

Men när dom tillslut vaknade kysste jag honom före jag höll om honom.

- Jag älskar dig.

.

Jag hade inte sovit någonting. Jag hade hållt i mobilen hela natten i hopp om att den skulle plinga till och det skulle stå Ellen på displayen. Men det gjorde det inte. Hon kanske ångrade sig? Jag vågade inte messa henne. Jag ville verkligen men vad skulle jag skriva. Hon var ju hos Liam och tänk och han såg någonting.

Det var bra. Jag tryckte på skicka och jag väntade på svar.

Jag insåg själv hur mycket jag hade gjort bort mig och jag ville inte göra bort mig mer så jag gick dit. Hela vägen försökte jag tvinga mig själv att tänka på att Liam hade varit otrogen mot Ellen och att vi var i ungefär samma situation. Eller det kanske var mer Ellen och Liam som var i samma situation men det var likt.

Jag knackade på dörren och Liam öppnade. Jag kände mig så dålig att jag inte ville kolla honom i ögonen men det var svårt för han höll sin blick i mina ögon hela tiden. Vi satte oss i deras vardagsrum. Liam och Ellen satt i soffan medan jag satt i en fotölj på sidan.

Ingen visste vart vi skulle börja. Ellen kollade ner i marken och rev på sina naglar som hon gjorde när hon var nervös. Gud vad vacker hon var, jag ville inte sluta kolla på henne. Jag antog att Liam märkte hur jag stirrade för han försökte verkligen fånga min blick medan han la armen om Ellen och drog henne lite närmare sig.

- Ellen. Sa Liam och kysste henne som ett tecken på att hon skulle börja antar jag.

- Erik. Det var inte meningen att kyssa dig. Du vet att jag älskar dig men inte som jag älskar Liam och det är det jag vill att du ska förstå.

- Jag förstår det Ellen men jag älskar dig precis som du älskar Liam.

Jag brydde mig verkligen inte om att han hörde vad jag sa. Jag pratade till Ellen nu och om han var så orolig att han inte ville lämna oss ifred så var det hans problem. Han fick ta och höra vad jag hade och säga.

- Jag vill vara med dig och igår. Det var fantastiskt för det kändes som om du ville samma sak i den kyssen.

- Förlåt Erik.

- För vad?

- För att jag fick dig att tro det.

- Ellen...

- Vi kanske borde ta en paus från varandra.

Hon hade svårt att säga det och jag ville verkligen inte höra. En tår rann ner för hennes kind och Liam höll om henne ännu lite hårdare. Fan kunde han inte släppa henne. Hon ville inte säga det här!

- Du borde vara med Ebba.

Jag ställde mig upp och tittade på henne. Hennes tårar rann. Jag ville säga så mycket men något sa åt min att låta bli. Jag hade inte nog med vilja för att säga något. Jag sprang till dörren och smällde igen den.

Jag skulle aldrig gått hit.

.