OnlyStorysByMe

Jag satt vid matbordet och trippade på det med naglarna. Jag hörde hur en bil svängde upp utifrån. Jag sprang till dörren och flög på Ellen som precis klivit ut ur bilen.

Min lilla tjej. Gud vad jag hade saknat henne. Jag omfamnade henne försiktigt och la näsan i hennes hår.

Min flicka.

"Ellens perspektiv"

*2 veckor senare*

Äntligen! Idag skulle jag få gå till skolan. Mamma hade inte låtit mig göra någonting under 2 veckor men Hanna hade som tur var bott hos oss för det mesta under den tiden. Jag hade inte träffat Liam någonting, han hade kommit över några gånger och kollat hur jag mått men annars var det ingenting. Och när han var där planerade han och mamma bara julafton. Jag fattade inte att det var 2 veckor kvar nu. Vi skulle åka till norden. Vilket land det skulle bli var inte bestämt än men om 10 dagar drog vi. Ingen hade egentligen någon speciell anledning till att åka dit men det verkade kul. Liam var inte lika känd där men det var kul att han hade nått ända dit.

Jag klädde på mig. Nu fick jag göra det själv... Jag drog på mig lite smink och kammade håret. Jag behövde verkligen klippa mig nu tänkte jag när jag kände på mina slitna toppar.

Mamma skjutsade mig till skolan och ville följa med mig in men som tur var fick jag henne att låta bli.

Jag mår bra! Kan inte folk fatta det!?

Hanna rusade på mig när jag klev ut ur bilen.

- Du är tillbaka! Vet du hur tråkigt skolan har varit utan dig. Jag har fått vara med tjejerna i klassen och Erik!

- Vart är Marcus?

- Han har varit sjuk men nu är han här och just, du är upptagen efter skolan.

- Va?

- Ja! Du, jag, Erik och Marcus. Vi ska bara fika någonstans en stund.

- Jaha, okej. Småskrattade jag.

Jag hade ju planerat in att ringa Liam men det fick väl bli senare.

Vi gick till spanskan och där vid vårt lilla bord satt Erik och Marcus. Hanna och jag satte oss bredvid dom.

När jag satt mig ställde sig Marcus och kramade mig hårt bakifrån.

- Vet du hur orolig jag varit för dig.

Jag skrattade och försökte på något sätt krama honom lika hårt tillbaka. Han gick förbi Hanna och kysste henne innan han satte sig igen.

"Eriks perspektiv"

Säg något då! Vad skulle jag säga? Jag kunde knappt titta på henne. Det kändes bara som att jag skulle skrika ut hur mycket jag älskade henne.

- Hur mår du? Fick jag ur mig tillslut.

- Jag mår bra.

Hon log mot mig och jag blev helt varm i kroppen. Jag kunde inte stå emot att le tillbaka.

*Efter skolan*

Vi gick till Kringlan efter skolan och satte oss i ett soffhörn på fiket. Alla beställde något att äta och vi skrattade så vi dog. Men när Marcus drog upp Liam så var det bara 3 som skrattade. Alla förutom jag.

- Så det började med han slog till dig i huvudet med en bandyklubba? Frågade Marcus.

- Ja, sen så tappade jag mitt turarmband som han gav mig senare.

Hanna och Marcus satt med armarna om varandra och började diskutera hur dom blev kära i varandra. Kunde ingen sluta.

Jag tror att Ellen märkte hur mycket jag hatade det här så hon log mot mig och himlade med ögonen innan hon skrattade. Jag skrattade och log tillbaka.

- Jag har varit väldigt orolig för dig. Sa jag och tittade in i hennes ögon.

Hon log tillbaka och skulle precis öppna munnen när hennes mobil plingade till. Hon tittade på den och antagligen så var det när hon såg vem det var som hon sket i mig. Hon log mot mobilen och glömde mig.

- Är det okej om jag drar nu? Liam vill att jag kommer hem till honom.

- Absolut Ellen! Du måste verkligen sakna honom. Sa Hanna och Marcus i mun på varandra.

Jag sa ingenting. Hon log mot mig lite stelt innan hon vände sig om och gick.

Jag måste bara säga tack till en jätte gullig tjej som läser min blogg och har kommenterat jätte gulliga saker. Jag vill säga tack till Lydia! Du skickar verkligen ur gulliga kommentarer som får mig att vilja fortsätta skriva och jag blir jätte glad! Efter den här storyn kommer jag naturligtvis börja på en ny så var inte rädd att det kommer ta slut! :D Sen vill jag tacka alla andra för era jätte fina kommentarer, det peppar mig verkligen! Fortsätt med det! Kraam!! <3